Ett av de stora socialdemokratiska namnen, Alva Myrdal är den som låg bakom förvandlingen av ett smutsigt fattig-Sverige till blänkande folkhem. Men sen då? Vad hände sen? Fortsatte folket att låta Socialdemokraterna styra deras liv?
”Hösten och vintern 1927 umgås den 25-åriga nyblivna mamman Alva Myrdal ofta med självmordstankar. Hon står vid fönstret i familjens lilla lägenhet på Kungsholmen i Stockholm, ser ner på den tillfrusna Karlbergskanalen och S:t Eriksbron, funderar på att öppna fönstret och dra på sig en lunginflammation, som regel dödlig vid denna tid före antibiotikan. Hon anförtror sin dagbok:
”Skall jag – eller skall jag inte? När jag nu försöker föreställa mig allting så är det så innerligt likgiltigt vilket som sker. Jan är en liten hård krabat, han reder sig utan mig. Och Gunnar önskar det så ofta – snart skulle det i alla fall komma till något slags uppbrott från det som varit vårt gemensamma liv.” Hur hade den unga Alva kommit dithän?
Alva Reimer föddes 1902 och växte upp på en bondgård utanför Eskilstuna. Fadern Alfred Reimer var lantbrukare och byggmästare. Modern Lova var, som tidens konvenans krävde, hemmafru och skulle förestå gårdshushållet. Men hon var illa lämpad för den rollen, vantrivdes och gick snart in i ett sjukdomsliknande tillstånd.”
Alva var en privilegierade kvinna som skapade dagens barnomsorg! Hon hade tillgång till studier, bra ekonomi och tjänstefolk. Men som så många andra som har allt var hon missnöjd med sitt liv. Hennes idéer påverkar våra liv ännu idag. Det är hennes idéer som de rödgröna har förverkligat och slukat med hull och hår. Mammor ska inte vilja vara hemma med sina barn. De är definitivt inte lämpliga att uppfostra barnen. Till detta behövs pedagoger som kan utbilda barnen till goda socialistiska medborgare. Barn ska uppfostras i storbarnkammare!
Makarna Myrdal betonade i boken ”Kris i befolkningsfrågan” år 1934 vikten av att ansvaret för barns fostran delas mellan föräldrar och samhället genom utbildade barnpedagoger. De uttryckte en oro för att den svenska befolkningen var på väg att dö ut. Skälet är 1930-talets påtagligt minskade nativitet. Genom en genomtänkt familjepolitik skulle trenden kunna vändas. Makarna Myrdal skulle styra familjerna och landet på rätt köl.
Men Alva insåg att fattiga människor inte kunde betala för barnomsorg i storbarnkammare. 1935 utkom hennes bok ”Stadsbarn” som var Sveriges första skrift om ”kollektivt ordnad barnomsorg”. Både hon och hennes man Gunnar Myrdal var aktiva i debatten om behovet av barnomsorg. De ansåg att samhället hade en skyldighet att ge sådant stöd till barnfamiljerna. Om samhället bistod med en bra familjepolitik så skulle kvinnorna vilja föda fler barn.
Hur gick det? Barnbidrag, mödravård, utbildning, och barnomsorg. Bra! men det föddes inte fler barn för det. Lyckades den Myrdalska ingenjörskonsten? Gick det att uppfostra ett folk?
I vårt moderna samhälle utförs ju ca 38 000 aborter per år i vårt land. Detta trots alla preventivmedel. Men om barnet trots allt hade fötts – vilket liv hade mött det barnet?
Barnet kunde ju ha haft en ensamstående mamma eller en kärnfamilj eller en HBTQ-familj. Det skulle kanske lära känna sitt ursprung med mamma och pappa eller vara inseminerat. Kanske barnet aldrig får reda på sina rötter pga konstiga familjebildningar med bonusföräldrar och syskon. Men det behöver ju inte vara så underligt – själv har jag två halvsyskon och det har fungerat bra.
I det jämställda Sverige så säger statsministern ”Alla som kan arbeta ska arbeta”. Barnets mamma skulle alltså tvingas ut i arbetslivet så snart som möjligt. Det är ju det som är jämställt att alla ska försörja sig själv. Men det finns ju en mängd människor som undantas från detta – bidragsberoende människor. De människorna bor oftast i sk utanförskapsområden och vi ska tycka synd om dem pga socioekonomiska faktorer. De får lov att själv ta hand om sina barn. De tvingas inte att jobba och lämna barnen i förskola.
Egentligen hade det kanske inte varit några större problem med förskolan – om inte den hade fört en genuscerifierad pedagogik. Om flickor hade fått vara flickor och pojkar hade fått vara pojkar. Men usch fy! Barn ska hållas ifrån könsstereotypa strukturer – annars blir de inga sanna socialister.
Föräldrarna jobbar och klagar över vem som diskar, stryker tvätten och lagar mat flest gånger eller hämtar barnen från förskolan eller tvättar bilen eller umgås med vännerna. Barnen förstår att genusfröken kanske har rätt. Jämlikhet är svårt! Pappa är kanske inte intresserad av att stryka tvätt och mamma gillar inte att tvätta bilen. Ingen av dem vill ju kvotera eller lita på att den andre kan göra det lika bra. De bara tjatar. Vardagspusslet fungerar inte!
Sverige hamnar på tionde plats när barns hälsa och förutsättningar rankas bland totalt 38 OECD-länder i en ny rapport från Unicef. I topp hamnar Nederländerna följt av Danmark och Norge. Femteplatsen tas av Finland.
I frågan om barns psykiska hälsa ramlar Sverige ner till plats 22 i rapporten. Måttet baseras på självmordsstatistik och en Pisaundersökning där barn har fått svara på hur nöjda de är med sina liv.
Nej! Alva Myrdal hade fel! Samhället bistod med en bra familjepolitik men kvinnorna ville inte föda fler barn. De barn som föds mår inte bra! Det gick inte att fostra en befolkning. Familjepolitiken var alltså inte lösningen för att få en större befolkning. Socialistiska drömmen är ju att göra vårt land till en stormakt. Vi måste bli fler! Då får vi importera människor – människor som kan fostras till att föda fler barn. Vi behöver fler människor som kan betala mer skatt för alla de slukhål som politikerna har skapat.
Men något blev fel! Män kan ju inte föda barn och det var mest män som kom till vårt land. Alla som kan jobba – ska jobba. Men de som kom hit saknade ju utbildning och alltför många var inte anställningsbara. Vi fick inte fler människor som kan betala alla kostnader som politikerna har skapat! Vi fick fler människor som kostar mer för samhället!
Vårt land behöver inte politisk ingenjörskonst i form av folkuppfostran! Vi behöver politiker som inser att de egentligen inte kan och vet så mycket. En välutbildad befolkning behöver inte uppfostras!
ulsansblogg 
Senaste kommentarer