Så här har jag uppfattat omständigheterna kring koranbränningen i Malmö nu i slutet av augusti. Konstnären, yttrandefrihetsaktivisten och bråkstaken Dan Parks och den danske islamkritiske politikern Rasmus Paludan från partiet Stram Kurs ansökte hos Malmöpolisen om tillstånd att ordna en demonstration där en koran inlindad i bacon skulle brännas. Paludan har tydligen gjort en grej av att bränna koraner i bacon på torgmöten i Danmark.
Om tidningarna hade övervakat journalisternas klassperspektiv med Marxbotar skulle det ha blivit ett ramaskri, men av någon anledning anses det okomplicerat att göra samma sak med genuspolitik.
Förra veckans krönika handlade om hur kulturjournalister övervakar könsbalansen i kulturen. Denna vecka skriver Ola Wong om könsräknarrobotarna som övervakar journalisterna själva.
Efter mitt Sommarprat den 20/7 skrev förvånade läsare till Sydsvenskans chefredaktör Jonas* Kanje och undrade om det verkligen kan stämma att de har program som räknar namn och antal män/kvinnor som förekommer i artiklar? En läsare i Svedala underströk:
”Jag som prenumerant vill inte bli uppfostrad och få pekpinnar riktade.”
Jag hade berättat om kvotafeminismen som har brett ut sig på svenska nyhetsredaktioner. Bland annat nämnde jag hur redaktionsledningen på Sydsvenskan redan 2009 hade skickat något de kallade en fatwa till utrikesmedarbetarna om att MINST, med stora bokstäver, hälften av personerna vi intervjuade måste vara kvinnor. När det inte gick att hitta kvinnor som var relevanta för texten fick man stoppa in statistikkvinnor med tomma citat.
Kanje svarade med att fatwa är ett språkbruk han aldrig skulle använda eller godkänna i interna dokument. Han hävdade vidare att ingen på redaktionen har något minne av någon ”fatwa” från före hans tid, då detta skedde.
Tittade på den skicklige Anders Pihlblads (blir mer och mer imponerad av honom) intervju med f.d. statsminister Reinfeldt i morse, och visste inte om jag skulle skratta eller gråta.
Reinfeldt har alltid haft komplex och problem med starka ledare.
1994 gick han i strupen på Carl Bildt som han ansåg vara för dominant inom det egna partiet.
När sen ett dussin moderatledare tog honom i örat 1995, så lugnade han ner sig under en tid och slutade kritisera partiets ledare.
Men idag finns det tyvärr ingen som kan ta karln i örat.
Och tyvärr så är inte ålder synonymt med ökad mognad och bättre förståelse om livet.
Hela hans karriär har kantats av interna strider och utfrysning vilket fortfarande verkar vara hans melodi gentemot oliktänkande och åsiktsmotståndare..
Men han har kvar samma valpighet, samma komplex gentemot starka ledare och samma tonårsfasoner som han redovisade i sin första bok ”Det sovande folket” som han rättmätigt fick svidande kritik för.
Min alternativa blogg är garanterat fri från politik och dumheter. Så skrev jag först Men ... vad är politik och vad är dumhet?
Så jag beskriver den bara som "JUST FOR FUN"!
Du når bloggen genom"Länkar jag följer" eller fliken "Kultur och kuriosa".
Skillnaden mellan demokrati och diktatur är storleken på gapet mellan makten och folket. I min blogg visas hur gapet dag för dag blir allt större i Sverige.
"Envar har rätt till åsiktsfrihet och yttrandefrihet. Denna rätt innefattar frihet för envar att utan ingripanden hysa åsikter och frihet att söka, mottaga och sprida upplysningar och tankar genom varje slags uttrycksmedel och utan hänsyn till gränser." - FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna, artikel 19
Senaste kommentarer