Idag kände jag mig trygg och säker – trots flera tusen människor omkring mig. Jag besökte ett ställe som besöks av mellan 7 och 8 tusen personer varje dag. Trots rigorösa säkerhetsbestämmelser och kontroller upplevde jag inget integritetskränkande.
Vi besökte Alhambra i Granada. Biljetterna var förköpta och vi var tvungna att uppge födelsedatum, passnummer och fullständigt namn vid köpet. När vi kom dit var vi tvungna att visa biljetten på tre olika ställen. En del av oss fick visa passet (stickprov). I den ena kontrollen blev alla ryggsäckar och väskor genomsökta av en bombhund. Vad skönt! Vi visste att inga vapen eller bomber fanns i vår närhet. Det kändes tryggt och säkert! Det var inget krångligt alls och gick snabbt. Det är svårt att förstå varför vissa krafter inte vill ha säkerhetskontroller och/eller gränskontroller. Min integritet blev iallafall inte kränkt.
För några dagar sedan stoppades vi av polisen på en smal slingrig serpentinväg och långt ifrån bebyggelse. De var artiga och trevliga. Det kändes tryggt att de är verksamma även långt ut i periferin. Vi önskade varandra en trevlig dag när vi skiljdes åt.
En gång i tiden när jag läste psykologi lärde jag mig att det finns vissa integritetszoner och de kan variera mellan olika kulturer. Men för de flesta gäller ungefär:
- Intima zonen, 15-46 cm.
- Personliga zonen, 46-122 cm.
- Sociala zonen, 122-360 cm.
- Allmänna zonen, >360 cm.
Om dessa gränser inte respekteras upplever de flesta av oss obehag och hotfullhet. Vi gillar inte om någon kommer för nära oss. Det är det som händer när ett antal människor står hopträngda i en hiss eller på en fullpackad buss. Det tar sig uttryck i att vi söker största möjliga avstånd till de andra. Revir förekommer också som ”mitt” arbetsrum, ”min” bil, ”min” stol, ”min” sida av bordet osv. Genom att luta sig mot sin bil, hålla om en människa o s v markerar man sitt ”ägarskap”. Att klampa in i andras revir upplevs som kränkande.
Jag minns en gång för många år sedan då jag åkte buss. Jag brukade åka samma buss varje dag och sitta ytterst på 3:dje bänkraden till höger i bussen. När jag kom ombord på bussen denna dag så var ”min” plats upptagen, alla platser på höger sida var upptagna av en grupp invandrare. Jag blev småsur över att behöva sätta mig på vänster sida i bussen och muttrade i min tankevärld ”Utlänningar som stinker vitlök …” . Jag som tycker om vitlök och inte har något emot skötsamma invandrare förvandlades till en rasist enbart för att de satt på ”min” plats! De hade omedvetet kränkt mig!
Nu i virustider hör vi råden:
- tvätta händerna – helst med sprit
- rör inte ledstänger eller dörrar i onödan
- undvik folksamlingar
- ta inte i hand
- hosta och nys i armvecket eller en näsduk
- undvik folksamlingar
Men ingen talar om integritetszonerna och kramande. Kramande sprider naturligtvis virus. Men ingen nämner integritetszoner eller säkerhetskontroller.
Medierna har varit föregångare i detta överdrivna kramande. I samband med metoo var det mest mediemänniskor som avslöjade att de har blivit utsatta för sexuella trakasserier. Har de själv bjudit på detta genom sitt överdrivna kramande? Har de själv bjudit människor till att beträda deras intima trygghetszon?
Detta får mig att fundera över den svenska kramkulturen. Hur upplever migranterna från t ex MÖ allt detta kramande? Anser de att vi är allmänt slampiga och sexuellt tillgängliga eftersom vi klampar in i de intima zonerna när vi kramas?
I tider då virus sprids borde vi kanske införa striktare gränskontroller? Kan vi helt ohämmat släppa in flyktingar i Europa? Vi vet ju ingenting om de är smittade med viruset.
Det handlar om trygghet och säkerhet. Ingen ska behöva drabbas enbart pga att makthavarna inte vågar eller vill ha stramare kontroller! Vår integritet kränks av sämre kontroller!
ulsansblogg 
Senaste kommentarer