
I tider av demonstrationer, upplopp, rituell självspäkning, störtade statyer och bortplockade filmer tenderar många att fokusera på de enskilda detaljerna så till den grad att att de inte förmår se helheten. Åtskilliga låter sig nu snärjas i diskussioner om vilka statyer som kan anses vara problematiska, om huruvida Winston Churchill var rasist eller ej, om vilka kontinenter som genom historien drabbats hårdast av slavhandlare samt i vilken mån afrikaner som frivilligt flyttat till Europa är föremål för förtryck och omotiverad missaktning eller inte. Sådana diskussioner behöver i sak inte vara utan intellektuella poänger, men som försvarsåtgärder under ett pågående frontalangrepp är de inte bara värdelösa utan därtill kontraproduktiva, då den försvarare som väljer denna strategi också väljer att möta vad som i själva verket utgör ett koordinerat angrepp på flera fronter som en serie fristående och gentlemannamässiga skärmytslingar.
Senaste kommentarer