En video som borde tvångsvisas för alla godhetspolitiker

Petterssons gör Sverige lagom!

INSÄNDARE. Den finns bl.a. på Petterssons. Den ger på ett ögonblick den sanna bilden av dagens Sverige. En 20-årig invandrare slår med full kraft ner en intet ont anande kvinna. Han ger henne bakifrån en våldsam högersving rakt i ansiktet och hon faller som en fura. Någon kompis gapskrattar i bakgrunden när kvinnan ligger i rännstenen. Dessa sekunder från verklighetens Sverige borde sätta stopp för åratals tramsdebatter mellan de som påstås styra landet. En käftsmäll mot eftergivenhetens hjärndöda företrädare.

Visa originalinlägg 677 fler ord

Vitt privilegium, del 5. Svenska slavar byggde Göta kanal

Julia Caesar

Sverige har haft slavar. Men i motsats till vad många tycks tro var slavarna vita pursvenskar. Några kallades trälar. Andra var soldater. Vi är inte skyldiga några svarta slavar en ursäkt, för de har aldrig existerat i Sverige. Däremot bör vi känna till de svenska slavarna och ägna dem en tanke eller två.

Det tydligaste exemplet på sentida slaveri är de 58 000 vita svenska män från sexton olika regementen som på 1800-talet tvångskommenderas att gräva för hand i det största byggnads- och slaveriprojektet i Sveriges historia, den 19,5 mil långa Göta kanal. Projektet tog 22 år att genomföra och kostade tusentals liv. Vilka var de ”vita privilegierna” för de här vita slavarna?

En av de 58 000 soldaterna var min fars farmors morfars far. Han hette Olof Klinga och föddes 1780 i Vendels socken i Uppland.

Det fanns inga kameror på Olof Klingas tid. Bilden föreställer en annan soldat…

Visa originalinlägg 1 201 fler ord

Läsförmågan hos de unga försämras

Nöjesläsningen minskar bland barn och unga samtidigt som svenska elever uppvisar en bristande läsförmåga. Det visar en ny rapport från Svenska Förläggareföreningen.

Jag har alltid betonat vikten av att kunna språket – både muntligt och skriftligt. Därför hade jag alltid en högläsningsstund varje kväll före sängdags med mina barn – från späd ålder till början av tonåren. På så sätt fick jag ju förmånen att läsa barnlitteratur samtidigt som barnen har såg fram emot sängdags och en gemenskapsstund. Vi upplevde litteraturen tillsammans och barnen blev inspirerade till att själv läsa. Jag minns min lärare från högstadiet som berättade: ”Jag läser Pelle Svanslös för mina barn. De skrattar på ett ställe och jag på ett annat!” Precis så har även jag upplevt högläsningen.

När jag i arbetslivet har jobbat med barn så har jag alltid litteraturen fått en stor plats och samma sak har det varit inom vuxenutbildningen. Jag har alltid försökt att inspirera andra människor till att läsa. Därför har det varit ganska naturligt att jag har blivit en aktiv del inom olika läsprojekt. ”En bok för alla” var ett sådant. En bok för alla startade genom ett statligt initiativ. Litteraturutredningen, som arbetade mellan 1968 och 1974, såg som ett av sina huvudmål att skapa bättre möjligheter för flera människor att läsa god litteratur. Litteraturutredningen ville skapa ett alternativ till vad man sammanfattande benämnde ”triviallitteratur” och föreslog därför statligt stöd till ett massmarknadsförlag, som skulle ge ut prisbillig kvalitetslitteratur. Regeringen ville gärna förverkliga förslaget och vände sig så småningom till Stiftelsen Litteraturfrämjandet med en förfrågan om man där var villig att åta sig uppdraget.” enl Wikipedia.

Ett annat projekt som jag minns är ”Läs för mig pappa!” – ett projekt där barnböcker spriddes på arbetsplatser för att få föräldrarna att läsa för sina barn. Jag har varit involverad i många liknande projekt genom åren. Alla har initierats därför att lärarna har larmat om att barns läsförståelse har minskat.

Vi har också sett hur skolresultaten har rasat – kanske till viss del beroende på bristande läsförståelse. Jag tror att de flesta skolorna i landet har haft något läsprojekt genom åren. När jag googlade på ordet så fick jag 67 000 resultat. Därför kunde jag bara skratta när jag 2016 läste ”Strategin som ska stoppa Pisa-raset”:

”På onsdag nästa vecka ska finansminister Magdalena Andersson (S) presentera regeringens vårbudget. Samtidigt presenterar man även det nya läsprojektet ”Hela Sverige läser med barnen”. Ett förslag som ska samla skola, kultur, idrott och föreningsliv för att, som det står skrivet i vårbudgeten, ”samla läsfrämjande insatser”.”

”Det nya läsprojektet kommer att hanteras av regeringen i ett samarbete mellan kulturdepartementet och utbildningsdepartementet. Nya eventuella pengar kommer senare under året i höstbudgeten.”

Ett halvår senare var det dags igen.

Vår statsminister har blivit sagoberättare! Han besökte stadsbiblioteket i Södertälje och rev bland annat av en sagostund för nio utvalda barn och ett 20-tal vuxna. Han uppgav redan  i sitt sommartal i augusti att regeringen hädanefter tänker kalla höstlovet för ”läslovet”, precis som lovet i februari/mars benämns som ett sportlov.

Tanken är att få elever att läsa mer genom olika läsaktiviteter. Enligt utbildningsminister Gustav Fridolin (MP) kommer ”läslovet” främst att märkas genom att eleverna får läsuppgifter inför lovet och att fritids anordnar läsaktiviteter. Nu tror statsministern att han kan få de unga att läsa för att han läser en saga.Men han är ju bra på att berätta sagor annars också!

Nu fyra år senare läser jag om en rapport ”Läsandets årsringar” skriven av litteratursociologerna Anna Nordlund och Johan Svedjedal. Efter att ha studerat statistik och utveckling från de senaste decennierna beskriver de den svenska läskulturen som både ”stark och tynande”.

När det gäller barns och ungas läsning konstaterar rapportens författare att det är starka läsupplevelser som ger läsmotivation och att sådana ska vara själva målet med undervisningen.

Om det uppfylls leder det i sin tur till att elevernas språkliga, kognitiva och emotionella förmågor förbättras. Mycket tyder dock på att främjandet av starka läsupplevelser är ett eftersatt mål i skolan, enligt rapporten.

Samtliga nordiska länder har i dag en lägre andel elever som tycker om att läsa jämfört med genomsnittet i EU- och OECD-länderna. Lägst andel i Norden har Sverige.

En möjlig förklaring – förutom litteraturundervisningen i skolan – skulle kunna vara att den stora användningen av dator och it (mer än fyra timmar per dag) är högre i de nordiska länderna jämfört med andra jämförbara länder.

Men … de nämner ingenting om invandrarbarn och deras tradition att läsa!

I PISA -undersökningen 2018 noterades den högsta skillnaden i hela OECD mellan infödda elever med infödda föräldrar och elever med utländsk bakgrund. 

Barn som är födda utomlands har betydligt svårare att bemästra svenska språket. Men en annan faktor som också påverkar är föräldrarna och deras utbildningsnivå. Om föräldrarna inte själv behärskar svenska språket så kommer de antagligen inte heller läsa böcker för sina barn. De kommer inte heller att kunna inspirera barnen till att läsa. Men det finns även många svenska barn med svenska föräldrar som inte stimuleras till att läsa.

Skolans uppdrag är att främja lärande där individen stimuleras att inhämta och utveckla kunskaper och värden. Skolan ska i samarbete med hemmen främja elevers allsidiga personliga utveckling till aktiva, kreativa, kompetenta och ansvarskännande individer och medborgare.

Ovanstående text är hämtad ur läroplanen. Skolans huvuduppgift borde alltså vara att lära de unga att läsa och skriva samt läsförståelse. Istället har politikerna lagt till en mängd saker i läroplanen. Där hittar vi t ex värdegrunden, jämställdhet, genus, klimatet, digitalisering och programmering.

Men … den viktigaste uppgiften av alla – att lära barn och unga att läsa och förstå den skrivna texten – missar den år efter år. Jag funderar på om politikerna vill att de unga ska kunna läsa och vara intresserade av att kunna läsa? Den som har knäckt läskoden kan själv söka information och börjar kanske att ställa krav. Politiker vill nog inte ha en kunnig befolkning som ställer krav. Den kunniga befolkningen är ju inte lättstyrd!