Varför är vi så arga?

I juletider får vi tid att fundera – över hur livet blev och hur det borde vara. Det är då vi känner missmod och känner oss lurade. Traditioner har tagits bort och förändrats. Men inte bara det! Vi har blivit äldre. Vi har blivit förståndigare, mindre naiva, mer medvetna och känner oss grundlurade.

Jag uppfostrades strängt till att bli en lydig människa: att jobba, sträva, följa lagar och regler, klara mig själv i vått och torrt och följa överhetens påbud.

Kyrkan lärde ut att ”Du ska inga andra gudar hava jämte mig!” Men snabbt lärde jag mig att köptemplen, affärsmännen och politikerna också ville vara mina gudar. Jag lärde mig också att många religiösa levde enligt någon form av dubbelmoral. De kunde be gud om förlåtelse när de syndade och sen fortsätta att synda. Jag däremot var tvungen att förlåta mig själv om jag syndade. Det är fortfarande så att det finns vissa saker som jag har svårt att förlåta mig själv för – som när jag gör någon illa eller inte ställer upp för eller försöker förstå en medmänniska som mår dåligt. Jag är sträng mot mig själv och har svårt för att förlåta egna dumheter.

De vuxna talade om för mig att ”Du kan uppfylla dina framtidsdrömmar om du bara sköter skolarbetet.” Nej! Jag kunde inte uppfylla framtidsdrömmarna. Fördomar satte käppar i hjulet! Flickor kan inte välja träslöjd eller bli statsminister. Jag kunde inte bli balettdansös eftersom jag inte var graciös eller sångerska då jag var tondöv. När de vuxna talade om för mig VAD jag kunde bli så var de begränsade av sin egna situation och det ekorrhjul som de befann sig i. Mina vuxna förebilder talade om att prioritering nummer ett var man och barn – yrke var mindre viktigt. Vi skulle ju ändå springa omkring i samma ekorrhjul.

När jag som vuxen, med man, 3 barn, villa och katt, började plugga på Kom Vux och senare avlade högskoleexamen sa min lillebror: ”Jag beundrar dig! Du är den enda i släkten som går din egen väg!” Jag minns orden nu, nästan 40 år senare! Ja, jag gick min egen väg och det är jag glad för!

Politiken har jag en tudelad uppfattning om. Jag har själv varit politiskt engagerad men har aldrig velat engagera mig partipolitiskt. De har lagt ut sina nät för att fånga in mig men när jag har slunkit ut så har de vänt mig ryggen! Då har de klappat mig på huvudet och sagt: ”Bry inte din lilla hjärna! Vi tänker åt dig!” Sen har de velat bestämma vad jag behöver och inte behöver, vad jag ska tycka och inte tycka, vaccinera mig, äta X antal skivor bröd om dan, dricka mjölk, vilken värdegrund jag ska ha, att jag måste vara feminist, känna mig förtryckt av patriarkatet, vara globalist, tro på klimatlarmen, … Jag ska ha en blind tro till allt som politikerna säger eller gör – dvs politikeradeln som har styrt oss med järnhand sen början av 1900-talet. Om jag saknar den tron försöker de att uppfostra mig med varningens ord om allt ont som kan inträffa pga min svaga tro!

Jag lärde mig tidigt i livet att nästan alla krig har startats pga av religion. Men jag funderar över vad som är religion idag. Är det att tro på Gud eller att tro på statsministern eller att tro på globalismen eller att tro på klimatlarmen eller att … Jag vet att allt detta och mycket mer splittrar befolkningen, polariserar, skapar osämja och bråk.

Detta och mycket mer tänker jag denna Annandag Jul 2019 då människor borde tänka på gemenskapen, äta upp resterna från julmat och julgodis, läsa jultidningar, spela julklappsspel, ta långa stärkande promenader och bara umgås. Men vad gör befolkningen? Jo en del ägnar sin tid åt diskussionen om flaggor i SVT:s julgran eller ej. Andra diskuterar Boris Johnson, George Soros, Brexit, Putin, Trump, Morgan Johansson, Magdalena Andersson, skatter, invandring, gängkriminalitet, näthat, … på nätet. De verbala pajerna viner genom cyberspace!

Varför är vi så arga denna Annandag Jul 2019. Varför tänker vi inte på kärleksbudskapet och gemenskapen? Jo! Vi har blivit grundlurade hela livet! Några har dragit i trådarna och bestämt över våra huvud. Nu har vi vaknat och upptäckt den stora livslögnen. Nu känner vi att det är bråttom. Vi är arga och ledsna – inte på varandra utan på de som har förstört vårt land och vår framtidstro! Nu letar vi febrilt efter något nytt att tro på.

Men jag är övertygad om att detta nya inte är flaggor i julgranen eller näthat. Det är större än så! Det startar inom oss själv. Vi måste förlåta oss själv för att vi har varit naiva och låtit våra makthavare ljuga oss fulla i alla år. Vi måste vända vår ilska mot makthavarna och inte mot varandra på nätet. Vi ska inte bli kränkta utav småsaker.

Vår energi måste läggas på att finna lösningar för att bli av med de som förstör vårt land och vår gemenskap! Vi har rättighet att vara arga på dem – inte på varandra!