Rekordmycket snö i Norge

Petterssons gör Sverige lagom!

VÄDER. För en tid sedan skrev vi att det var mer än sex meter snö hos Jansen på taket i Norge, det har inte blivit mindre den senaste tiden. Flera bergspass öppnar i helgen, men snöfall och dåligt väder kan orsaka stängning igen med kort varsel, rapporterar NRK. 

Visa originalinlägg 304 fler ord

Tro hopp och vetenskap

AV JÖRGEN HUITFELDT • 3 MAJ 2020

Det är en av alla oräkneliga presskonferenser om coronaviruset. Uppställningen är den vanliga: En duo från Socialstyrelsen, en herre från MSB som alla undrar vad han egentligen har för funktion och statsepidemiologen, Anders Tegnell. Dragningen är slut och det öppnas upp för frågor från pressen. En skog av händer sträcks omedelbart upp i luften.

Första frågan, som handlar om varför Sverige gör så annorlunda jämfört med andra länder, går till Anders Tegnell som inte riktigt håller med om beskrivningen. Också den andra frågan går till Anders Tegnell, liksom den tredje och den fjärde. De andra myndighetsföreträdarna står där och ser lite vilsna ut. Skruvar på sig obekvämt över det utsatta i situationen, att stå på en scen utan att uppträda.

Det som utspelar sig på presskonferensen sätter fingret på en gammal sanning. En ledare skapas i det vakuum som uppstår där andra möjliga ledare inte kliver in, personer med formella positioner som skulle kunna motivera att just de blev nationella krisledare. Men det räcker inte med tomrummet. Ledaren skapar också sig själv genom att vara den som griper tillfället, tar på sig ansvaret och kliver fram i rampljuset. Det råder inget tvivel om att Anders Tegnell under coronakrisen har blivit den ledaren i Sverige. I de flesta andra länder har den personen varit identisk med den högsta politiska ledaren som exempelvis i USA, Norge och Danmark. Kanske är det också mer naturligt med tanke på att en statsepidemiolog inte kan röstas bort på samma sätt som en politiker.

Läs hela artikeln här.

Vad är viktigast – mänskliga eller ekonomiska värden?

Två länder som har hanterat coronaviruset på olika sätt – Spanien och Sverige. Vilka målsättningar har de haft, vilka strategier och vilka konsekvenser har detta fått.

Jag har ju följt båda ländernas sätt att hantera coronaviruset och dess framfart. Båda länderna har haft olika målsättningar och strategier. Nu börjar vi se resultaten – olika sådana.

I Spanien har inriktningen från början varit att minska antalet döda, minska lidande och minska antalet smittade. Alla människor som behövde vård fick vård, alla offentliga byggnader och platser sanerades och sanerades och sanerades. Munskydd, handskar, skyddskläder, inkallad militärpolis spades det inte på. Alla icke samhällsbärande verksamheter stängdes ner. Sju veckors karantän kan kännas jobbig men tryggt. En gång i veckan framträdde premiärministern i TV och talade om läget, vilka beslut som kunde komma och varför. Det kändes som att han tog ansvar för landet!

Nu när landet har börjat öppna upp, dödstalen har minskat, smittspridningen likaså och människor kan börja återgå till ett normalt liv kommer konsekvenserna. Spaniens stränga karantän och paralysering av i princip all produktion, sätter tydliga spår i ekonomin. I regeringens stabilitetsplan för 2020-2022 som presenterats för EU, uppskattas en kraftig nedgång på 9,2 procent under 2020 och därefter en återhämtning på 6,8 procent under 2021. Arbetslösheten beräknas stiga till 19 procent i år. Återhämtningen kommer att ta minst två år. Och ännu återstår många frågetecken som kan försämra framtidsutsikterna ytterligare.

Sverige då? Hela den svenska strategin tycks ha gått ut på att så få människor som möjligt skulle få sjukvård. Flockimmunitet har varit ett av ledorden. Inga verksamheter behövde stängas ner – för det skulle bli alldeles för hög samhällskostnad. Den enda strategin som presenterades från början var att 70-plussare skulle isolera sig själv för att inte bli sjuka och belasta sjukvården. Personalen behövde inte skyddas. Regeringens allra största problem har varit att fixa vården. Samtidigt har de ägnat otroligt mycket tid på att visa upp sig utan att ha någon ny information att ge. Budskapet har varit luddigt och har mest handlat om stödpaket hit och stödpaket dit. Vanliga människor har haft svårt för att ta till sig eventuella uppmaningar som t ex distanseringar och eget ansvar.

Den svenska strategin har mest gått ut på att rädda ekonomin och att få sjukvården att fungera. Coronaviruset har ju klart visat att Sverige har saknat all form av beredskap för ett större sjukdomsutbrott. Det har också visat att svenska myndigheter är dåliga på samordning och att myndigheternas ansvarsområde har varit och är luddigt. ”Allting är någon annans ansvarsområde”.

Allra viktigast är nog att den svenska regeringen inte har prioriterat sin befolkning dvs enskilda människors hälsa. BNP och ekonomi har varit viktigast. Befolkningen har inte fått uppleva att regeringen har tagit ett helhetsansvar. Det är väl bra OM Sveriges ekonomi klarar denna kris bra. Men det är dåligt att de har offrat sin befolkning för att kunna visa upp bra nationalekonomiska värden!