För varje dag som går ser jag allt fler paralleller mellan mina upplevelser i Afghanistan och utvecklingen i Sverige. Det gäller inte minst synen på kvinnans sexualitet och säkerhet, och hur det påverkar hennes plats i det offentliga rummet. I Afghanistan är många kvinnor hänvisade till att bokstavligen talat leva sina liv bakom murar. I Sverige, landet som så länge exemplifierat kvinnors frihet och frigörelse, väljer nu kvinnor att frivilligt begränsa sina liv för att inte riskera sin säkerhet.
Att besöka en afghansk by är att inträda i ett maskulint samhälle. Det tar vanligtvis ett tag innan man inser varför gatubilden är så märklig – det finns inga kvinnor. Även om de utgör hälften av byns befolkning, så är de osynliga och icke närvarande. De finns, men ändå inte. Skyddade bakom hemmens murar lever de sina liv utom synhåll från de män som inte tillhör familjen. Logiken är enkel: Det en man inte kan se, kan han heller inte hetsa upp sig över och inte förgripa sig på. Om kvinnor måste vistas utanför hemmet, garanteras deras säkerhet genom de transportabla murar som burkan innebär.
Två gånger i mitt liv har jag fått frågan: Ställer du upp på kommunfullmäktigelistan? Båda gångerna har jag svarat NEJ! Det har funnits en mängd skäl till detta. Det första och det det största skälet var nog att jag har aldrig röstat på det partiet som tillfrågade mig!
Jag är inte överens med det partiets sätt att handskas med viktiga samhällsfrågor. Jag håller med ideologin men inte partiets strategi för att lösa frågorna. Men det var tydligen inte så viktigt i sammanhanget! De visste att jag var en bra och orädd debattör och hade förmågan att få med mig människor. Det räckte tydligen. Resten skulle partipiskan åstadkomma!
Ett annat skäl för mig var att skulle jag ge mig in i kommunpolitiken så skulle det vara för att röra om i grytan! Jag skulle ställa alla de obekväma frågorna. Jag skulle vara ”en fistel i baken” på de styrande. Men för att bli så obekväm krävs gedigna fackkunskaper om varje beslut som ska tas. För att få sådana kunskaper krävs oändligt mycket tid att läsa på. Jag är för lat! Jag har ingen lust att lägga ner så mycket tid på att gå emot partipiskor!
Allt detta tänker jag på när jag idag lyssnar på presskonferensen angående uteslutandet av riksdagsledamoten Amineh Kakabaveh ur Vänsterpartiet. Jag har stött på henne i debatten under många år. Hon är en kvinna som står upp för kvinnor som förtrycks i förorterna. Jag skrev en artikel om henne i april 2016.
Hon har kommit på kollisionskurs både med sitt parti och feminister över huvud taget. Det har varit den berömda åsiktskorridoren med ”locket på”. Denna fråga får inte nämnas – då kan partiet förlora röster! Men … hon har fortsatt att skriva debattartikel efter debattartikel om detta och blivit mobbad inom det egna partiet. Partiet har letat efter anledning att göra sig av med henne. Nu har de tydligen hittat ett sätt! Hon delade nämligen en film på FB. Filmen hade en SVT-logga och hon trodde därmed att den var producerad av SVT. ”Hela filmen spelar enligt Expo på grova afrofobiska och islamofobiska föreställningar om våldtäkter, droganvändning och en påstådd hemlig agenda att försöka förändra Sveriges lagstiftning, bland annat för att legalisera våldtäkter. Hos SVT känner man inte till filmen och presschefen Catarina Wilson uppger att den har skickats vidare till bolagets jurister. Filmen har spridits av nazistiska Svenska motståndsrörelsen – såväl som av vänsterns Amineh Kakabaveh. Den senare, som delade klippet med orden ”Grattis Sverige till en etablerad Islamisk stat och utropad Kalifat snart i fler förorter” har nu tagit bort filmen från Facebook, men försvarar inför Expo dess innehåll.” ”– Jag ville bara säga det som står i mitt inlägg att det finns många islamister som vill ha det så här. Jag trodde det var en film från SVT. Jag har förstått nu att det var rasistiska saker som sades, men jag hade inte lyssnat på hela, jag blev så arg så jag stängde av filmen innan den var slut, sedan lade jag ut den.” enl DN. Men den ursäkten räcker inte. Nu kräver Vänsterpartiet att Amineh Kakabaveh tar en timeout. Orsaken uppges vara att att Kakabaveh ”inte förstår allvaret i situationen”. Många har ju hört av sig till partiet och säger att de är sårade och upprörda så partisekreterare Aron Etzler säger till DN sent på fredagskvällen att han och Amineh Kakabaveh kommit överens om att mötas på måndag. Amineh ska alltså sättas i karantän! Det viktiga är tydligen VEM som har producerat filmen – INTE vilket budskap den förmedlar! För mig är det självklart att islamisterna trycker på partiet och kräver att de ska tysta Amineh!
För snart en vecka skrev jag ännu en gång om Amineh i samband med att M läxade upp Hanif Bali:
Under flera års tid låg Amineh Kakabaveh i en infekterad konflikt med Vänsterns partiledning. Den handlade om olika syn på hur partiet ska driva frågan om hedersvåld och kvinnoförtryck. Medan Kakabaveh och andra hävdar att partiledningen blundat för kränkningar i förorten och inom islam menar partiledningen i stället att man bekämpar mäns våld mot kvinnor i hela samhället, inte bara i förorten. Inför riksdagsvalet förra året försökte man peta bort henne från riksdagslistan. Kakabaveh anser att riksdagens lokaler inte skall användas till religiösa ceremonier. Hon var i en intervju år 2017 kritisk mot bärandet av slöjor som hijab, niqab och burka vilka hon anser är religiösa uniformer som bärs under tvång. I samma intervju anser hon att politik borde byggas på den franska revolutionens ideal ”frihet, jämlikhet och broderskap” och kritiserar identitetspolitik för att den låser in människor i sina etniska och religiösa ursprung. I december 2016 utsågs hon till Årets svensk av nyhetsmagasinet Fokus med motiveringen: ”Genom att uppmärksamma radikalisering, klan- och hedersförtryck blottlägger Amineh Kakabaveh i handling och tal och till en avsevärd personlig kostnad, den svenska oviljan att röra vid alltför känsliga ämnen. Hon gör det genom att ta fasta på värderingar som gäller alla, snarare än på särskiljande identiteter.” Kakabaveh uttryckte i samband med priset förvåning över att politiska motståndare uppskattar hennes arbete för kvinnors rättigheter mer än hennes egna partikamrater. enl Wikipedia.
Jag är inte vänsterpartist och har aldrig sympatiserat med partiet. Trots det sympatiserar jag med Amineh! Vi har ett gemensamt – vi kan inte acceptera hedersförtryck. Jag har skrivit mycket om denna frågan under drygt 10 års tid. Inget parti inom den sk sjuklövern har velat ta i frågan med tång ens. Nu har de kommit så långt att de möjligen kan tänka sig att utreda. Men Amineh måste tystas.
I dagens samhälle måste budbäraren skjutas innan denne hinner förmedla budskapet. Om budskapet kan kränka någon eller gå emot partiets linje så ska det motarbetas till varje pris. Vi behöver sanningssägarna i vårt land! Amineh Kakabaveh är en av dem!
Politiskt korrekta genustramsare tycker inte vi ska objektifiera personer, men det är omöjligt att nämna Sveriges utrikesminister utan att tänka UFO (unidentified flying object).
Nu är hen i omloppsbana igen.
Igår lanserade Wallström och regeringen en ”demokratioffensiv”, ur artikeln:
”År 2019 var nämligen det första året på flera decennier, då fler människor i världen levde i länder som rörde sig i auktoritär riktning, än i länder som gjorde demokratiska framsteg”.
Förra veckan tog Sverige emot Irans utrikesminister, en representant för ett land som gått i auktoritär diktatorisk islamriktning. Där hängs homosexuella och kvinnor straffas om de våldtagits av ”fel” man.
Min alternativa blogg är garanterat fri från politik och dumheter. Så skrev jag först Men ... vad är politik och vad är dumhet?
Så jag beskriver den bara som "JUST FOR FUN"!
Du når bloggen genom"Länkar jag följer" eller fliken "Kultur och kuriosa".
Skillnaden mellan demokrati och diktatur är storleken på gapet mellan makten och folket. I min blogg visas hur gapet dag för dag blir allt större i Sverige.
Senaste kommentarer