Raseri, inte rån

Våra barn och unga är nu måltavlan i en del av den växande och starka kriminalitet som håller på att få ett allt fastare grepp om det svenska samhället. Rånen och våldet är inte bara isolerat till storstäder utan de sker i välmående förorter och i små och medelstora städer. 

Men rånen är inte rån. Det är raseri. 

För det som inte står i alla de artiklar som varje vecka och månad numera fyller våra flöden om barn och unga som rånas är att det med all sannolikhet är tonåringar med utländsk bakgrund som rånar svenskar. De åker från sina förorter till andra ställen i jakt på någon. 

Läs hela artikeln HÄR.

Vit makt, röd makt

Invandring och mörkläggning

Vit makt är ett begrepp som jag främst förknippar med det slags musik som skinheads gillade på åttiotalet. Varken musiken eller skinheadsen har överlevt, som jag förstått det. Frågade någon mig i dag om det finns vit makt-miljöer i Sverige skulle jag svara att jag inte tror det, men att jag inte vet. Jag har aldrig träffat någon som sagt sig höra hemma i en sådan miljö. Kanske begreppet är rättvisande för Nordiska motståndsrörelsen, men jag misstänker att det också för medlemmarna där är det ett lite konstigt och främmande begrepp.

När jag googlar Vit makt hamnar jag först på Wikipedias definition. Där kan man läsa att begreppet kommer av engelskans ”White Power” och är en internationell högerextremistisk rörelse bestående av flera hatgrupper, närstående nynazism.

Jag har skrivit om massinvandring och dissidenter i närmare ett decennium och aldrig någonsin kommit i kontakt med vare sig personer eller grupper som…

View original post 1 000 fler ord

När normerna förändras, del 55: Omvärlden undrar vad som pågår i Sverige – och synliggör svensk medias brister

Kulturminnet

Den skenande våldsbrottsligheten i Sverige får nu omvärlden att reagera och fråga sig vad som händer i det lilla landet uppe i norr. När jag läser den senaste BBC-artikeln om sprängningarna och gängkriminaliteten är det emellertid formen snarare än innehållet som överraskar mig. Framför allt är det två frågor som formar sig i mitt huvud: Hur kommer det sig att problemen beskrivs och diskuteras med så mycket större öppenhet och rakhet i utländsk press, jämfört med i svensk media? Och varför känns det ovant att läsa en text som ställer olika perspektiv mot varandra och tillåter människor med vitt skilda synsätt att föra fram sina åsikter?

Läs själv artikeln och fundera. När läste du senast en artikel i en svensk dagstidning som med samma självklarhet speglar olika sidor av frågeställningen, utan att favorisera en viss vinkling och utan att peka ut för läsaren vilken slutsats som är ”den rätta”?

Skillnaderna i mediekultur säger något om vårt nutida…

View original post 24 fler ord