Vitt privilegium, del 3. Sökandet efter ett bortadopterat barn

Julia Caesar

Två decennier in på 2000-talet ses rätten till fri abort som en självklarhet. Trots tillgång till säkra och billiga preventivmedel gör varje år mellan 35 000 och 40 000 kvinnor abort i Sverige. 

När någonting ses som självklart, tas för givet och ibland missbrukas, är nästa steg att glömma de villkor som har präglat kvinnors liv – men även mäns – i generationerna före oss. Ända fram till mitten av 1960-talet, när de första p-pillren kom, var kvinnor slavar under sin fruktsamhet. Illegala köksbordsaborter och änglamakerskor är en del av vår historia.

Visa originalinlägg 2 221 fler ord

Vilken privat arbetsgivare kommer att anställa en muslim som vill be på betald arbetstid?

Ifjol beslutade Kommunstyrelsen i Bromölla att ”bönestund på betald arbetstid inte är tillåtet” i kommunen. Frågan hade drivits av SD och KD.

Beslutet som KS tog var religionsneutralt formulerat men i första hand föranlett av krav på särrättigheter från muslimska arbetstagare. Beslutet överklagades och anmäldes till Diskrimineringsombudsmannen (DO). DO krävde flera svar av kommunen varför beslutet, att särskilt förbjuda bön på arbetstid i förhållande till andra aktiviteter som arbetstagare kan ha behov av att göra på arbetstid.

Läs hela artikeln HÄR.

Är kränkthet ett värre virus än coronaviruset?

När samhället anpassar sig efter de mest högljudda och lättkränkta då hotas både demokratin och frihet. Vad händer i ett samhälle som präglas av lättkränkthet? Hur mycket påverkas vi av de lättkränkta?

För drygt 10 år sedan fanns det bara ett kriterium för att du skulle kunna bli kränkt. Det var enkelt – du måste tillhöra en minoritetsgrupp. Ingen annan kunde bli kränkt! det var så debattklimatet fungerade: Alla kunde kalla varandra för vad som helst – om vederbörande inte tillhörde en minoritetsgrupp. Däremot var alla tvungna att tassa fram på tå för dessa minoriteter.

Idag har antalet minoritetsgrupper ökat och därmed antalet lättkränkta. Jag läste en krönika om ”Att inte tåla en enkel tillsägelse utan att bli kränkt är vardagsmat idag”. Det var en lärare som berättade om hur skolan har förändrats pga de lättkränkta.

Den här veckan kunde vi först läsa om att en 15-årig elev i Oskarshamns kommun tagit strypgrepp på en lärare och någon dag efter det nåddes vi av nyheten att en elev i Mönsterås blivit polisanmäld för olaga hot efter att ha vräkt ur sig okvädningsord och verbala hot mot en anställd på skolan.

Det blev bra fart i kommentarsfälten på Facebook där artiklarna publicerades. Sådana här rubriker väcker något hos folket i stugorna. Alla har en åsikt.

Så är det i egentligen alla skolfrågor – alla har gått i skolan och man jämför förstås dagens händelser i skolan med hur det var under ens egen tid i utbildningssystemet. Det är helt naturligt.

Kommentarerna pendlar mellan att det är dags att ta i med hårdhandskarna mot dåligt uppförande och ge skolan mer verktyg för detta, till att man anser att vuxenvärlden svikit barnen på ett eller annat sätt och att det behövs fler vuxna i skolan som kan vägleda barnen och se till varje elevs unika behov.

Ni som har bra minne kommer ihåg att jag själv i en krönika i våras efterlyste fler disciplinära verktyg för skolan sedan jag och kollegor blivit kallade både gubbjävel och bögjävel av elever som egentligen höll en hel högstadieskola, elever och personal, på helspänn när de var i skolan.

Trots att dessa elever inte gjorde stort mer än att störa ordningen, kalla personal det ena och det andra och skrämma andra elever fanns det inte mycket skolledningen kunde göra. Ett tandlöst system.

Ja, vi måste ge lärarna de resurser som behövs för att upprätthålla ordningen. Men det här handlar inte bara om skolan – skolan är bara en spegelbild av samhället i stort. Utvecklingen i samhället har gått mot mer individualism, eller faktiskt egoism. JAG har rätt, JAG ska ha det bästa, JAG får tycka vad jag vill, JAG ska ha mest annars är det orättvist. Ordet kränkt dyker naturligtvis upp, eller kanske mer lättkränkthet. Att inte tåla en enkel tillsägelse utan att bli kränkt är vardagsmat idag. En tillrättavisning om man gör något fel ska inte innebära att man blir kränkt – det är helt orimligt. Men tyvärr alltför många klarar inte av motstånd!

Jag läste en annan krönika om hur en liten högljudd grupp feminister störde undervisningen på Köpenhamns Universitet.

I samband med Metoo-rörelsen skrev 48 anonyma kvinnliga studenter i Danmark ett öppet brev till landets rektorer och påtalade att de upplevt sexism och sexuella trakasserier på olika sätt i undervisning, uppsatshandledning, examination och så vidare. I samband med publiceringen meddelade rektorn för Köpenhamns universitet, Henrik C Wegener, att man omedelbart skulle förbättra situationen.

Några månader senare var ett nytt regelverk på plats. Universitetet kunde meddela att det nu arbetade utifrån en nolltolerans-policy. I praktiken innebar det att utgångspunkten var medarbetarnas och studenternas upplevelser av att vara utsatta för sexuella trakasserier och kränkande uppförande.

När ledningen för juridiska fakulteten böjde sig för tre studenter som krävde förbud mot bland annat sombreros vid studieupptaktsfestligheterna, på grund av att maskeradhatten i fråga kunde uppfattas som kränkande mot mexikaner, varnade chefen för tankesmedjan Justitia för att man i Danmark var på väg att ta efter de amerikanska universitetens kränkthetskultur.

I december 2018 redogjorde Weekendavisen för hur en universitetslektor inom humaniora vid Köpenhamns universitet hade blivit föremål för en process som mer hörde hemma i Kafkas romaner än på ett modernt universitet.

Med utgångspunkt i universitetets nya nolltolerans-policy hade lektorn blivit anmäld av ett antal anonyma studenter. Anmälan gällde såväl sexuella som rasistiska trakasserier. 

De sexuella trakasserierna skulle ha bestått i att han inte i tillräckligt hög grad använt ett genusperspektiv i undervisningen, att han hade prioriterat manliga studenter vid seminariediskussioner och talat nedlåtande till kvinnliga studenter.

Lektorn ska vidare ha kränkt studenter från icke-europeiska länder genom att bedöma dem hårdare än andra vid examinationen och inte i tillräckligt hög grad involverat icke-europeiska perspektiv i undervisningen. Han ska också ha tillåtit studenter från Danmark och Europa att uttala sig rasistiskt.

—–

Under tiden engagerar sig dock andra studenter i försvaret av läraren. De påpekade att en grupp aktivister på kursen skapat en hypersensibel miljö där andra studenter tystnat på grund av aktivisternas ständiga försökt locka in dem ”i en fälla av politisk inkorrekthet”. Studenterna avslutade sitt försvar för lektorn med orden: ”Vi anser att den akademiska världen bör vara en plats där folk fritt kan dryfta skilda åsikter och få en bättre förståelse för olika hållningar i en fråga. I stället har det skapats en förgiftad miljö, vilket inte kan skyllas på läraren utan på de nämnda studenterna”.

Efter att ha läst dessa två krönikor känner jag att jag har rätt! I vår iver att vara toleranta så släpper vi fram de högljudda rösterna och bråkmakarna. Ju större tolerans vi visar desto mindre utrymme får vi själv. De högljudda bråkmakarna tar över. Möter de motstånd så blir de kränkta. Hela samhället genomsyras av kränkthet. Men det är inte vi som kränker. Vi bara försvarar vår egen position.!

Vi måste försvara oss mot kränkthetsviruset. Det sprider sig snabbare än coronaviruset och är mycket farligare. Vi får inte låta detta virus äta upp vår åsiktsfrihet och yttrandefrihet!