Skäms Arla!! 😡 Att ni inte skäms!! Har ni inte fattat någonting – eller har ni ingen skam i leden?! Först pressar ni ner priset till bönderna så mycket att majoriteten av de svenska bönderna lägger ner, något som inte gynnar någon annan än era utländska giriga ägare! Sen när ni fullständigt trasat sönder all konkurrens från äkta svenska mejerier med ert lagvidriga monopol – så pumpar ni ut usla utländska produkter som är så löjligt billiga att de är ett rent hån mot de duktiga bönder som en gång i tiden personifierade det här landet! Vi var vana sedan tidigare att ni skrev ”i brist på svensk råvara kan vi ta in råvara från Danmark” men nu när ni manglat sönder den levande stolta svenska landsbygden står det på den här ”I BRIST PÅ TYSK RÅVARA KAN VI TA RÅVARA FRÅN ANDRA EUROPEISKA LÄNDER”. Man går sönder av ilska!! Och kvaliteten på denna jäkla trettioprocentiga (!!) vispgrädden är ännu ett hån, hur mycket keragenan den innehåller vågar jag knappt skriva ut! 🤢 Ni säljer in den respektlöst billigt till varenda svensk butik och sen när folk på grund av det låga priset köper den istället för svensk grädde från bönder på vår egen landsbygd så säger ni att ni bara ger folket vad de vill ha. Glöm det! Finns inte en svensk som vill nedmontera de sista svenska bönderna för att gynna Arlas bönder i icke-namngivna EU-länder. Ni skapar ett behov som inte finns genom att konkurrera prismässigt med era svenska bönder. Fattar ni inte vad ni gör?! Det finns idag fler HÄSTAR än mjökkkor i Sverige!! Man kan för tusan inte mjölka hästar. Att då åka till exempelvis Östeuropa och hämta miljoner liter mjölkprodukter, av sådan standard i djurhållning att svenska bönder hade fått fängelse för att göra likadant, det är så ansvarslöst så man blir gråhårig. Jag förstår att man väljer att bojkotta Arla.
Så Arla – sluta ödelägga svensk livsmedelsproduktion med ert importerande för miljarder och ert flyttande av svenska klassiska produkter till mejerier utomlands. Ni säger att Arla ägs av sina bönder, men visa mig den svenska bonde som tycker det är bra att svenskar köper mer tysk långhållbarhetsgrädde. Visa mig den svenska bonde som jublade när ni la ner mejeriet i Åseda för att göra Åsedaost utomlands. Visa mig den svenska bonde som gillar hur ni använt er av världsmarknadspriset för att pressa priserna till bonden. Det kan ni inte! Det finns ingen sådan! Och finns det några bönder som försvarar Arla fortfarande så är det ju för att Arla gjort sig kvitt all konkurrens så att de flesta bönder är tvungna att leverera till Arla, och har man bara en enda möjlig arbetsgivare så förstår jag att man kallsvettig och motvilligt ändå måste försvara den. Sverige måste visa bönderna att det fortfarande finns möjlighet att lukra upp monopolet, och få dem att känna sig stolta för slutprodukten igen, genom att gynna sina närproducerade alternativ om man fortfarande har några. Här i Småland har vi fortfarande fina Emåmejeriet som gör överlägsna produkter och betalar mer till bönderna och ändå inte kostar mer.
Alla ni som älskar svenska bönder, DELA detta och sätt ner foten. Ska vi ha några mjölkbönder kvar i Sverige måste vi sluta köpa utländsk mjölk- och ostprodukter NU. ❤️🇸🇪❤️🇸🇪❤️🇸🇪♥️
Varje dag visar på hur normlösheten växer i Sverige, vi är utan ledning och med allt djupare motsättningar.
Det finns en berömd målning av Gauguin som har titeln:Varifrån kommer vi? Vilka är vi? Vart går vi?
Sverige upplever en nära nog galopperande anomi. Här en text skriven 2019, före Coronas tid, där jag försöker visa på var vi är och vad vi står inför:
Det var så lätt för oss. Så många av oss från småländsk bondesläkt eller med generationer av bohuslänska fiskare kartlagda, gruvfolk från Bergslagen eller prästsläkter från Dalarna. Vi var ett tryggt, lutherskt strävsamt folk. Ett föredöme för andra. Vägen vi skulle gå var rakt fram, ”gerade aus” som tyskarna säger med precision. En uppfattning om vår förträfflighet som bottnade såväl i vårt missionerande, Palmes tredjevärlden-offensiv som i IKEA, Volvo, t.o.m ABBA, Spotify och Skype.
Idag växer osäkerheten över varifrån ”vi” som bor i Sverige kommer. Vad är vi? Ett folk, en kunskapsnation? Enade under en nationalsång som skolan inte längre ska lära ut? Och vår riktning? Hittar vi själva – eller finns det en auktoritet som tydligt och förtroendegivande kan peka ut den för oss?
Det finns ett ord, sällan använt, som beskriver var vi befinner oss. Anomi.
Det kommer från grekiskans anomia; ’laglöshet’, ’tygellöshet’, och beskriver ett tillstånd av regellöshet eller normlöshet. Det var 1800-tals sociologen Emile Durckheim som introducerade den moderna tolkning av anomi som är gällande idag.
Ett samhälle där våldet växer, där institutionerna tappa mark, där politiken förlorar sin trovärdighet är på ett farligt sluttande plan.
Häromåret gjorde statsvetaren Katarina Barrling en tolkning av anomi som nu syns mer aktuell än någonsin för att beskriva det svenska samhället:
Förenklat innebär den att anomi springer ur ett socialt tillstånd där samhällets normer (sociala, moraliska, religiösa) inte längre ses som absoluta, och där ingen yttre auktoritet äger tolkningsföreträde. Det kan röra sig om normlöshet, men även om olika normsystem som krockar. Den frihet den oberoende människan åtnjuter i ett sådant samhälle, förmörkas av att hon får svårare att finna vägledning genom livet. På samhällsnivå kan anomi föranleda en värld där våld, kriminalitet och självmord breder ut sig.
Den serie av grovt våld med allt från dödsskjutningar, till överfall och knivrån mot unga som vi upplevt senaste veckorna har inte bara lett till SDs rekordsiffror men också till att den tystnadens böld som rått ute i samhället brustit. Plötsligt, ute på promenad med hunden, vid sopstationer där jag slänger pappkartonger och tidningar börjar människor prata. Olika åldrar, olika kön. Men alla med ett gemensamt. Rädslan. Oron. Vad är det som händer? Hur ska det gå framöver? Hur hamnade vi här? Och ingen har svaret. Jag har vänner som bor utomlands och tvekar inför om de ska flytta hem med sina små barn. Jag har andra vänner som börjat tala öppet om att flytta utomlands med sina små.
Det är alldeles för lätt att skylla bara på invandringen. Det är alldeles för lätt att skylla på den internationella konjunkturen. Det är alldeles för lätt, som en reporter i GP häromdagen, skylla på en åldrande befolkning. Allt samverkar.
Anomi – det är när samhällets normer luckras upp. De som var nästan självklarheter. Var och en av oss kan rada upp en mängd saker som höll oss samman. Mycket av det ihopknutet av ”folkhemmet”. När det dog försökte man ovanifrån skapa en ny sammanhållning runt ”vår gemensamma värdegrund”.
Idag tror jag att vi alla förknippar vår överbefälhavare (han som ska organisera försvaret när Sverige blir anfallet) med Pridetåget där han går i de främsta leden. Kyrkan har för många blivit en politisk plattform för prästerskapet. Flertalet politiker har inte längre vårt förtroende. De har blivit ett skrå, försörjt av skattebetalarna, mer intresserade av positioneringar än av samhällets problem. De som bryr sig och säger nej till kartelliseringen – och det är ett europeiskt fenomen – blir klassade som populister. Ett skällsord som i botten istället idag skulle kunna betyda lyhördhet.
I dessa dagar är det många som har bråttom. Som är stressade. Mediafolket positionerar sig. De dyker plötsligt upp i sina krönikor, ledare, på twitter och Facebook med inlägg som förvånar. Som bara kan förklaras med att de i sin trendkänslighet ser att pendeln svänger.
Men svänger vart? Vi vet inte. Var är vi på väg? Vad ska det bli av vårt samhälle framöver? Brinner inte granen? En upprörd Fredrik Reinfeldt rasade mot de danska gränskontrollerna häromdagen och manade oss till tilltro. Han hade mage att göra det i Göteborg på Svenska Mässan bara dagarna efter det att en artonåring blivit indragen i ett garage i centrala stan, rånad av tio maskerade personer. Avklädd och med avskuret öra. Göteborg har knivrån var och varannan dag. Sahlgrenska sjukhuset har tvingats till neddragningar. Skolor i ytterområden har stora problem. Det vi ska kalla utmaningar. Minns ni förtroendet vi hade för Reinfeldt under första mandatperioden? Idag en sorglig figur som åker runt och håller lätt löjeväckande föredrag. Fett arvoderade. Juholt sitter på Island. Var är Mona Sahlin? Vad var det KD ledaren hette? Och vad gör han nu?
Vi har en växande normlöshet. Vi har normer som krockar. Anomi. ”Den frihet den oberoende människan åtnjuter i ett sådant samhälle, förmörkas av att hon får svårare att finna vägledning genom livet. På samhällsnivå kan anomi föranleda en värld där våld, kriminalitet och självmord breder ut sig.”
Vad som skrämmer mig mest är att för några år sedan försökte det svenska etablissemanget ha en diskussion om vad som var svenska värderingar. Det skedde ett försök till att diskutera vad som är den svenska kulturen, vad som är de grundläggande maximerna som ska vägleda oss som nation. Men hela den diskussionen föll samman. Jag minns bokstavligen talat inte vad någon sa utom att det på en konferens påpekades att det inte existerade inhemsk svensk kultur. Ja det var ena sidan, andra sidan fokuserade bara på att tidigare nämnda moderata statsminister sa att allt som är ursprungligt svenskt är bara barbari. Våra ledande samhällsfigurer klarade inte av att över huvud taget föra en diskussion om det utan att falla samman i en grop av plattityder.
Med anomi följer maktlöshet, osäkerhet och rädsla. Oklara val, oklar moral och relativism. Visst, jantelagen kanske känns förlegad, är det inte så att snaps på midsommar är representativt för ett land som nästan söp ihjäl sig, är konsenuskulturen inte ganska tråkig. Men om det är så måste vi själva skapa något som kan ersätta det. Vi måste ha en ny värderingsburen jämlikhet och trygghet som inte känns orättvis. För det är det som är anomins ursprung här. En ytterst orättvis jämlikhet.
Häromåret skrev jag en biografi över en svensk författare Christina Lilliestierna och märker att jag ofta återvänder till en beskrivning hon har om hur vi uppträder i krissituationer. När vi står på en ranglig gångbro över en djup klyfta. Istället för att snabbt och resolut ta oss över blir vi som förstenade. Håller oss krampaktigt fast, vågar inte röra oss av rädsla att bron ska rasa och vi alla falla ner i avgrunden.
Vi på ULSANS anser att Sverigedemokraterna tyvärr inte längre är den oppositionskraft som krävs för att bemöta de övriga 7 partierna och deras infantila politik.
Vi vill ha en mer radikal kritik i nuläget eftersom det hastar och att Sverige inte ska falla mer i den globala konkurrensen.
När jag gick till DN i februari 2015 och berättade att den SD ägda webbtidningen Samtiden som jag var ansvarig utgivare och redaktör för styrdes av den avhoppade riksdagsledamoten Erik Almqvist via hans hem i Budapest blev många Sverigevänner förbannade. Jag förklarade att jag inte hade något emot SD, det parti jag gått in i 2013 med liv och lust, men att partiets ansvar för Samtiden var under all kritik.
Det finns mer att berätta om runt Samtiden, Avpixlat och andra alternativmedier som jag tänkte ägna denna drapa åt. Juli i Sverige är torrlagt på nyheter och skvaller vet jag sedan de somrar jag vikarierat på redaktioner i Uppland, Värmland och Gästrikland så här kommer något att spinna vidare på: varje detalj kan kommenteras och kritiseras av de som var med och ni som följde från den Sverigevänliga rörelsen och dess kritiker (Expressens…
Min alternativa blogg är garanterat fri från politik och dumheter. Så skrev jag först Men ... vad är politik och vad är dumhet?
Så jag beskriver den bara som "JUST FOR FUN"!
Du når bloggen genom"Länkar jag följer" eller fliken "Kultur och kuriosa".
Skillnaden mellan demokrati och diktatur är storleken på gapet mellan makten och folket. I min blogg visas hur gapet dag för dag blir allt större i Sverige.
ulsansblogg 
Senaste kommentarer