” De potentiella arbetare som står att finna i förorterna är inte intresserade av att jobba. De har utvecklat en kultur som kombinerar bekvämlighet med en likgiltighet inför att leva av det allmänna.
Jag läser på nätet att det råder stora problem i jordbrukssektorn till följd av coronavirusets framfart. Anledningen är att inreseförbudet slår hårt mot bönder och bärodlare som anlitar utländsk arbetskraft. Ju mer jag läser, desto mer konfunderad blir jag emellertid. Är det verkligen coronaviruset som är problemet här, eller ser vi i själva verket resultatet av en kulturell avart?
Varje vår och sommar rekryteras flera tusen säsongsarbetare till svenskt jordbruk från länder som Polen, Bulgarien och Litauen. Dessa utländska arbetare anlitas framför allt för manuella arbetsmoment som inte kan utföras av maskiner. När inreseförbudet nu hindrar dem från att komma in i landet riskerar skördarna att ruttna bort, rapporterar media, utan att föra resonemanget vidare. Ingenstans ställs den i sammanhanget högst relevanta frågan: Hur kommer det sig att jordbruksnäringen har brist på arbetskraft i en tid då arbetslösheten är hög och det talas mycket om att det behövs enkla jobb…
Visa originalinlägg 359 fler ord
Senaste kommentarer