Ännu en gång funderar jag kring hur politikerna löser samhällsproblemen. Under många år har politikerna valt att se samhällsproblemen som utmaningar – utmaningar som deras reformer och projekt ska lösa.
För mig är en utmaning att tänja på sina egna gränser och bli ännu bättre. Det kan innebära att jag tvingar mig att göra något som jag inte har vågat innan. Det handlar om rent personliga saker t ex klättra i bergen, dyka, segla jorden runt, lära mig spanska, lära mig alfabetet baklänges, slå något rekord, inte äta godis på ett år, bli vegan osv. Det finns ett spänningsmoment i utmaningen. Jag vill se om jag klarar av det och i så fall kan jag känna en inre tillfredsställelse och ge mig själv en guldstjärna.
Men samhällsproblem är inga utmaningar. De är bara problem! Men politikerna vill inte se dem som problem utan väljer att göra dem till spännande utmaningar. Nej, samhällsproblem är sällan spännande! de är jobbiga och tråkiga och drabbar oss alla mer eller mindre. Gängkriminaliteten och mordet som hände igår är inte spännande! Även våra ministrar inser detta. Men vad gör de? Jo, de står handfallna och hoppas att allt ska lösa sig om de gör några ”kraftfulla” uttalande.
Sorry, men man löser inte problem med några uttalande. Som fd systemerare har jag lärt mig problemlösning. Jag har lärt mig att samordna begreppen orsak och konsekvens.Jag har lärt mig att se konsekvenser av dåliga beslut och dåliga förundersökningar. Det är viktigt att se VAD hände, VEM / VILKA drabbades, VEM / VILKA orsakade händelsen, VARFÖR hände det och VILKA ÅTGÄRDER ska göras på kort och på lång sikt.
En allra första åtgärd är att se problemet – inte att göra det till en utmaning. Man måste se orsak och konsekvens – utan förbundna ögon. Konsekvenserna kommer av dåliga beslut och dåliga analyser. Det är viktigt att se VAD som händer, VEM / VILKA som drabbas, VEM / VILKA som orsakar problemen, VARFÖR händer det och VILKA ÅTGÄRDER ska göras på kort och på lång sikt.
Det finns många samhällsproblem som borde gå att lösa med hjälp av dessa enkla steg. Men … jag inriktar mig på gängkriminaliteten som har eskalerat och som politikerna verkar ha 0-koll på.
VAD händer? Jo, skjutningar, sprängningar, hot, knark, misshandel, rån osv.
VEM drabbas? Alla! Det handlar inte enbart om uppgörelser inom gängen. Det handlar också om oskyldiga människor drabbas. Fram för allt handlar det om samhällskostnader. Poliser, domstolar, fängelser, brottsoffer, människoliv, förstörda egendomar, unga som dras med i denna kriminalitet osv. Ingen går fri. Våra skattemedel bekostar detta.
VEM / VILKA orsakar problemen? Först och främst de gängkriminella – oavsett ursprung. Men … ALLA som vägrar att erkänna detta är egentligen ett större problem. Alla de som tycker-synd-om och hävdar socioekonomiska faktorer orsakar stora problem eftersom de indirekt stöttar gängkriminaliteten – de legitimerar verksamheten.
VARFÖR händer det? Det finns egentligen bara ett svar: För att ingen stoppar deras verksamhet! För att ingen ställer krav. För att de känner sig svikna av samhället. När inga krav ställs får vi ett samhälle i upplösning. Under mycket lång tid har vi haft parallellsamhällen. De flesta har levt i det ”vanliga” samhället där man jobbar, betalar sin skatt och hyra, sköter sig efter bästa förmåga och följer de lagar och normer som finns i samhället. Sen finns det de som lever på bidrag och samhällsstöd. De flesta sköter sig och försöker att följa våra lagar. Men vi har också fått en allt större grupp som inte bryr sig om svenska lagar och normer. De dras ofta till gängkriminaliteten. Gängledaren har större makt över dem än vad våra politiker någonsin får. Politikerna har svikit genom att inte ställa krav och genom att inte tala om vilka förväntningar samhället har på enskilda individer och genom att ta bort det enskilda ansvaret till förmån för kollektivism.
VILKA ÅTGÄRDER ska göras på kort och på lång sikt? Vi har 349 folkvalda riksdagsledamöter. Vi har en regering som består av statsministern plus 22 ministrar. En första åtgärd måste vara att dessa politiker tar sitt ansvar för det kaos som de har skapat i samhället. Att reparera vårt samhälle är definitivt ingen spännande utmaning. Det är hårt slit, krav och åtgärder som behövs. De som har ställt till detta genom att under mycket lång tid negligera problemen ska omedelbart avgå och ställa sina riksdagsplatser till förfogande till de som är beredda att lösa problemen. Detta är faktiskt ett av de största problemen i samhället just nu och det kräver hårda tag under mycket lång tid framöver!
ulsansblogg 
Senaste kommentarer