Kvinnor som hatar män

Det finns kvinnor som hatar män och som klankar ner på allt som män gör eller inte gör. Nu var det Cissi Wallin som ännu gång försöker förlöjliga män och kalla dem för sexister. En löjlig krönika som knappast är värd att läsa. Men jag minns …

Inget nytt undersolen, heter det. Jag kan bara instämma. Allt återkommer – även om det kommer i nya skepnader! Det har varit många skreva-debatter de senaste åren – eller som det så fint heter ”manspeading”. Allt handlar då om att män sitter med benen brett isär. Nu handlar det om samma sak då Cissi besökte badhuset.

Män som sitter med benen brett isär, så kallad ”manspreading” har länge vållat besvär bland annat på tunnelbanan och bussar runt om i världen. I Madrids kollektivtrafik tacklas problemet med förbudsskyltar. Fenomenet ”manspreading” har under en lång tid debatterats flitigt i sociala medier och det har även rapporterats om problematiken med att män, genom att sitta bredbent, frekvent tar upp onödigt mycket plats i till exempel kollektivtrafikens gemensamma utrymmen.” kunde vi läsa under sommaren 2017.

I oktober 2015 kunde vi läsa i en blogg om män som skrevar i TV-sofforna:

”Det är lätt att sära på benen, men det är inte alla som behärskar en full manspread. En sån där som kortsluter alla tankar i rummet. Det är nämligen omöjligt att RÅKA göra en full manspread. Om du verkligen vill markera att du inte tillhör samtiden måste du kanalisera tusen år av patriarkal energi genom underkroppen. Och det kräver övning.”

Genast följde Public service upp detta i en mängd artiklar samt radio och TV-program.

Jag minns en debatt som jag var med i i augusti 2015 – eller rättare sagt så blev det två debatter på samma tema. Den första debatten handlade om ”Hur kommer vi åt sextrakasserier?” – om sextrakasserier på tågen i tunnelbanan. Vad trakasserierna bestod av kom aldrig fram. Inte heller vem som stod bakom dessa trakasserier eller omfattningen på problemet. De flesta som debatterade tycktes uppfatta detta som att några få kvinnor kanske utsatts – men att det var ett litet obetydligt problem och att dessa kvinnor bara ville klanka på män i allmänhet.

Den andra debatten handlade om ”Vad får man stå ut med på bussen?” – hyfs i kollektivtrafiken och främst om skrevande män. Debatten kändes löjlig! Naturligtvis ska den skrevande inte breda ut sig över två säten men annars? Var det ytterligare ett påhopp på män i allmänhet? När jag ställde en konkret fråga till dialogredaktören så fick jag svaret att det rörde sig om män som onanerade framför unga flickor. (Fråga och svar modererades bort ganska snabbt!) Men i så fall var det väl inte mäns skrevande som skulle debatteras? Debatten borde gälla problemet och inte helt vanliga män som råkar skreva när de åker kollektivt!

Idag kommer jag att tänka på dessa debatter igen. Naturligtvis är dessa ”skreva-debatter” lanserade av kränkta feminister som hatar män – med Cissi Wallin i spetsen.

Om vi manspreading är ett problem så borde vi i jämställdhetens namn även womenspreading vara detsamma. Vad gjorde Dinamarca på Medborgarplatsen 2017? Vill vi se kvinnor skrevande på en offentlig plats? Är det inte lika osmakligt när en kvinna skrevar? Blir inte män sexuellt trakasserade av denna womenspreading?

Public service och mainstreammedier var är ni? Jag ser framemot alla oändliga debatter som ni lanserar i jämställdhetens namn!

Manspreading eller womenspreding – vad är värst?