Sår vind, skördar storm

Vi kommer att se fler drev och fler syndabockar framöver. Det är en grundläggande del av vår kultur numera i tider av kris och osäkerhet.

Det händer att jag tänker på Ove Rainer. Den socialdemokratiske justitieministern som i november 1983 tvingades avgå efter att Göran Skytte avslöjat att han ägnade sig åt avancerad skatteplanering. Det var i samma veva som löntagarfonderna debatterades som ivrigast. Socialdemokraterna var skattehöjarpartiet, som syftade till ökad arbetarmakt och socialisering av landets ekonomi, samtidigt som Margaret Thatcher och Ronald Reagan genomförde sina liberaliseringar och yuppieeran drog igång.

Varken högern eller vänstern kunde se med gillande på att en av de ansvariga ministrarna i Palmes regering själv ägnade sig åt exakt den typen av manövrer för att sänka sin egen skatt, som den annars gjorde allt den kunde för att sätta stopp för. Och givetvis på ett moraliserande sätt. Hyckleriet blev uppenbart. ”Min kärlek till massmedia är numera begränsad”, sammanfattade Palme sin syn på saken. Detta långt innan hat, hot och troll ansågs kunna avgöra politiska strider.

Drev är något fruktansvärt, även då man kan tycka att den som utsätts för dem på något sätt har förbrutit sig. Jakten på och fördrivandet av syndabocken blir inte behagligare av om den också verkligen äger skuld. Vid tre tillfällen har jag varit i närheten av drev. Upplevelser som lärt mig att se mina landsmän tydligare. En sorts mental vaccination mot att själv dras med i de lynchmobbar, som numera, i vår överspända tid, ständigt tycks rusa hit och dit på jakt efter byte.

Läs hela artikeln HÄR.