VEM HADE RÄTT 2011?

Fredrik Reinfeldt    Foto Thoralf Alfsson

I min research för bokprojektet hittar jag ibland små ”pärlor” i min blogg. I samband med att Sverige deltog i den militära insatsen i Libyen, vilket slutade med att rebellerna dödade Muammar Khaddafi så uttalade sig statsminister Fredrik Reinfeldt i oktober 2011. Något jag tog upp på bloggen den 20 oktober 2011.

Bara en vecka tidigare hade invandrarungdomar bränt ned halva Berga centrum i Kalmar. Citatet är från en artikel i Dagens Nyheter. Hela ingressen var följande.

”Statsminister Fredrik Reinfeldt tog emot uppgifterna om Muammar Khaddafis död med tillförsikt. ”40 år av diktatur är slut. Nu kan vi bygga ett nytt Libyen”, sade Reinfeldt.”

Idag den 13 januari 2020 kom följande nyhetsartikel om Libyen i Sveriges Radios nyhetssändningar.

”Libyen har varit ett enda stort våldsamt kaos sedan diktatorn Moammar Khadaffi dödades 2011. Rivaliserande klaner och religiösa grupper har stridit om makten och sedan 2014…

Visa originalinlägg 338 fler ord

Mitt brev till regeringen: Var ska vi söka asyl?

”Det värsta var när mina barn blev så stora att de började fråga om kulhålen i väggarna, eller när de väcktes av bomber mitt i nätterna och jag skulle försöka lugna dem. Allt kom så nära. Människor sköts till döds utanför vår port, allt fler av mina vänner drabbades. De fick sina hus förstörda av explosioner, sina bilar uppbrända. De och deras barn blev attackerade, våldtagna och rånade. Min äldre son började varje dag med att kontrollera var det hade skett mord och bombdåd under natten, för att försäkra sig om att ingen han kände hade drabbats. Vardagen påverkades. Vi vågade inte längre gå ut på kvällarna, eller släppa ut våra barn för att leka. Alla diskussioner handlade efter ett tag om säkerhet, att i alla fall försöka skydda barnen. Våra religiösa byggnader vandaliserades. När vi samlades till religiösa högtider försökte vi skämta bort faran, eller sa öppet till varandra att ‘smäller det nu så dör vi i alla fall nära Gud’. När jag protesterade öppet mot den förda politiken förlorade jag mitt jobb och min bostad, eftersom kritik av regimen inte var tillåten. De som kunde, började flytta utomlands. Till länder där de inte längre behövde vara rädda, där deras barn kunde växa upp i trygghet. Vi som inte hade den möjligheten blev kvar.”

Läs hela artikeln HÄR.

Kulturhistoriska personligheter, del 18: Gustav III

Kulturminnet

Gustav III är en av Sveriges mest kända regenter. Under hans drygt tjugoåriga styre upplevde Sverige något av en kulturell blomstringstid, som lämnat spår i arkitektur, konst och institutioner. Hans personliga engagemang för konsternas och vitterhetens utövande har gjort att han ibland kallats ”teaterkungen” eller ”kulturkungen”.

När Gustav III kom till världen 1746 hälsades hans födsel med jubel: han var den förste kronprinsen som fötts i landet på 64 år. Hans föräldrar var kung Adolf Fredrik och drottning Lovisa Ulrika, men deras inflytande på sonens uppfostran kom att bli begränsat. Efter ett misslyckat kuppförsök 1756 fråntogs de ansvaret för honom och hans fortsatta utbildning arrangerades av ständerna. Gustav III växte således upp i ett sammanhang av politiska spänningar, som påverkade honom på ett personligt plan och ledde till en tillvaro som för ett barn måste ha tett sig otrygg och nyckfull. Möjligen bidrog detta till att han utvecklade en känslig…

Visa originalinlägg 2 327 fler ord