Det är inte lätt att gå på lina. Det krävs naturligtvis både kunskap och balans. Jag såg honom spänna upp sin lina, pröva om den var tillräckligt spänd, spänna mer, pröva, … Han kunde gå på lina! Om jag hade gjort det så hade jag trillat ner och skadat mig även från denna låga höjd.
Så är det med det mesta här i livet. Det krävs kunskap och träning. Men vissa människor tror sig om att kunna allt. De förstår allting mycket bättre än alla andra och uttrycker sina åsikter högt och tydligt. Det som de inte kan är inte värt att veta. Svåra saker som de inte förstår existerar inte. Sådana människor är odrägliga!
Jag tänkte på det idag när jag läste ett inlägg på FB. Det är mycket lättare att ge sig på småsaker än att ta tag i de stora problemen. Då väljer de istället att förneka existensen av de stora problemen. Men de vill själv glänsa och ger sig på småsaker.
Jag minns en bok som beskriver ett sammanträde från den tiden då ingen visste vad en atomkraftsreaktor var. Det finns kanske inte många som vet det idag heller, men de tror sig veta att kärnkraft är farligt. Men då! Det hölls ett föredrag för styrelsen och delades ut stenciler med information och sen togs beslutet om att bygga denna reaktor. Beslutet togs efter att några hade sagt: ”Instämmer med föregående talare.” Ingen av beslutsfattarna visste egentligen någonting om vad deras beslut innebar men de ville inte erkänna sin okunskap. Själva beslutet tog ca 5 minuter.
Nästa punkt på dagordningen tog ca 45 minuter. Den handlade om ett nytt cykelställ till de anställda. Alla vet vad ett cykelställ är och alla kunde komma med synpunkter – tak eller ej, tak av korrugerad plåt eller papp, väggar eller … behövdes det verkligen ett nytt cykelställ.
Sista punkten på dagordningen tog 2 timmar. Den handlade om kaffe på styrelsemötena. Alla kunde lägga in egna synpunkter på pris, kvalitet, smak, kaffe eller te, fikabröd osv. Frågan bordlades till nästa möte. Fru XX skulle tillfrågas om hon kunde köpa in kaffe till extrapris, koka kaffe, ordna te till herr YY och baka.
Ovanstående möte är ju raljant skildrat. Men … är det så? Jag har faktiskt bevistat liknande sammanträden! Jag har deltagit i diskussioner där väsentligheter sopas under mattan men småsaker har får alltför stora proportioner.
I dagens samhälle har det blivit viktigare att anmäla en vakt för övervåld än att se till att vakten inte behöver ingripa. Det är inte längre viktigt att förhindra kriminalitet och lagtrots. Istället ger man sig på människor som utövar sitt yrke. När ska vi få ordning och reda i vårt land då de högljudda och okunniga får bestämma?
ulsansblogg 
Senaste kommentarer