Våldet får aldrig bli normalt!

Min uppväxt på 50-talet var trygg. Min mamma kunde bli arg, skälla och kasta saker omkring sig. Hon kunde ge mig en dask i baken. Men det var allt våld som jag såg. På skolgården hamnade pojkarna någon gång i slagsmål – men det uppstod aldrig blodvite och inga vapen användes. På 60-talet tittade jag på Bröderna Cartwright och Ivanhoe. Det är i stort sätt det enda våld som jag kommer ihåg från den här tiden.

När mordet hände på president Kennedy hände kändes det som om en bomb hade briserat. Hur kunde världen vara så grym. Likadant kände jag vid mordet på Palme och på Anna Lindh samt Malexandermorden.

Mina barn som växte upp på 70- och 80-talet uppfostrades med ”peace and love” – alla konflikter löstes med ord och samtal. Jag skämdes när de fick en knallpulverpistol eller ett plastsvärd. De växte ju upp i en icke-vålds-generation.

När mitt sladdbarn kom hem (år 2005 tror jag att det var) från skolan och talade om elever som sparkade sönder väggar och dörrar blev jag varse att våldet kommit till Sverige. När han några år senare flyttade till Landskrona fortsatte han att rapportera om våld, patrullerande med ridande poliser och polishelikoptrar.  Så flyttade han till Göteborg. Nu började han rapportera om skjutningar, brända bilar, trakasserier mot polis och räddningstjänst i närområdet. Han fick ta emot våld och mordhot i sitt yrkesutövande på restaurang.

Samtidigt har dessa rapporter blivit vardagsmat i medierna. Till detta har kommit våld och trakasserier på sjukhus, badhus och bibliotek. Men medierna har ju hela tiden försökt att dölja och förringa. Alla som har försökt nämna vilka som står bakom våld och trakasserier har blivit kallade för rasister – och blir det i viss mån fortfarande. Politiker har hängt på tåget om förnekelser.

Mediernas åsiktskorridor har dock börjat breddas. De rapporterar mer och mer. Ofta tänker jag att detta har jag skrivit om i många år. Jag rycker på axlarna och accepterar. Idag läste jag rubriken på en skjutning. Jag orkade inte ens kolla var det hade hänt. Nu har det blivit vardagsmat med sprängningar, skjutningar, knivskärningar och bilränder. På något sätt har våldet normaliserats. Det känns som om politikerna och medierna har resignerat. De har accepterat ett visst mått av våld i vårt land! Hur stort är det måttet?

Vad är det som händer med mig? Hur kan jag höra om våld utan att reagera? Har jag utsatts för långsam tillvänjning och resignerat? Men … jag vill ju inte acceptera! Varför ska jag acceptera denna våldsamma förändring av vårt land? Vad tänker våra politiker göra åt detta? Jag vägrar att se detta problem som en utmaning!

Nu kräver jag handling! Sprängningar och skjutningar hör inte hemma i ett civiliserat land. Våldskulturen får aldrig normaliseras. Vi svenska medborgare har rätt att kräva trygghet och nu måste politikerna ta i med hårdhandskarna för att ge oss tryggheten tillbaka!

skjuta

6 kommentarer (+lägga till din?)

  1. Hans Högqvist
    Nov 07, 2019 @ 07:30:45

    Ondska föder ondska och våld föder våld. Ondska ska med ondska fördrivas och våld ska med våld bekämpas.
    Polisen ska ha våldsmonopol men har lämnat över det till knarkligor och Islam.
    Politikerna har överlämnat makten till ett litet extremistparti som inte lever i verkligheten.
    Jakt och skytte blir allt mer populärt.

    Gillad av 1 person

    Svara

  2. S Eriksson
    Nov 07, 2019 @ 17:06:34

    Politikerna kanske kan om dom vill, men om de inte ens vill så blir det nog oerhört svårt. Det är nog många avtal och överenskommelser som binder dom också och gör det mer komplicerat.
    Man kan alltid hoppas, men de har lovat så många gånger och med ytterst klent resultat.

    Gillad av 1 person

    Svara

  3. S Eriksson
    Nov 07, 2019 @ 22:08:07

    Tillsättandet av Dan Eliasson var någonting som höjde eller borde höja på ögonbrynen på de flesta som bor i detta land. Även den mest fantastiske borde ha blivit bekymrad. Som ett litet exempel bara, i de svårmodigaste stunderna tycker jag att hela landet drivs som karolinska sjukhuset dvs helt enkelt sjukt.
    Men så illa kan det väl inte vara?

    Gillad av 1 person

    Svara

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Madonnans

En kvinna i huvudstaden och Livet :)

En gräsrot skriver

Dear past, thank you for all the lessons. Dear future, i am ready.

Yolanda - "Det här är mitt privata krig"

Att vara annorlunda/att inte passa in i samhällets ramar

Richard Sörman

En annan humaniora

Peter Cooney Enabler

Traditional European Common Sense Catholicism - Anti-Judaic

Nytt liv

Här kommer jag att skriva om dagliga betraktelser sett utifrån min horisont att se på världen. Skriver gärna om allt mellan himmel och jord.

Högrelius funderingar!

Just another WordPress.com site

Kulturminnet

Om det svenska kulturarvets rikedom och kulturen i dagens samhälle

Hampus Andersson

Hampus Andersson

Riksväg 32 på det smålänska höglandet

säger det hellre med bilder

My name is Lena

Ingenting är omöjligt!

Tommy Hanssons Blogg

Här bloggar Tommy Hansson om aktuella frågor

Alternativ för Sverige till EU-parlamentet 2019

Sverige ut ur EU! EU ut ur Sverige! Dags att ta tillbaka makten! AfS är din röst för swexit och det bästa alternativet för ett suveränt Sverige.

Jenny Piper

Politik, nyheter och samhällsdebatt blandat med personliga krönikor.

Spanienaktuellt

Den osminkade spanska sanningen

Peter Krabbe

Världen i fokus - vem styr vår framtid och varför?

Wallenborgs politikblogg

Politik om stort och smått.

Rakapuckar's Blog

Så bitter på Steffe med alliansen!

Busiga mor

My Home My Place My Life

Halloj världen!

En blogg av Inger Hansson. Om resor och hållbarhet. Om vackra platser. Om Instagram och andra sociala medier. Om fotografi, natur och lite av varje.

Christer.L.Hansson

Det som danar mig

Stigfinnaren i Älvsund

vägen inåt är vägen framåt

Vincat Veritas

Låt sanningen segra

Rovdjurspolitik

Faunavård utan vetenskapligt stöd

Life, Death and all between

Welcome to an expanding worldview

SasjaL

Cyniker är inget man föds som, det är omgivningen som formar ...

%d bloggare gillar detta: