De som medverkar till förstörelsen av vårat land och våra barns framtid.

Vi på ULSANS var med i den debatten på SVT-debatt. (då med pseudonymer, kanske lite fegt men tiderna var hårda och vem vill i onödan bli stigmatiserad för sina åsikter) Det var ett annat politiskt klimat där PK-åsikterna var de härskande när vi med hjälp av bland annat ars_gratias_arsis och ett fåtal andra höll stången ock på barrikaden stod upp mot stupiditeterna både från Public service och en hel mängd vänsterbliva feministiska aktörer. (pseudonymerna var OlofdeGothia och Ej feminist)

Varjager's Weblog

Journalisten Andres Lokko argumenterade emot Reva i Svenska Dagbladet där han kallade polisens arbete för ”uppdaterade motsvarigheter till bokbål och massförföljelser”.

I en debattartikel i Aftonbladet krävde totalt 161 författare, akademiker, journalister och kulturarbetare ett stopp för polisens arbete för att utvisa illegala invandrare. Bland de namnen återfinns prästen och journalisten Helle Klein, biskopen Antje Jackelén (alltid denna biskop som aldrig står på de kristnas sida!), DN-medarbetare Mattias Hagberg och Johan Hilton (som efter terrordådet på Drottninggatan grät krokodiltårar utan att låtsas om att han själv saboterat polisens arbete genom sitt drevande), kulturskribenten Elin Grelsson Almestad, debattören Dror Feiler, poeten Athena Farrokhzad, redaktören Rouzbeh Djalaie och poeten Johannes Anyuru.

Den tidigare ordföranden för Rädda Barnens ungdomsförbund Sara Thiringer var också högst aktiv i att stoppa Reva. ”Det är viktigt att visa politikerna att man är emot något”, sade hon i Dagens Nyheter apropå REVA.

”Hur kan nu Sverige bestämma sig…

Visa originalinlägg 302 fler ord

Vitt privilegium, del 4. Utan Gud i Östersund. Bitar av en barndom

Julia Caesar

Många tror att fattigdom är samma sak som att inte ha den senaste i-Phonemodellen eller de senaste modeplaggen. För bara 70 år sedan fanns verklig fattigdom i Sverige. Jag har upplevt den. Det här är min berättelse. Det är mitt svar på wokerörelsens och den övriga vänsterns floskler om ”vitt privilegium”.

Woke är den extrema, totalitära form av vänsterpolitisk korrekthet som förklarar alla problem med kön, ras, etnicitet, hudfärg och sexuell läggning och påstår att alla ljushyade människor har särskilda privilegier – ”White privilege”. Det är lögn.

I en serie artiklar berättar jag om verkligheten bakom flosklerna. En verklighet som jag och många andra svenskar har upplevt: fattigdom, svält och undernäring.

Vi ska ta tolkningsföreträdet tillbaka från den ljugande identitetsvänstern. Artiklarna om ”vitt privilegium” är mitt bidrag.

Statsminister Per Albin Hansson (S) går i förstamajtåg på 1940-talet.

Visa originalinlägg 4 151 fler ord

Största möjliga tystnad …!

Så brukar cirkusdirektörer yttra sig när något riktigt svårt cirkusnummer ska utföras och artisterna måste koncentrera sig! Tystnad och koncentrationsmöjligheter har blivit en bristvara i vårt land.

”Det svenska samhället uppfattas ofta utifrån som förhållandevis jämlikt, fredligt och välmående. Svenskar framstår ofta som ganska vänliga men kyliga i sin framtoning. Det är förhållandevis ovanligt att man är högljudd eller visar starka känslor offentligt i Sverige. En del kan uppfatta svenskar som blyga, andra som ointresserade eller rent av oartiga och kyliga.”

Så beskrevs svenska folket för fyra år sedan i en sajt som hette Landguiden – den guiden hittar jag inte på webben längre. Men beskrivningen stod under rubriken Sverige – seder och bruk. Vi är alltså fredliga, vänliga, kyliga och inte högljudda! Jag kan nog hålla med om beskrivningen. Men vad har då hänt med det offentliga rummet: gator, torg, bibliotek, museum, badhus, kollektivtrfik mm?

För kanske fem eller fler år sedan så debatterade jag om bibliotek. Många bibliotek har utsatts för skadegörelse och bråk. För mig har biblioteket alltid varit lugn och ro. Tystnad för att kunna sitta i ett hörn och läsa lite i en bok (för att sen låna hem den) eller en tidning. Det har varit en stund för avkoppling eller ibland studier. Jag läste en artikel 2015:

Att återställa lugnet på stadsbiblioteket i Norrköping har blivit en dyr historia. Problemet med missbrukare har gjort att biblioteket har fått anställa en ordningsvakt. 

Men jag minns också en debatt där en ung mamma var förtretad för att bibliotekarien bett henne att inte låta barnet springa och leka och stoja mellan bokhyllorna. Så läste jag en insändare:

Härom dagen besökte jag biblioteket i Sollefteå. Jag hade sett fram emot att få sitta i lugn och ro och läsa i deras tidskrifter.

Döm om min förvåning när jag upptäckte att biblioteket inte längre är en tyst plats. I ett av rummen satt två kvinnor framför en dator där en röst högt och ljudligt undervisade dem. Efter ett tag kom en grupp herrar som också högt och ljudligt samspråkade så att alla hörde vad de avhandlade.

Men det är ju inte enbart tystnaden som saknas på våra bibliotek. Skadegörelse, våld och bränder förekommer då och då. Det kändes befriande att läsa en bibliotekaries egna ord i en debattartikel 2015:

”Avståndet mellan bröliga mobilpratare och våld är såklart enormt och kanske är det två skilda diskussioner. Men som bibliotekarie, placerad på biblioteksgolvet ett antal timmar varje vecka, ser jag ändå ett samband. Det handlar om den tynande omsorg om biblioteksrummet som orsakas inte minst av biblioteksbranschen själv, en bransch med mindervärdeskomplex som sneglar mot närmsta förändringskonsult som dreglar efter att biblioteken ska likna en migränkäck lördag på Ikea. Jag blir galen om jag ser ännu en ”nydanande” kampanj av typen ”bibliotek – inte bara böcker”. Jag får krupp om jag tvingas uthärda ytterligare en konferens där slagorden ”mötesplats”, ”vardagsrum” och ”allaktivitetshus” blinkar mot mig i en powerpoint.”

Bibliotek borde självklart handla om böcker och tystnad. Syftet med ett museum är att samla och bevara objekt av betydelse för att visa för allmänheten. Men …

I rapporten ”Museerna och mångfalden”, skriven på uppdrag av regeringen 2014, slår man fast att museer radikalt måste förändra sitt sätt att arbeta för att verka inkluderande i det mångkulturella Sverige. Det betyder att man måste ifrågasätta gängse syn inte bara på kulturarvet, utan på fakta överhuvudtaget. Museerna behöver ”lämna rollen som bärare av rätt eller fel” och av vad som är ”värdefullt eller historiskt korrekt”. I stället bör de ”fokusera på att facillitera samtal” som leder fram till ”multipla synsätt”, skriver myndigheten. Men det är inte bara flummet som är slående i rapporten, utan också den auktoritära ansatsen. Den nya överideologin ska genomsyra allt arbete, skriver man. Det kräver att museerna tillämpar kunskaper i ”genusteori, rasifiering och intersektionella perspektiv”.

Museer ska alltså inte längre samla och bevara objekt av betydelse för allmänheten … om de inte kan väva in genusteori, rasifiering och intersektionella perspektiv. Även museer problem idag! Tidvis fungerar de mer som fritidsgård än som museum!

Simhallar borde väl vara till för de som vill bada, simma eller motionera i vatten. Men … även där har vi fått in problem i form av hot, stök, våld och sexuella trakasserier.

Vi fria debattörer har påpekat dessa problem under många år. Nu är problemen så stora att BRÅ har skrivit en rapport.

I stort sett alla simhallar och bibliotek har upplevt bråk och stök från besökare det senaste året. Men variationen är stor, vissa verksamheter är mer utsatta och det är ofta en liten grupp personer som ligger bakom ordningsstörningarna. På lite mindre än hälften av simhallarna har antingen besökare eller personal utsatts för våld. De allra flesta företrädare för simhallarna säger att det är samma personer som ligger bakom händelserna. Det är i huvudsak straffmyndiga pojkar och män. 

Bland biblioteken rapporterar alla om någon form av brott eller ordningsstörningar det senaste året, men precis som för simhallarna är variationen stor, bibliotek i större städer och tätorter är mer utsatta. På ungefär en tredjedel av biblioteken har det förekommit hot och trakasserier. Stölder har förekommit på tre av fyra bibliotek.  

I stort sett alla bibliotek har haft besökare som varit berusade och i vissa fall har det även förekommit narkotikaförsäljning. I flera intervjuer nämns att hemlösa ibland sover på biblioteken och använder de offentliga toaletterna som badrum. 

I första hand skapar händelserna en otrygg arbetssituation för dem som jobbar på biblioteken och simhallarna. Biblioteken behöver lägga mycket tid och resurser på att ta fram rutiner för hur personer och situationer ska hanteras.  Det innebär att scheman anpassas, att vissa rum kan stängas av och att vissa aktiviteter kan ställas in om det inte går att säkerställa att personalen är trygg. 

Även besökare påverkas av stök och oro för att utsättas för brott. Vissa väljer därför att besöka bibliotek och simhallar mer sällan, enligt rapporten.

Ja, det stämmer nog! Jag och många med mig besöker aldrig vare sig bibliotek eller simhallar längre. De är inga oaser med tystnad, lugn och ro längre.

Vi fredliga, vänliga, kyliga och inte högljudda svenskar har trängts undan från dessa offentliga rum. Istället har de övertagits av bråkstakar. Det är inget som har skett idag! Men när myndigheter och politiker under mycket lång tid har blundat för problemen så har de eskalerat!