När Torgny Segerstedt under Andra världskriget kritiserade Nazityskland i sin tidning Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning, slog den svenska statsmakten till hårt. Regeringen uppmanade Segerstedt att upphöra med sin antityska linje, konfiskerade ett antal upplagor och han kallades även till kung Gustav V för en utskällning. Nu anses han vara ett helgon, en modig man som vågade säga sanningen om nazism. Nu upprepar historien sig när Ingrid&Maria ställs inför rätta för att ha publicerat varningar om islam. I dagens program pratar vi också om koranbränningen i Malmö, om en Netflixfilm som framställer småflickor som sexobjekt och om Anne Rambergs umbäranden med allt för lite oxfilé under uppväxten på Östermalm.Redaktionen / 21 augusti, 2020
Bengtzings aktiebolag har tillgångar på över fem miljoner kronor, hennes villa i Tyresö har ett marknadsvärde på nära sju miljoner.
I värsta fall får Bengtzing med familj realisera sina tillgångar (det är inte alla nyarbetslösa som har den valmöjligheten) och rätta mun efter den nya matsäcken.
Så här fungerar det i Sverige:
☆ När en vit medelålders man blir rik på sin affärsverksamhet är han skurk i socialisters ögon (en del av socialisterna har kanske arbete tack vare företagaren).
När jag läser om problem i samhället så tänker jag ofta att bara är storstadsproblem. Men … om det är så då undrar jag varför människor väljer att bo i storstäder.
Fram till slutet av 1700-talet bodde ju de flesta på landsbygden och städerna var ohälsosamma områden på grund av dåliga hygieniska förhållanden. Sopor slängdes på gatorna. Bättre insikter om hygien och behovet av vatten- och avloppsledningar förbättrade väsentligt städerna som effektiva produktionsenheter.
Bruket av jordbruksmaskiner blev den främsta orsaken till att de allra flesta i moderna länder idag bor i städer. I moderna länder krävs ytterst få personer i jordbruket och överskottet av arbetskraft dras till städerna i jakt på arbete och bidrar till en förbättrad välfärd. Industrin lockade med jobb.
I Sverige liksom i många andra länder har denna process gjort att människor har samlats till redan befolkningstäta områden. Därmed ledde den till både avfolkningsbygder och stora sammanhängande stadsbebyggelser.
I länder med stark befolkningstillväxt – som Sverige under de senaste åren -(vanligen utvecklingsländer) är en ökad urbaniseringsgrad ett tecken på en både oplanerad och okontrollerad folkförflyttning till stora städer. Det överskott av oftast outbildad arbetskraft som då uppstår ställer stora krav på samhällsplanering och samhällsekonomi.
Många av oss minns tv-serien Hem till byn som handlade om hur den svenska landsbygden avfolkades och hur den svenska jordbrukspolitiken var en bidragande orsak. Invånarna flyttade till stan för att de trodde att de hade bättre möjligheter till att få ekonomin att gå ihop. Samtidigt lockades de väl av storstadslivet och trodde att det var en dans på rosor. Det blev inte som de trodde vare sig för de som flyttade eller för de som var kvar.
Igår såg jag en parallell till detta på den spanska landsbygden. Jag beskrev den på min andra bloggsida. Men här kommer en kort beskrivning. Det var en ödestad eller by som fanns redan någon gång mellan 15-1700-talet. Man levde på olivodlingarna. I mitten på 1800-talet hade staden ca 400 invånare. Den började avfolkas på 1960-talet och på 1990-talet flyttade de sista ifrån staden/byn. Nu finns byggnaderna som är på väg att rasa samman, huvudgatan och kyrkan (som har vandaliserats) kvar. Här levde alltså människor som odlade oliver, skördade, gjorde olivinläggningar, pressade olivolja, hade husdjur, odlade frukt och grönsaker osv. Men storstadslivet lockade!
I storstäder runt om i Europa ser vi olika samhällsskikt. De rika som klarar sig bra och kanske lever ett liv i överflöd. Medelklassen som klarar sig ganska bra men som sällan får något överskott i sin plånbok. De fattiga som bor i de s k utanförskapsområdena. De sistnämnda lever i hög grad på bidrag, många av de har dålig utbildning och får aldrig några jobb. Bland dessa finns en stor del av kriminaliteten.
I de svenska storstäderna, där ungefär 22 % av den svenska befolkningen bor, är bilden densamma. Men utanförskapet är så mycket större beroende på inflyttning av en stor mängd nationaliteter. Politikerna kallar det ett mångkulturellt samhälle medan jag kallar det för segregation!
Vem är då urbaniseringen bra för? Jag skulle vilja svara: Inte för någon! Men så enkelt är det inte. Det finns ju grupper i storstäderna som har det bra och lever sitt liv i överflöd. De har makt – makt över hela vårt land. Det finns också mindre städer och byar. Där lever man inte i överflöd. Men man har något annat – lugnet, tryggheten och naturen.
Jag minns statsministerns ord i valrörelsen 2018: Han bor ju i storstaden och är född i storstaden men åker gärna till landsbygden för att hämta krafter. När storstadsborna behöver denna rekreationsmöjlighet så är det viktigt att allt fungerar!!!
Vad sa han egentligen? Är det så att satsningar på landsbygden ska göras för att tillfredsställa storstadsbor? Det känns som om han tänker att de som är dumma nog att bo utanför storstäder får skylla sig själv. Men Stefan …
I länder med stark befolkningstillväxt – som Sverige under de senaste åren -(vanligen utvecklingsländer) är en ökad urbaniseringsgrad ett tecken på en både oplanerad och okontrollerad folkförflyttning till stora städer. Det överskott av oftast outbildad arbetskraft som då uppstår ställer stora krav på samhällsplanering och samhällsekonomi. Du har helt enkelt misslyckats med både samhällsplanering och samhällsekonomi. Är det därför du behöver rekreationsmöjligheter?
Min fundering är om det egentligen är människor som stannar kvar ute på småorter och i mindre städer som är vinnare i en urbaniserad värld!
Min alternativa blogg är garanterat fri från politik och dumheter. Så skrev jag först Men ... vad är politik och vad är dumhet?
Så jag beskriver den bara som "JUST FOR FUN"!
Du når bloggen genom"Länkar jag följer" eller fliken "Kultur och kuriosa".
Här kommer jag att skriva om vardagliga händelser ur mitt liv. Ibland kommer jag nog att skriva om en del andra saker också, som till exempel om den tro jag har
Skillnaden mellan demokrati och diktatur är storleken på gapet mellan makten och folket. I min blogg visas hur gapet dag för dag blir allt större i Sverige.
Senaste kommentarer