Denna dag ställs det mesta av det svenska Nationaldagsfirandet in pga ett coronavirus. Det känns bra eftersom det inte finns någon anledning för mig att ställa upp på detta spektakel. Jag önskar att vi hade haft ett syttende mai – en folkfest för alla.
Vad är det egentligen som vi firar?
Gustav Vasa blev kung efter att han besegrat danskarna som behärskade Sverige. Före Gustavs tid bestod Sverige av en samling löst sammanslutna regioner, som alla kämpade för sitt eget väl och ve. När Gustav Vasa dog var Sverige ett någorlunda väl sammanhållet rike, som genom arv var tänkt att gå vidare till hans ättlingar. Gustav Vasa valdes till kung vid riksmötet i Strängnäs den 6 juni 1523.
Regeringsformen från 1809 skrevs under den 6 juni. Författningen, som i grunden kom att gälla ända till 1974, var en kompromiss som dels satte stopp för det kungliga envälde som rått före Gustav IV Adolfs avsättning, dels hindrade att riksdagen fick lika mycket makt som under frihetstiden. Utformningen var inspirerad av filosofen Montesquieus maktfördelningslära. Någon demokratisk reform var den dock inte, eftersom ståndsriksdagen behölls.
Även 1974 års regeringsform undertecknades den 6 juni.
Tidigare firades 6 juni enbart som ”svenska flaggans dag” och det var först 1983 som dagen även fick status som nationaldag. Sedan 1996 är nationaldagen en salutdag, och från och med 2005 är nationaldagen även en helgdag. Som ett av skälen till att göra nationaldagen till en helgdag har även angivits att många invandrare förvånades över att svenskarna inte firade sin nationaldag!
För mig känns det viktigare vi hyllar våra förfäder och deras umbärande som har gjort landet till det vi är idag – än att tillfredsställa invandrarnas önskemål. Den nuvarande Nationaldagen är alltså en politisk konstruktion och inget annat! Mina förfäder var ett hårt arbetande folk som är värda en eftertanke idag.
Jag tänker på mormors mor som föddes 1858. Om hon aldrig hade fötts och överlevt så hade jag inte funnits. Vid den tiden var barnadödligheten hög. Men hon överlevde. I byn där hon föddes dog 18 av de 70 barnen som föddes samma år som henne. När hon var 6 år så dog hennes mamma i barnsäng – efter att ha fött ett dött barn. Då fanns ingen mödravård och barn föddes hemma i ohygieniska förhållande. Det fanns inga barnavårdscentraler. Svält, sjukdomar och hårt arbete fyllde den vanliga människans vardag.
Mormors mor födde 5 utomäktenskapliga barn – och mormor var ett av dem. Mormor blev utauktionerad första gången som 7-åring 1903 mot en ersättning av 10 kr i månaden av fattigvården. Orsaken var att hennes mamma hade lämnat henne i fattighuset och själv gett sig ut på vägarna – kanske i ett försök att tjäna pengar. Nästa gång 1905 auktionerades hon bort till en annan familj för samma summa. Där stannade mormor tills hon vid 17-års ålder blev piga åt en annan familj.
Mormor gifte sig så småningom med morfar och fick 6 barn och en mängd barnbarn varav jag är ett. Morfar jobbade hårt för att ta hand om sin familj. Det var grovarbete som dikare. Han och en granne gick runt och rensade åar och bäckar från slam, grenar och rötter – med hacka och spade. Han jobbade nattskift på sockerfabriken, gallrade sockerbetor, och tog upp sockerbetor för hand på hösten. Han var biodlare och odlade grönsaker. Sen stod han på torget och sålde sina produkter. Han hjälpte ibland bönderna.
Morfar var en arbetsam man som jobbade större delen av dygnet under hela sin livstid. Han, mormor, mormors mor och alla andra arbetsamma människor byggde upp vårt land med handkraft. De hade inga maskinella hjälpmedel.
I debatten hör jag ofta röster om att ”vi är så rika och måste dela med oss”. Men det gör vi ju! Idag läser jag en debattartikel om att vi måste vara solidariska och vara en förebild för social rättvisa, medmänsklighet och internationell solidaritet. Ge amnesti till de flyktingar som kom 2015! För 4 år sedan läste jag en undersökning från Good Country Index:
”Sverige toppar rankningen när det kommer till välstånd och jämställdhet samt hälsa och välbefinnande och ligger även bra till när det kommer till kultur. Topplaceringen beror bland annat på att Sverige är duktiga på att bidra vid pandemier och att skicka läkare till internationella hälsokriser.
Men det finns ett område som drar ner poängen – och det är internationell fred och säkerhet. Där hamnar Sverige på 52:a plats bland länderna, främst på grund av vapenexporten.”
Våra politiker delar alltså ut till resten av världen av det välstånd som våra förfäder har gett oss! Men de klarar inte av en pandemi på hemmaplan. De kan inte ge de gamla och sjuka en human vård. Pensionärerna får finna sig i minskade pensioner. Den största delen av vår välfärd har krackelerat.
Det är därför som jag blir lite tårögd! Idag vill jag ju fira alla de som byggde vårt välstånd och gav oss en bra och stabil grund att stå på. När jag ser svenska stengärdesgårdar tänker jag på allt slit som förfäderna gjorde. Det är detta som jag vill fira idag! Det är därför som jag upplever det som en skymf att fira de nyanlända och deras kultur idag. Har de bidragit till någonting som har byggt upp Sverige? De har ju endast tagit del av det välstånd som våra förfäder byggde upp!
Det som nuvarande politiker gör med vårt land och våra tillgångar är inte något att fira och vara stolt över! Jag klarar mig utan Nationaldagen! Kanske en förfäders dag istället?
Gilla detta:
Gilla Laddar in …
ulsansblogg 
Senaste kommentarer