Alla får troligtvis promenera nästa vecka

I kväll läser vi att vi kanske får gå ut och promenera nästa lördag och kanske gå tillsammans.

---

Regeringschefen Pedro Sánchez framträdde ännu en lördagkväll i direktsänd tv och annonserade bland annat att även vuxna, från och med 2 maj, förmodligen får gå ut för att motionera.

Sánchez fastställer att karantänen haft avsedd effekt och att antalet smittfall bromsats. Spanien kan därför snart gå in i nästa fas, som är en successiv dämpning av smittkurvan och av restriktionerna. Hur det ska gå till kommer att fastställas vid det ordinarie ministermötet på tisdag 28 april.

Läs artikeln här.

Pedro Sánchez annonserade 25 april att Spanien är på rätt väg, men att det fortfarande krävs stor varsamhet. Foto: PSOE

Hittills ovärderliga människoliv har plötsligt fått en prislapp

Pandemin har försatt världens alla drabbade länder i en närmast omöjlig sits, där regeringar måste välja mellan pest och kolera (pun intended). Majoriteten länder har valt mer eller mindre långtgående restriktioner för att bekämpa viruset och minska antalet dödsoffer. Sverige har valt en annan väg och vad priset för vår öppenhet faktiskt blir, återstår att se. Officiella siffror gör gällande att mer än 2 100 personer har avlidit i covid -19 de senaste två månaderna, men folkhälsomyndighetens generaldirektör Johan Carlsson ser inte det som ett tecken på misslyckande. I en intervju med DN den 5 april sa Carlsson: ”Facit är inte antalet människor som dör av coronaviruset. Facit är vad vi ser efter fyra-fem år.” Även om han uttrycker sig krasst, så har ju Carlsson rätt i sak. Vilka beslut som var rätt att fatta kan vi bedöma först om ett antal år när det har utvärderats vad pandemin faktiskt ledde till, i Sverige och i omvärlden. Statsepidemiolog Anders Tegnell är inne på samma linje när han menar att dödlighet inte är det enda måttet som bör användas för att bedöma hur pandemin hanteras.

Läs hela artikeln HÄR.

Om lagar och normer

I nyordet ”normkritik” finner vi inte bara en hydra med många huvuden, utan också i praktiken ett begrepp så motsägelsefullt att varje försök till logisk analys av det är dömt att sluta i reductio ad absurdum. Denna motsägelsefullhet, och de många påpekandena om att normkritiken bör förstås som en önskan att införa andra normer än de rådande denna ger upphov till, tillåts dock ofta överskugga någonting mycket viktigare, nämligen att vi bakom begreppet finner ett sätt att se på världen som frodas i moderniteten, och som reproduceras långt utanför de postmoderna kretsar inom vilka normkritik utgör ett honnörsord. Denna mycket utbredda världsåskådning kokar inte bara ned till att man ser lagen som någonting centralt, utan också att man betraktar det som inte är föremål för lagtexter som tämligen ointressant ur moralisk synvinkel. Detta är emellertid en inversion av hur det historiskt har förhållit sig.

Läs hela artikeln HÄR.