Rudyard Kipling blev nog mest känd för sin dikt The Ballad of East and West som börjar med de ofta citerade orden: ”Åh, öst är öst och väst är väst och aldrig mötas de två”. Jag tänker på de orden idag när jag läser ett kommentarsfält.
Två personer som jag personifierar med hat debatterar. Den ena har jag själv debatterat med många gånger och beskriver henne som en ”såpad gris” men det kunde likaväl vara en ”hal ål”. Hon kan ljuga ihop precis vad som helst bara för att få rätt. De som inte håller med i hennes förvirrade feministiska tankegångar är rasist och tillhör de brunaste bruna. Den andra personen är Näthatsgranskaren som letar på nätet för att finna människor som han kan polisanmäla och helst dra inför domstol.
När jag läser deras debatt kan jag inte hålla mig från skratt. Det bubblar upp. Det bubblar upp när den första personen försvarar feminister som hatar män. Näthatsgranskaren skriver att man får inte hata – bara inrikta sig på att diskutera sak, inte använda härskarteknik och inte förminska andra människor. Tänk … jag håller med honom tills … han i nästa mening skriver om idioter, rasister och Svärjevänner. Då faller manteln. Han hatar ju själv vissa grupper!
Det blir en lång debatt mellan dessa två människor som vill framhålla sina egna goda syften. De framställer ju sig själv som personer som försöker städa undan avarter på sociala medier. Jag känner att det är en stor mur emellan dem.
Varje människa har egna syften – oftast sådana som gynnar dem själv. När två människor som betraktar sig som de goda inte kan förstå varandra så undrar jag hur en global värld kan uppnå förståelse? Finns det några som helst förutsättningar för en enad värld?
Förr krigade man med kanoner – idag krigar man med ord! Men målet är detsamma – MAKT!
ulsansblogg 
Senaste kommentarer