Jag hoppas, men jag tror inte längre..

En viktig text hittad i FB-flödet, skriven av Julia Fahlgren.


Varje dag möts vi av fraserna:
– Det är inte alls så farligt.
– Det där är bara propaganda!
– Sverige fungerar visst bra!
– Det där är överdrivet.
– Vi har aldrig varit så trygga som nu.

Kanske hade jag tänkt likadant om jag inte själv upplevt så mycket.
Sett så mycket.
Men mest av allt, fått veta så mycket pga mitt förra arbete som assistent till en advokat.
Alla samtal gick via mig och det innebar att alla framförde sina ärenden till mig.

Ofta blev det längre samtal än tänkt och jag ska erkänna att jag inte kunde sätta upp den där muren av ”Det är bara ett jobb”.

Jag lärde mig väldigt mycket under min tid på byrån.
Med det var en dyr lärdom.
Den kostade mig en stor bit av min tro på människan.

Jag har alltid trott på det goda i människor, att rättvisan segrar och att man ska vända andra kinden till osv.
Jag har trott att om man visar respekt så får man respekt.

Såsom de flesta människor har även jag haft relationer och möten i mitt eget liv som format mig och som i vissa fall gett mig erfarenheter som man kunnat vara utan.
Men de relationer som bränt mig, ärrat mig och kunnat ge mig en bister syn på män, kvinnor, skolan, invandrare eller ordningsmakten och rättvisa har faktiskt inte format min övertygelse i närheten av så mycket som den tid jag arbetat där jag nu slutat.

Det är faktiskt inte det som drabbat mig personligen som fått mig att delvis tappa hoppet.
..Trots allt kan man ju inte bilda sig en uppfattning om ett samhälle grundat enbart på hur man själv behandlats!

Men när man sitter dag ut och dag in och tar del av hur illa så många andra behandlas – av andra privatpersoner eller av myndigheter/rättsväsendet – och hur svårt så många andra har det,
Då får man en bild som är omöjlig att blunda för.

Den bilden kallas verklighet.

När man ser den större bilden står det klart: Något är fel.
Systemet fungerar inte.

Det är inte otur hos den enskilda individen.
Det är inte enstaka fall av tragik.

Ibland önskar jag att tystnadsplikten inte fanns.
Jag önskar att jag fick berätta allt, visa allt,
dela med mig och varna andra!
Jag vet saker jag inte vill veta.

Jag önskar att jag kunde berätta om många av samtalen från tingsrätt, polis och socialtjänsten.
Jag önskar att jag fick berätta hur vissa uttrycker sig, vilka värderingar och vilken kvinnosyn vissa faktiskt har.
På riktigt.

För att inte tala om hur vissa behandlar sina barn. Och hur barn behandlar andra barn!

De jag haft kontakt med är oftast brottsoffer eller gärningsmän, alternativt åklagare, tingsrätt eller polis.
Detta gör naturligvis att de man talar med inte ringer för att berätta hur bra allt är eller hur trevligt livet ter sig.
Man kontaktar ju oftast en advokatbyrå för att något inräffat.

Jag visste det när jag tackade ja till arbetet.
Jag var beredd.
Det var bara ett jobb och jag skulle – förenklat uttryckt – mest samla information och vidarebefordra den.
Jag kunde stålsätta mig, det trodde jag.

Men jag måste ändå säga att det ändrat mig ända in i själen.
Jag tror inte längre att rättvisan segrar.
Jag har hört offer berätta och jag har talat med gärningsmän som skrattat..

Rättvisan segrar bara när alla i ett långt led gör rätt. En miss nånstans på vägen kan betyda att en våldtäktsmän går fri..
Ibland måste t.om offret göra rätt för att gärningsmannen ska få sitt straff.

En våldtäkt av en ung gravid kvinna som får missfall. Gärningsmannen är enl egen uppgift 15 år. Jag har hans namn och vet vilken skola han går på. Jag vet vem hon är.
Han får inget straff.

Ett barn som inte orkar leva efter all mobbing. Han blev 12 år.
Under ett skollov tog gossen sitt liv.
Han orkade inte mer.

En ung kvinna som försvann spårlöst.
Hon ringde en gång och bad om hjälp bort från sin man och gick aldrig att nå sen.
Jag vet inte ens hennes namn.
Paniken i hennes röst går inte att skaka av sig..

En man som hotade mig med våld om jag inte såg till att hans fru fick komma till Sverige. (Jag hade såklart inte den makten och hade inte använt den så om jag haft den)
Han bor i stad i Norra Sverige.
Han har svensk flickvän som inte vet om hans fru. Han låter stolt när han berättar hur han lurat dem båda.

En polis som berättar att samma man åter begått samma våldsbrott som han tidigare dömts för.
Mot samma kvinna.
Mot samma barn.
De bor i ett fint område där man knappt låser dörren ”för man känner alla”.
Han ser ut som vilken trevlig pappa som helst.

En känd våldtäktsman som flyttat hit – till vår lilla stad – från en annan stad efter avtjänat (alltför kort) fängelsestraff.
Ett par hus från en barnfamilj vars mamma jag känner.

Narkomaner som utan omsvep erkänner att de inte gett sitt barn mat sedan dagen innan.
Mamman skyller på soc i hennes stad.
Hon sluddrar och är påverkad.
Barnet gråter i bakgrunden.
Jag vet att barnet far illa.
Jag vet att soc vet.
Jag ringde dem.
– Ja vi vet, vi jobbar på det. Blir svaret.
Tiden går. Utredningen tar så lång tid och jag vill inget hellre än att bara åka dit och hämta barnet! Men jag får inte..
Det funkar inte så.

En man som ringer för att hans exfru fått vårdnaden om barnet som hon slår.
Allt finns dokumenterat.
Malmö tingsrätt dömer till mammans födel ändå.
Hon är Svensk och han är det inte.
Han förstår inte systemet.
– Varför vill Sverige inte skydda barn!
Vem bestämmer sånt här! Frågar han uppgivet.
Han är livrädd för att hans son ska misshandlas till döds.
Gossen är bara 9 månader.
Jag fick aldrig veta hur det gick.

Alla dessa livsöden och fler därtill, har format mig till en människa inte längre tror på mänskligheten på samma blåögda och självklara sätt.

Jag saknar känslan av att tro på Sverige, systemet och rättvisan.
Jag saknar den självklara känslan av trygghet.

Det är ingen självklarhet att vara trygg.
Det är ingen självklarhet att få hjälp när saker händer.
Det är ingen självklarhet att gärningsmännen döms.

Jag arbetar inte där längre.
Men jag tänker varje dag på de människor som för de flesta bara är statistik eller tidningsrubriker,
men som faktiskt är människor som du och jag.

Människor som berört och påverkat mig mer än jag någonsin trott att de skulle.
Speciellt de fall jag aldrig fick veta utgången av.

Jag hoppas att rättvisan segrat tillslut.

Jag hoppas att barnfamiljen fick asyl, att våldtäktsmännen utvisades, att mannen som misshandlade sin fru sitter inne, att det bortglömda barnet fått nya föräldrar och att att inget fler barn tar sitt liv i ångest för att skolan är mobbarens spelplan.

Jag hoppas.
Men jag tror inte längre.

DEBATT: ”Dags att göra åsiktsförföljelse straffbart”

Den svenska grundlagen har en portalparagraf. I andra stycket står: ”Den svenska folkstyrelsen bygger på fri åsiktsbildning och på allmän och lika rösträtt.”

Åsiktsbildningen värderas alltså mycket högt i vårt land. Den nämns till och med före rösträtten, som oftast brukar beskrivas som demokratins grundbult.

Därför är det djupt bekymmersamt att den fria åsiktsbildningen idag är under hot. Alla har rätt till sin åsikt om det samhälle vi lever i, men för den som visar eller uttrycker åsikten väntar i många fall slut på uppdrag och en förlorad försörjning.

Det handlar om vad som med amerikansk terminologi kallas ”cancel culture” eller deplatformering. Det är drev mot personer i syfte att de inte bara ska tystas utan även straffas, genom att förlora sitt arbete, uppdrag och liknande. Läs hela artikeln här.

Malmö allt fattigare på grund av invandringen

Socialism som tjänar olika organisationer eller individer är en hämsko för ett samhälle i positiv utveckling.

Petterssons gör Sverige lagom!

EKONOMI & INVANDRING. Det som alla minst normalbegåvade insett i många år har nu även gått upp för tidningen Sydsvenskans redaktion, som tyvärr bakom betalvägg, talar om för oss, enligt journalisterna obildade lågpannade as, att när färre jobbar så blir ekonomin sämre.

Visa originalinlägg 305 fler ord

Tidigare äldre inlägg

Solvindens

This WordPress.com site is the bee's knees

Malamute6's Blog

Just another WordPress.com site

Mons Krabbe

Samhällsdebatt, historia och säkerhetspolitiska analyser

Naturen kallar

Today is gonna be a good day

Prickiga huset

Hälsobloggen

Kulturbilder

Svenska Kulturbilder - binder samman forntid med nutid

HallonHatt's sida

Just another WordPress.com site

En ängel 👼🏻 med svarta vingar.

Obotlig sjukdom, hobby, fotografering, smycken m.m

Blogg 46

en åsiktsblogg

Josefin Utas

Mina egna tankar om nuet och framtiden

Rebecca Hybbinette

- Kamp ger återbäring!

Dagar ur mitt liv

Här kommer jag att skriva om vardagliga händelser ur mitt liv. Ibland kommer jag nog att skriva om en del andra saker också, som till exempel om den tro jag har

MånssonsKultur.se

Johnny M recenserar film, musik & sånt!

Sjunne [ dot ] com

Jan Sjunnesson skriver om politik som om det fanns en frihetlig patriotism och om kultur som om det fanns ett liv bortom politiken.

Sverigekanalen Dalarna

Nationell Webbradio/Dalarna

En gräsrot skriver

Dear past, thank you for all the lessons. Dear future, i am ready. Denna blogg behöver inga donationer. sprid gärna dess innehåll.

Richard Sörman

En annan humaniora

Peter Cooney Enabler

Traditional European Common Sense - Anti-Judaic

Högrelius funderingar!

Just another WordPress.com site

Kulturminnet

Om det svenska kulturarvets rikedom och kulturen i dagens samhälle

Riksväg 32 på det smålänska höglandet

säger det hellre med några bilder

Ocensurerade nyheter och sunt förnuft

It is my right to be rich, happy and successful!

Tommy Hanssons Blogg

Här bloggar Tommy Hansson om aktuella frågor

Alternativ för Sverige till EU-parlamentet 2019

Sverige ut ur EU! EU ut ur Sverige! Dags att ta tillbaka makten! AfS är din röst för swexit och det bästa alternativet för ett suveränt Sverige.

Jenny Piper

Politik, nyheter och samhällsdebatt blandat med personliga krönikor.

Peter Krabbe

Världen i fokus - vem styr vår framtid och varför?

Rakapuckar's Blog

Så bitter på Steffe med alliansen!

Halloj världen!

En blogg av Inger Hansson. Om resor och hållbarhet. Om vackra platser. Om Instagram och andra sociala medier. Om fotografi, natur och lite av varje.

Christer.L.Hansson

Det som danar mig

Stigfinnaren i Älvsund

vägen inåt är vägen framåt

Vincat Veritas

Låt sanningen segra

Life, Death and all between

Welcome to an expanding worldview

SasjaL

Cyniker är inget man föds som, det är omgivningen som formar ...

Livsglimtar

Bättre sent än aldrig

mickecarlssonsblog

Skillnaden mellan demokrati och diktatur är storleken på gapet mellan makten och folket. I min blogg visas hur gapet dag för dag blir allt större i Sverige.

Ama de casa

En hemmafru i Spanien

Peter Harold - Skrivarens blogg

Skrivandet är frihet - jag skriver för friheten.

%d bloggare gillar detta: