Är det en mänsklig rättighet att bli smittad av coronaviruset?

Att vara professor på en statsvetenskaplig institution innebär inte att man har vettiga åsikter. Det fick jag bekräftat igår. För en gång skull lyssnade jag på TV-programmet Sverige möts. Ville höra vad som sägs om pandemin i Sverige.

Staffan Ingemar Lindberg, professor på statsvetenskapliga institutionen på Göteborgs universitet, anser att en del av de åtgärder som olika länder inför för att begränsa spridningen av coronaviruset har satt mänskliga och demokratiska rättigheter på undantag.

–Jag oroar mig för något som vi sett mindre av i Sverige, men på många andra håll. Folk blir rädda och ropar på en stark ledare som ska rädda oss och ta ifrån oss våra rättigheter. Det är en farlig mekanism. Det var det vi såg på 30-talet också, säger han.

Har han inte förstått? Det handlar inte om att ta ifrån oss några rättigheter! Det handlar om att skydda oss från andra oansvariga individer. Det är absolut ingen mänsklig rättighet att smitta andra människor!

Just nu lever jag i Spanien. Sedan 16 mars har vi utegångsförbud. Ja, vi får gå ut och handla och rasta hunden (om vi har någon). För övrigt ska vi hålla oss i våra bostäder. I går var jag och handlade på Mercadona för första gången sedan utegångsförbudet infördes. Tidigare har vi köpt småsaker i den lilla butiken i huset intill. Jag gick alltså några km med min dramaten. Mötte en person som vallade hunden. Vi höll avståndet mellan varandra 1-2 m. När jag närmade mig Mercadona tog jag på mig mitt munskydd, ställde mig i kön utanför – ett 10-tal personer med ca 2 m mellan var och en, förflyttade mig framåt efter att vakten släppte in oss, innanför dörren spritade jag händerna och tog på skyddshandskarna som vakten gav mig och sedan handlade jag i lugn och ro medan jag höll avståndet till andra kunder. I högtalaren upprepades ett meddelande om att vi skulle hålla avstånd och inte behövde hamstra för hyllorna fylldes på efter hand. I kassan behövde jag inte köa. Innan jag gick ut drog jag av mig skyddshandskarna och slängde i papperskorgen. Ute drog jag av mig munskyddet och travade hem igen utan att möta en människa.

Under min lilla shoppingtur kände jag absolut inte att mina mänskliga rättigheter var kränkta. Jag har inte känt det någon gång under vår karantänstid. Utegångsförbudet gäller ju alla oavsett inkomst, status, hudfärg, etnicitet, sexuell läggning, kön eller något annat som brukar åberopas i samband med mänskliga rättigheter.

20200402:07.50

Misstänkt härd i presidentpalatset Spekulationerna om en smitthärd av coronavirus i presidentpalatset La Moncloa tilltar, efter att tre av de fem ledarna för den spanska krisgruppen befunnits smittade. Krisgruppen har lett de dagliga presskonferenserna från La Moncloa och sedan tidigare har tre ministrar samt regeringschefen Pedro Sánchez hustru Begoña Gómez visat positivt resultat på Covid-19. Omkring 2.000 personer arbetar i presidentpalatset och flera anställda har också bekräftats smittade.

Även starka ledare kan drabbas av ett virus! Hur kan en professor på statsvetenskapliga institutionen på Göteborgs universitet nämna 30-talet i dessa sammanhang eller tala om att våra mänskliga och demokratiska rättigheter tas ifrån oss?

Är det en mänsklig och demokratisk rättighet att smitta någon annan eller att utsätta sig själv för smitta och kanske behöva uppta sjukvårdsresurser som andra kanske behöver bättre? Det är väl viktigt med ett fast ledarskap i pandemitider? Vad har detta med 30-talet att göra?