”Det gamla Sverige kommer inte tillbaka” konstaterade Mona Sahlin i ett inslag som sändes i Sveriges Radio P1 den 17 maj 2001. Idag kan vi konstatera att Sahlin hade rätt, och att Sverige på mindre än två decennier har genomgått en förändring få kunde föreställa sig. Våren 2001 levde vi till stor del fortfarande i ”det gamla Sverige”. Då fanns inga tiggare på våra gator, gruppvåldtäkter var ett okänt begrepp och om någon hade detonerat en bomb i en trappuppgång hade löpsedlarna bestått av krigsrubriker i veckor.
Idag lever vi i ett annat samhälle, i en annan värld. Samtal människor emellan handlar om detta nya – om hur det är, hur man bör förhålla sig till det och vad man kan förvänta sig. Man hjälper varandra att försöka dechiffrera de massmediala koderna och förutspå tendenser, samtidigt som samtalen ofta utgör någon form av terapi i lekmanna-form. Har andra samma verklighetsbild som man själv? Ska man flytta? I så fall vart? Inom eller utom landet? Vilka skolor ska man söka till barnen (här måste både möjligheten till kunskapsförmedling och risken för övergrepp vägas in)? Hur löser man familjens säkerhet? Hur får man tillgång till adekvat sjukvård? Hur kan man ordna de kontakter som behövs för att få en bostad? Hur tar man enklast vapenlicens och vilka lagliga försvarssprayer är tillräckligt bra? Att Sverige åter ska bli det trygga välfärdssamhälle det en gång var ter sig alltmer osannolikt för varje trapphussprängning.
Läs hela artikeln HÄR.
ulsansblogg 
Senaste kommentarer