Ingen i Sveriges avlånga land kan väl ha missat att Regeringen bjuder in alla partier utom SD till samtal, det meddelade inrikesminister Mikael Damberg i SVT:s Agenda på söndagskvällen.
– De har en annan värdegrund. Deras förklaringsmodell är för grund. Det här är komplexa frågor, säger Mikael Damberg.
Vi vet ju att det är just diskussioner om dessa komplexa frågor har varit orsaken till alla invektiv som regeringen har öst över SD. Vi vet också att den politik som regeringen och de övriga partierna närmar sig mer och mer är just den politik som SD har velat genomföra under större delen av 2000-talet. Men de har motarbetats och hånats och uteslutits ur en mängd beslutande sammanhang. Vi kanske bör påminna herr Damberg och hans parti om deras eget ursprung.
Från 1886 började de svenska myndigheterna att konsekvent undertrycka den svenska arbetarrörelsen. 1888 dömdes nio socialdemokratiska ledare till sammanlagt 61 månaders fängelse och böter, bland de dömda fanns både Palm och Branting. Den svenska överklassen och högern fortsatte försöka skrämma socialdemokraterna från att kämpa för demokrati, men de lyckades knappast.
——-
Den 1 maj 1889 kom den så kallade socialistlagen som angav nödvändigheten i att försöka få arbetarna att förstå sitt eget bästa och överge de socialdemokratiska idéerna.
Partiet hade vid sin start drygt 3000 medlemmar. Medlemskap i partiet sågs inte med blida ögon och om ens arbetsgivare fick reda på att man var aktiv i facket eller Socialdemokraterna riskerade man att få sparken. Ofta svartlistades också de som fått sparken så att ingen annan skulle anställa dem heller.
Ovanstående citat är hämtat från Socialdemokraternas egen sida. Nu gör Socialdemokraterna, och har gjort de senaste 20 åren, exakt samma sak. De försöker skrämma, svartmåla och förtrycka dem som kämpar för verklig demokrati.
Socialdemokraterna vill gärna vara de som byggde upp folkhemmet och stod på arbetarnas sida. Men… hur kunde överklassmänniskor som makarna Myrdal veta något om arbetarnas villkor? Båda kom ju från relativt välbärgade familjer och hade ingen aning om hur en fattig arbetare hade det. Men …
År 1934 gav Gunnar och Alva Myrdal ut en bok med namnet ”Kris i befolkningsfrågan”. De skrev om en helt ny fördelningspolitik. Bland annat föreslog de att folket gemensamt skulle vara med och betala en större del av kostnaden för att försörja ett barn. Boken skapade en livlig debatt om barn-, familje- och bostadspolitiken och var betydelsefull i utformningen av reformpolitiken.
Jag har skrivit om Alva Myrdal några gånger tidigare eftersom jag anser att hon är orsaken till våra förskolor och familjepolitiken som Socialdemokraterna driver. En uttråkad överklasskvinna som inte ville ta hand om sina egna barn!
”Hösten och vintern 1927 umgås den 25-åriga nyblivna mamman Alva Myrdal ofta med självmordstankar. Hon står vid fönstret i familjens lilla lägenhet på Kungsholmen i Stockholm, ser ner på den tillfrusna Karlbergskanalen och S:t Eriksbron, funderar på att öppna fönstret och dra på sig en lunginflammation, som regel dödlig vid denna tid före antibiotikan. Hon anförtror sin dagbok:
”Skall jag – eller skall jag inte? När jag nu försöker föreställa mig allting så är det så innerligt likgiltigt vilket som sker. Jan är en liten hård krabat, han reder sig utan mig. Och Gunnar önskar det så ofta – snart skulle det i alla fall komma till något slags uppbrott från det som varit vårt gemensamma liv.” Hur hade den unga Alva kommit dithän?
Alva Reimer föddes 1902 och växte upp på en bondgård utanför Eskilstuna. Fadern Alfred Reimer var lantbrukare och byggmästare. Modern Lova var, som tidens konvenans krävde, hemmafru och skulle förestå gårdshushållet. Men hon var illa lämpad för den rollen, vantrivdes och gick snart in i ett sjukdomsliknande tillstånd.” enl Pedagogiskt Magasin
Ja, denna kvinna drev barn-, familje- och bostadspolitiken under 1930-talet och det är hennes arv som vi fortfarande lever med. Socialdemokraterna fortsätter att driva sin familjepolitik på exakt samma sätt idag.
Vid ungefär samma tid kom en uppmärksammad serie i radio Lort-Sverige med tio svenska radioreportage som sändes t under hösten 1938. Programserien, som ses som ett av den svenska radions första socialreportage, producerades av författaren och journalisten Ludvig ”Lubbe” Nordström och hette egentligen Med Ludvig Nordström på husesyn. Föredrag med grammofonintervjuer. I radioserien och boken skildrade Ludvig Nordström problem med trångboddhet och bristande hygien.
Ludvig Nordström beskrev sina upplevelser så här, i det första programmet: ”Jag fick se, vad jag icke trott: Lort-Sverige. Och då avser jag icke bara kroppslig lort utan även andlig. Och i alla klasser.”
Lubbe kom också från ett välbärgat hem. Pappan var bankkamrer. Jag har stor förståelse för att han tyckte att det var lortigt i statarlängorna. Men jag känner nästan att hans radioprogramserie var en uppföljning av makarna Myrdals bok och politik. Det känns som om de rika ville tala om för de fattiga att NI ÄR FÖRTRYCKTA ÄVEN OM NI INTE FÖRSTÅR DET SJÄLV! Exakt samma sak upplever jag när jag diskuterar med en feminist. Denne vet naturligtvis att jag är förtryckt eftersom jag inte ställer upp på de feminstiska idéerna
Naturligtvis är det essensen i den Socialdemokratiska politiken: Vi vet vilka behov du har även om du inte själv vet det! Vi är de enda som kan tillfredsställa dina behov. Jag kallar det för andlig lortighet – ett sätt att bibehålla makten och utestänga andras åsikter. Socialdemokraterna vill vara ”herre på täppan”! De vill inte komma ihåg hur de själv blev motarbetade!
Gilla detta:
Gilla Laddar in …
Senaste kommentarer