När notan ska betalas

Antalet sysselsatta i Sverige var i juni månad ca 5,1 miljoner. Det innebär att dessa måste försörja ungefär lika den andra halvan av befolkningen – barn, äldre, sjuka och arbetslösa. Varje sysselsatt person ska alltså bekosta sitt eget uppehälle plus ytterligare en individs.

Vad händer då om dessa sysselsatta individer inte klarar av denna försörjningsbörda utan måste ha bidrag? Då måste naturligtvis de andra sysselsatta, som fortfarande klarar av sin försörjningsbörda, försörja ännu fler människor!

Om vårt land berikas med fler invandrare som inte kan försörja sig själv ökar försörjningsbördan på en grupp människor som ännu så länge klarar av försörjningsbördan. Men hur länge till orkar de? Blir de sjuka av allt stressigare arbete och liv, så hamnar även de bland de som ska försörjas!

När vi dessutom har en regering som är ytterst frikostlig med våra skattemedel så måste de arbetsföra betala ännu mer. Jag har försökt att förklara detta många gånger när människor påtalar att ”vi är ju så rika, vi har råd). Ibland har jag använt nedanstående bild för att förklara hur våra skatter och transfereringar fungerar.

Ovanstående berättelse beskriver vänsterpolitik. De rika ska betala. Men till slut tröttnar de – flyttar kanske sitt kapital utomlands. De som inte själv bidrar vill dock gärna ha exakt samma förmåner som de rika – eller kanske ännu mer.