Sociokulturella skillnader

När jag läste Björn Ranelids krönika – om barndomen och att den snarare fostrade än skapade kriminalitet – kom jag att tänka på vad jag själv skrev för snart 4 år sedan. Min barndom handlade precis som Ranelids om trångboddhet och fattigdom. Som 9-åring flyttade jag till Malmö 1958. Men då hade inte ordet socioekonomi uppfunnits! Nej det handlar inte om detta snarare om sociokultur. Olika kulturella betingelser och kulturkrockar:

—————-

Ungdomen är en brytningstid – en tid mellan barn och vuxen. Ena stunden känner man sig som ett barn som vill bli omhändertagen av vuxna. Nästa stund är man vuxen och vill frigöra sig. Det är en jobbig tid både för en unge och de vuxna i dennes närhet. Men är det svårare att vara ung idag än vad det har varit för tidigare generationer?

”Våra dagars ungdom älskar lyx. Den uppträder ohövligt, föraktar auktoriteter, har ingen respekt för äldre människor och pratar när den borde arbeta. De unga reser sig inte längre upp när äldre personer kommer in i ett rum. De säger emot sina föräldrar, skryter på bjudningar, glufsar i sig efterrätten vid matbordet, lägger benen i kors och tyranniserar sina lärare.”

Citatet är tillskrivet Sokrates som levde ca 400 år f Kr. Men det finns inga bevarade texter från honom. Däremot kan vi nog dra slutsatsen att det alltid funnits konflikter mellan de unga och de vuxna. Men allt som oftast läser jag i kommentarsfälten: ”Ni har ingen aning om hur jobbigt det är att vara ung idag.”,  ”Det är mycket jobbigare  och stressigare att vara ung idag.”, ” Vi har betygsstress  och prestationsstress idag.” samt ”Vi blir förminskade, förtryckta, utsatta för sexism och patriarkala strukturer vilket leder till psykisk ohälsa.” Det låter väldigt besvärligt att vara ung idag. Hur har det blivit så? Vad har hänt?

Mormorsmor jobbade som piga när hon var 12-13 år i slutet av 1800-talet. Mormor såldes på auktion 2 ggr i början av 1900-talet. Första gången som 6-åring. Hon blev ”lillpiga”. Hurdan var deras ungdom?

Mor fick gå en halv mil till skolan varje dag utom när hon måste stanna hemma och ta hand om småsyskonen. Hon gick i träskor som på vintern fylldes med halm för värmens skull. På den tiden eldades med vedspis. Vatten hämtades i brunnen.

När jag var liten på 50-talet hade vi utedass, bara kallvatten i kranen, inget kylskåp eller frys, ingen tvättmaskin, ingen telefon eller TV. Mor värmde vatten och hällde i en Zinkbalja som stod på köksgolvet. Där badade vi. Som 7-åring hjälpte jag mor att både luka och skörda sockerbetor. Jag hjälpte till med städning, tvätt och matlagning. När jag var 9 år flyttade vi till en modern lägenhet med varmvatten, kylskåp, gasspis, värmeelement och badrum med WC. Vilken lyx. Dessutom hade vi bil som vi använde bl a till att åka på campingsemester. När jag var 10 skaffade vi telefon. När jag var 13 kom en TV till vårt vardagsrum.

Jag hade betyg i skolan – både i de olika läroämnena och i ordning och uppförande. Fick alltid höra att jag skulle kämpa för bra betyg. Fick redan som liten lära mig att vara artig och att ta ansvar för mina handlingar och aldrig skylla på andra. Jag har aldrig någonsin känt mig könsdiskriminerad, förtryckt eller förminskad. Började jobba som 17-åring som praktikant i en familj. Tjänade 300 kr i månaden. Betalade hem 150 kr av dessa för mat och hyra. Jag kände mig vuxen som tjänade egna pengar och tog ansvar.

Dagens unga har all bekvämlighet som vi saknade när vi växte upp. De behöver inte göra något hemma och vill inte ha betyg. De tycks ha mobiltelefonen fastklistrad i handen. De går i skolan tills de är 19 år. Många fortsätter till högskolan. De flesta har inte ett riktigt jobb förrän vid 29 års ålder. De är alltså försörjda tills dess! Kanske de har för mycket tid över – tid som de använder till att tycka synd om sig själv?

Den enda stressfaktor som jag kan hitta är att de inte kan frigöra sig från vuxna och inte leva ett helt eget liv rent ekonomiskt. Vill de ta ansvar för sitt eget liv? Vill de anstränga sig en smula? Men det är ju synd om dem – det finns ju inga jobb! Jo, det finns jobb för den som vill anstränga sig – ha olika arbetsgivare. Men det finns ju inga lägenheter! En tid bodde min yngsta son i ett källarrum utan kök eller toa. Han jobbade under många år hos 5- 6 arbetsgivare samtidigt. Nu har han egen lägenhet 3 arbetsgivare. Denna veckan jobbade han 96 timmar. Nästa vecka arbetar han kanske 20 timmar. Men allting går om viljan finns! Hur många unga har den viljan? Hur många unga lägger mer tid på att gnälla än att försöka göra någonting med sitt liv?

”Ja visst gör det ont när knoppar brister. Varför skulle annars våren tveka?” Karin Boye

ungdom

Varje ny ung generation måste själv lösa sitt livspussel och gör det bästa av det! Alla måste ta eget ansvar! Det går inte att skylla på andra! Men det är ingen smärtfri process! 

—————-

Så skrev jag för 4 år sedan.

När politikerna pratar om de socioekonomiska faktorerna så sparkar jag bakut! När Stefan Löfven pratar om att ungdomsproblemen beror på att man bor i ett utanförskapsområde så vill jag ge honom en spark i baken! Allt beror ju på uppfostran, kulturskillnader och brist på krav. Men det vägrar ju politikerna att erkänna. Istället pumpar de in mer och mer resurser i dessa områden. När ska de börja se verkligheten som den är?

Fjärde statsmakten nr 30 med Lars Bern om Sverige som ett lydrike mm.

I detta program kommer vi flera gånger in på att Sverige har en följsamhet som gör att nationen med viss rätt kan beskrivas som ett lydrike där utländska intressen har ett stort inflytande. Den s.k. Huaweilagen har drivits igenom på några få månader efter att USA:s president kontaktade Stefan Löfvén tidigare i år. Den innebär att teleoperatörer ska kunna hindras från att köpa ”osäker” utrustning, vilket i praktiken innebär utrustning från Huawei.

USA blockerar försäljning av elektronik till Huawei men det har visat sig Huawei på rekordtid tagit fram andra lösningar som gör att de kan klara sig utan de amerikanska komponenterna för nya produkter. Lars Bern menar att de amerikanska åtgärderna är som att skjuta sig i foten.

Vi kommer in på fenomenet ”penningtvätt” vilket till stor del handlar om att USA och amerikanska intressen ska ha kontroll över penningtransaktioner. Lars Bern menar att samma intressen också är intresserade av att vi går ifrån användandet av kontanter.

Lars Bern kommenterar PISA-resultatet och sätter ett stort frågetecken kring att att 11% av eleverna är bortplockade ur underlaget. Hur ser egentligen strategin ut för nyanlända ungdomars integration? Ska de in i svenska klasser med elever i samma ålder trots att de inte har samma utbildningsnivå eller ska de in i klasser med samma utbildningsnivå oavsett ålder. Det bästa vore kanske att sätta dem i speciella klasser för nyanlända elever med samma nivå OCH ålder.

Vi kommenterar ånyo den skamliga behandlingen av de äldre på serviceboendet Fristad och att Stockholms kommunledning fullföljer uppsägningen trots att hela förfarandet är baserat på politikers lögner. En viktig omständighet är att inga reguljära medier följer upp bedrägeriet.

Vi avslutar med kommentarer på SVT:s och DN:s ”halmgubbar” där dessa medier först påstår att klimatskeptikerna säger saker om klimatet som de inte säger och därefter argumenterar mot dessa nidbilder. Lars Bern menar att skillnaden är att han och de som inte tror på klimatskrämseln baserar sina åsikter på verkliga mätningar och inte på modeller om vad man tror ska hända, eftersom modellerna är behäftade med stora fel.Skriven avMikael WillgertPublicerad 06 december 2019Träffar: 16

Du väljer att bli kriminell.

Vi bodde fem personer på fyrtiosju kvadratmeter i två rum och kök på Sallerupsvägen 32 F i Malmös östra del. Familjen Ranelid bestod av mamma och pappa och tre barn. Jag var yngst och min syster var tio år äldre.
Pappa försörjde ensam familjen med sin lön från fabriken Rasco där han var rotationstryckare. Hans veckolön var cirka 175 kronor när jag föddes den tjugoförsta maj år 1949.
Pappa målade tavlor och ibland sålde han en akvarell, men sällan en oljemålning. Pengarna skulle räcka till hyra, mat, kläder, elektricitet och en del oförutsedda utgifter.
Stadens sista bondgård låg knappt två hundra meter från huset där vi bodde och det var längre avstånd från vår adress till Malmös centrum än vad som senare skulle vara fallet med den nya stadsdelen Rosengård.
År 1950 började mamma arbeta som städerska i en köttaffär som låg på hörnet av Smedjegatan och Södra Förstadsgatan i Malmö. Senare blev hon expedit i affären. Jag satt under en stor våg och lekte med sågspån och träklossar medan mamma arbetade.
Det var ungefär ett hundra meter mellan köttaffären och Möllevångstorget. Jag åkte på pakethållaren sex dagar i veckan när mamma cyklade till sitt arbete. På eftermiddagarna hämtade pappa mig. Även han cyklade. Mina föräldrar hade inte körkort för bil.
Från det att jag var fem år gick jag varje dag från köttaffären till Möllevångstorget. Det var mitt första universitet i människokunskap. Ibland kom en poliskonstapel och förde bort en berusad karl som druckit pilsner i en av ölhallarna som låg kring torget.
Vi bodde på Ellstorp tills jag var sexton år och skulle börja på läroverket. Bostadsområdet präglades av barnrika familjer. Lägenheterna bestod av ett, två eller tre rum. Jag uppskattar att det fanns fler än ett tusen barn där.
När jag diskuterar med barndomsvänner och försöker bedöma hur många pojkar som blivit mördare, dråpare, rånare, tjuvar eller kända våldtäktsmän av dessa när de nått vuxen ålder och senare så kan vi inte nämna en enda av dessa tusen individer.
Många som bodde i omoderna lägenheter i Malmös inre delar flyttade av fri vilja till de fina och stora lägenheterna på Rosengård med hiss, tvättstugor och alla faciliteter i köket. Det var i slutet av 1960-talet och början av 1970-talet.
Alla som bor i dag på Rosengård har finare och bättre utrustade lägenheter än vad familjerna på Ellstorp och Kirseberg i den östra delen av Malmö hade när jag var barn. Ingen politiker eller sociolog kan med rätta anföra bostadsstandarden som förklaring till att vissa individer blir kriminella.
Lägg därtill att familjerna i gemen som bor på Rosengård i dag har mer pengar i hushållet än vad familjen Ranelid hade från år 1939 när min syster föddes till 1965 när jag började på läroverket. Vi var fattigare än de var, men vi var rika på kärlek. Således faller begreppet ekonomisk fattigdom som förklaring till att vissa ungdomar och vuxna människor blir kriminella.
Jag bodde i Malmö från det att jag föddes tills jag var tjugosju år. Under den tiden följde jag skeendena i staden. Fem av mina barndomskamrater hade många syskon. I en familjerna fanns det åtta barn.
Människor som bor i Rinkeby i Stockholm, Biskopsgården i Göteborg och Rosengård i Malmö i dag har rent dricksvatten och elektricitet i sina bostäder. De lider inte av hungersnöd och barnen har avgiftsfri för- och grundskola och detsamma gäller för gymnasiet. Många av familjerna som bor där har försörjningsstöd och socialtjänsten står till deras förfogande vid behov.
Inga barn föds med en gen som determinerar dem till att bli kriminella. Miljarder människor i Afrika, Indien, Pakistan och vissa delar av Asien lever under förhållanden som är väsensskilda för vad som gäller för individer i Sverige som flytt och emigrerat hit. Hungersnöd, epidemier av sjukdomar, brist på dricksvatten, allmän fattigdom, krig och terror präglar många av länderna där.
Människor som lever i så kallat utanförskap i Sverige är inte förutbestämda till att sälja knark, bära vapen, spränga byggnader, våldta kvinnor och bränna bilar. Alla som begår brott av olika slag väljer att bli kriminella. Man väljer att sköta sitt skolarbete och skaffa sig utbildning.
Omkring 25 000 ester, 5000 letter och 2500 litauer kom till Sverige under den senare delen av det andra världskriget och många av dessa stannade kvar när freden inföll. Av allt att döma blev de människorna laglydiga och de lärde sig att tala svenska och arbetade och betalade skatt.
1956 inträffade revolutionen i Ungern. Sovjetväldet förtryckte människorna i den lilla satellitstaten. Cirka 8000 från Ungern sökte skydd i Sverige. Mina föräldrar läste aldrig en rad i tidningarna om att dessa personer misskötte sig på något sätt sedan de flytt från sitt fosterland.
På 1950- och 60-talen tog Sverige emot personer från folkgrupperna serber, kroater, makedonier, slovener och albaner. Det rörde sig om cirka 25 000 individer. Det handlade i stor utsträckning om arbetskraftsinvandring. I Malmö blev det så att flera av dessa anställdes på Kockums Mekaniska Verkstäder och båtvarvet i staden.
De flesta av de individerna lärde sig det svenska språket och de arbetade och betalade skatt. Många kvinnor var sysselsatta utanför hemmet. En del av karlarna hade dubbla anställningar för att tjäna extra pengar till hushållet.
Jag skriver här om den första generationen som kom från dessa länder till Sverige och inte om de som fötts här och som kommit långt senare hit. Bland de sistnämnda finns kända kriminella som är dömda för olika brott. Ibland talade människor i Malmö om ”juggemaffian”.
År 1968 kom cirka 3000 människor från Tjeckoslovakien till Sverige. Även flyktingar från Polen, Argentina och Uruguay och senare från krigets Libanon kom till Sverige.
I en statskupp den tjugoförsta april 1967 tog en militärjunta makten i Grekland och den diktaturen kom att vara fram till 1975. Cirka fyra tusen greker flydde förtrycket till Sverige. Hur många av dessa greker blev kända här som mördare, terrorister, rånare och våldtäktsmän?
Under 1970- och 1980-talen rådde en diktatur i Chile. Fler än 20 000 individer flydde från det landet till Sverige. För dessa personer gällde det att lära sig att tala svenska och skaffa sig ett arbete och en försörjning.
År 1979 anlände cirka 5000 båtflyktingar från Vietnam till Sverige. De flydde kriget i sitt hemland. De uppfyllde alla kriterier för att söka asyl. Sammanlagt lär ett par miljoner individer ha flytt Vietnam och sökt sig till Amerikas Förenta Stater, Kanada, Australien, Tyskland och Storbritannien. Finland tog emot 100 av dessa miljoner individer.
Jag har aldrig hört talas om eller läst att dessa vietnameser blev kriminella. De brände inga bilar, våldtog inte kvinnor och gjorde sig inte skyldiga till sprängningar på allmän plats i Sveriges städer.
Alla grupper och gäng består av individer. De kan välja att skaffa utbildning, lära sig språket som talas i landet där de bor, söka arbete och uppföra sig anständigt och lagligt i förhållande till sina medmänniskor.
Björn Ranelid.

Tidigare äldre inlägg

Sjunne [ dot ] com

Jan Sjunnesson skriver om politik som om det fanns en frihetlig patriotism och om kultur som om det fanns ett liv bortom politiken.

Sverigekanalen Dalarna

Nationell Webbradio/Dalarna

Madonnans

En kvinna i huvudstaden och Livet :)

En gräsrot skriver

Dear past, thank you for all the lessons. Dear future, i am ready. Denna blogg behöver inga donationer. sprid gärna dess innehåll.

Yolanda - "Det här är mitt privata krig"

Att vara annorlunda/att inte passa in i samhällets ramar

Richard Sörman

En annan humaniora

Peter Cooney Enabler

Traditional European Common Sense Catholicism - Anti-Judaic

Nytt liv

Här kommer jag att skriva om dagliga betraktelser sett utifrån min horisont att se på världen. Skriver gärna om allt mellan himmel och jord.

Högrelius funderingar!

Just another WordPress.com site

Kulturminnet

Om det svenska kulturarvets rikedom och kulturen i dagens samhälle

Hampus Andersson

Hampus Andersson

Riksväg 32 på det smålänska höglandet

säger det hellre med några bilder

My name is Lena

It is my right to be rich, happy and successful!

Tommy Hanssons Blogg

Här bloggar Tommy Hansson om aktuella frågor

Alternativ för Sverige till EU-parlamentet 2019

Sverige ut ur EU! EU ut ur Sverige! Dags att ta tillbaka makten! AfS är din röst för swexit och det bästa alternativet för ett suveränt Sverige.

Jenny Piper

Politik, nyheter och samhällsdebatt blandat med personliga krönikor.

Spanienaktuellt

Den osminkade spanska sanningen

Peter Krabbe

Världen i fokus - vem styr vår framtid och varför?

Wallenborgs politikblogg

Politik om stort och smått.

Rakapuckar's Blog

Så bitter på Steffe med alliansen!

Busiga mor

My Home My Place My Life My Story

Halloj världen!

En blogg av Inger Hansson. Om resor och hållbarhet. Om vackra platser. Om Instagram och andra sociala medier. Om fotografi, natur och lite av varje.

Christer.L.Hansson

Det som danar mig

Stigfinnaren i Älvsund

vägen inåt är vägen framåt

Vincat Veritas

Låt sanningen segra

Rovdjurspolitik

Faunavård utan vetenskapligt stöd

%d bloggare gillar detta: