Idag blev jag utnämnd till faktapolis! Jag blir egentligen stolt över det men tycker att ordet är löjligt. Debatten handlade om att en man hade nekat två kvinnor att gå in i en butik. Artikeln återgav händelsen så som om den hade inträffat nu. Många kommentar handlade om att vi skulle hänga ut och bojkotta butiken. Jag visste att händelsen inträffade, i den stad som jag bor, för ett år sedan och hittade ursprungsartikeln. I den kan man läsa att mannen troligen inte hade något samröre med butiken. När jag lade ut länken till den blev jag kallad för faktapolis!
Tyvärr så glömmer ofta de som har drabbats av en godhetsbacill att ta reda på fakta. Då sjunker ju också deras trovärdighet. Händelsen har inträffat – men den inträffade för ett år sedan. Men i stridens hetta verkar det som om detta inte är väsentligt eftersom de letar efter en syndabock!
Så kom jag att tänka på en artikel som jag skrev 2016. Den handlar om olika kulturer och hur vi svenskar accepterar en mängd saker pga av den godhetsbacill som vi har drabbats av. Här kommer valda delar av den:
De senaste åren har det kommit in nya kategorier av människor i Sverige. Människor som påstås berika den svenska kulturen! Vi träffade några av dem i butiken som vi hade i nästan 5 år. Det var t ex mamman med barn – där bara barnet pratade svenska. Mamman var klädd i fotsida svarta kläder och sjal som dolde håret. Flickan frågade, stående i dörröppningen, om det var en arabisk butik och när jag svarade att den var svensk så gick de ut igen. Jag tog detta som omvänd rasism – de ville inte handla i en svensk butik!
Ett annat exempel var den man som kom in och lämnade en lapp där det stod att han var dövstum och ville ha pengar. Någon månad senare kom han tillbaka tillsammans med några andra. Nu pratade han tyska och uppehöll mig i ena änden av lokalen medan andra kompisar smög in i köket och tog min plånbok, ID-handlingar och en växelkassa!
Så var det invandrarkvinnorna som kom in och rafsade omkring i varorna medan barnen sprang omkring mer vilda än tama. De köpte ingenting! Eller de som ville pruta på våra redan låga priser!
Eller de där mannen först kom in och kollade om det fanns några män i butiken innan kvinnan fick gå in. Sedan stod han utanför och vaktade. När han kallade på henne så gick hon lydigt ut utan att köpa något.
Senaste halvåret var det flyktingar som frågade efter second hand eller human charity! De köpte aldrig något. Vi hade också tiggare som besökte butiken. En gav mig ett fult finger när jag pekade på dörren.
Jag har försökt att vara vänlig mot alla och behandla alla kunder lika. Men ibland har jag undrat varför? De tillför ju ingenting – vare sig till vår affärsverksamhet eller till vårt samhälle. De lever på vår bekostnad!
Men samtidigt hade vi många trevliga invandrarkunder – t ex kvinnan från Somalia och den andra kvinnan från Egypten. De var alltid lika trevliga när de handlade. Det gällde även våra kunder från Bosnien, Tyskland, Holland, Frankrike och övriga länder. Jag minns dessa kunder med glädje!
Men tyvärr har antalet orosmoment ökat bara de senaste åren. Det har bidragit till att det vanliga kundunderlaget har minskat. Det är få svenskar som rör sig i stadskärnan! Därför känns det skönt att lägga ner verksamheten pga åldersskäl – för jag tror att vi hade blivit tvingade att stänga ändå. Den ena butiken efter den andra lägger ner sin verksamhet i city och staden känns mer och mer som en arabisk stad.
Ja, så skrev jag 2016. Jag tror eller vill i alla fall tro att situationen har blivit bättre i vår stad. Flyktingförläggningarna har försvunnit. Men stadskärnan har förändrats. Frissan frågade mig om jag känner trygghet i vår stad. Hon kände sig själv otrygg. Jag håller mig utanför stadskärnan. Så jag vet egentligen inte så mycket om det som händer där. I mitt lilla villaområde i utkanten av stan är det lugnt och tryggt.
Godhetsbacillen härskar ! Det är lättare att förneka problemen än att satsa på fakta och trovärdighet! Så jag skulle kunna säga att allt är lugnt och tryggt i stan. Men jag har ju inte helheten!
ulsansblogg 
Senaste kommentarer