Enskild beredskap men nedrustning av allmän beredskap

För drygt fyra år sedan uppmanades svenska folket via medierna att ha förnödenheter hemma så att var och en klarar sig i 72 timmar vid kris. Ja, vi hade och har det! Men det finns nog många privatpersoner som saknar den beredskapen. Dock undrade jag då och undrar nu vad som händer efter 72 timmar? Har vårt land beredskap för att hjälpa mig då? Nej, knappast!

Under den tid som befolkningen eventuellt har fokuserat på ett personligt beredskapslager så har den allmänna beredskapen rustats ned. Jag skrev en artikel om detta i januari 2016:

Det har varit diskussioner om rökning på offentliga platser, cykelhjälm, amning på restaurang, pappamånader, köttkonsumtion, mjölkkonsumtion, ADHD-medicinering, manligt skrevande med benen, åka gratis med kollektivtrafik, mobilanvändning, läxor, ordet hen, …, …. Det vill säga: Enskilda människors göromål och förbud som vill inskränka frihet och individualism.

Men …att vårt land är i sönderfall har vi inte fått diskutera. Då har genast rasist/fascistkortet kommit fram. Varje gång som vi nämner dåliga skolresultat, bostadsbrist, kriminalitet, vapen, problem, tiggeri, asyl, öppna resp. stängda gränser, statsskuld, krackelerad välfärd, åsiktskorridor, orsaker till problem, … så kommer det berömda kortet! Det har blivit tabu att tala om det svenska problemet!

Vilket är då det svenska problemet? En kort beskrivning av detta, enligt mig, är en inkompetent ledning! I en mer ingående analys ser jag en ”strutsregering” som sticker huvudet i sanden och hoppas att allt ska lösa sig själv. Den tycks sakna en helhetsbild av Sverige. Istället åtgärdas bara akuta problem och nya problem fortsätter att hopa sig. Det är ungefär som en punktering på cykeln: Vi klistrar på en lagglapp. Men när laglapparna blir för många pyser det ut luft lite här och lite där. Då är det kanske dags att investera i en ny cykelslang och kanske ett nytt däck!

Men vår regering fortsätter att blunda, sätta på laglappar, famla i blindo efter lösningar, kalla dem som påtalar problemen för rasister/fascister, vill att befolkningen ska diskutera dricka mjölk eller ej istället för de stora problemen. Vi har en inkompetent regering (och riksdag) som sviker medborgarna och slösar bort medborgarnas samlade resurser! Jag tycker att detta är väsentligare att diskutera än att inskränka personliga friheter typ cykelhjälm.

Det svenska problemet är att fokusera på att inskränka enskilda individers initiativförmåga istället för att hushålla med våra gemensamma resurser!

För drygt fyra år sedan såg jag det komma! Den krakelerade välfärden! För exakt fyra år sedan den, 10 juni 2016, sa statsministern följande i en riksdagsdebatt:

Del 1 i vår jobbagenda är framtidsinvesteringar. Det svarar upp mot det som Sverige nu skriker efter. Vi har bostadsbrist i 156 av landets kommuner, och därför fortsätter vi den förra regeringens viktiga arbete med regelförenklingar och snabbare byggprocesser. Men det räcker inte. Vi investerar också 6 miljarder kronor per år i bostäder för att Sverige ska bygga minst 250000 nya bostäder till 2020. Det är vi skyldiga Sveriges unga.

Vi har tåg som spårar ur och pendlare som står och stampar på perrongerna i vanmakt och vrede. Därför investerar vi nu i nya växlar, spår och signalsystem. Vi gör det för exporten, vi gör det för importen, vi gör det för pendlarnas väl.

Vi har en välfärd som skriker efter mer utbildad personal. Vi har opera­tionsköer som växer på ganska många håll. Därför investerar vi i fler sjuk­sköterskor och undersköterskor. Det blir över 4000 fler i äldreomsorgen, 20000 extratjänster och en välfärd där yrkesetiken och inte vinsten sätts i centrum.

Herr talman! Nu lämnar vi de låga ambitionernas politik. Nu börjar vi bygga Sverige!

Han visste alltså redan då! Nu har vi upplevt en pandemi och att vården inte har fungerat och att det saknats beredskapslager. Men vad har regeringen sysslat med under dessa fyra år? Vad har de använt våra resurser till? De har väl knappast lagts till välfärden?

I dagens riksdagsdebatt, alltså fyra år senare, upprepar statsministern likt en papegoja, enligt SVT:

Statsministern betonade att Sverige och välfärden nu måste rustas – och pekade på vården, äldreomsorgen och uppbyggnad av beredskapslager.

– Det här kommer att bli dyrt och kräva många människors arbete, säger Löfven.

Han tror att de flesta känner att Sveriges fokus nu måste vara på välfärden.

Vad har han och resten av regeringen fokuserat på under dessa fyra år? Han lovade ju då att prioritera välfärden! Men då skulle ju de enskilda personerna rusta för ett personligt beredskapslager. Varför rustade inte regeringen för vår gemensamma beredskap? Vart gick våra skattemedel? Vill vi betala mer i skatt för att regeringen ska fortsätta slöseriet och att papegojan ska fortsätta att upprepa samma budskap?