Svensk media älskar att hata president Trump, men han presterar åtminstone – de verkar dock inte reflektera över att Sverige har en alldeles egen knäppgök på tronen!

Jenny Piper

Stefan Löfvén – jag tror inte att jag var ensam om att tro att vi var av med honom för gott efter valet. Att han nu återigen sitter vid spakarna som landets statsminister är inget annat än ett mirakel och han sitter där han sitter utan några som helst planer på att maka på sig.

I Socialdemokraternas nya propagandafilm intervjuas statsminister Löfvén och basunerar ut att han nu ska ta tag i Sveriges problem, att alla ska få det bättre, att klyftorna ska minska, att skolan och sjukvården ska fixas, att poliserna ska bli fler, att man ska höja pensionerna, att försvaret ska bli starkare samt viktigast av allt – att SD inte får något inflytande.

Att man sänker skatten för de allra rikaste genom att ta bort värnskatten nämndes dock inte och personen som intervjuar Löfvén hävdar i stället att Socialdemokraterna ”alltid tar kampen mot klyftorna”.

Är det någon…

Visa originalinlägg 424 fler ord

Har vi råd med våra politiker?

Allt som oftast ställer jag mig frågan: ”Vad kostar det?” Det gäller även den politiska sfären.

Jag ser att i statsbudgeten finns det avsatt 13 324 miljoner kronor för Rikets styrelse. Vad innebär det?

Ja, vi ser att drygt hälften går till regeringskansliet. Men då är redan alla arvoden betalda. Drygt 13 miljarder kr kostar rikets styrelse oss skattebetalare. Det är nästan 1,5 % av alla utgifter. Uppgifterna finns att läsa på https://www.ekonomifakta.se/Fakta/Offentlig-ekonomi/Statsbudget

Men, 13 miljarder – vad får vi för det? Vän av ordningen säger naturligtvis ”Jättemycket”! Vård, skola, omsorg, infrastruktur … nej, nej det tas inte från denna budgetpost! Ren administration är den absolut största delen av dessa kostnader. Utredningsarbete och pappersvändande! Det skulle vara roligt att veta vad alla dessa utredningar kostar och vad de leder till Många saker utreds ju år efter år utan resultat eller för att sedan bara hamna längst ner i skrivbordslådan. Andra utreds utan att någon som helst konekvensanalys finns med i utredningen. Om och när beslut tas utifrån utredningsresultat så görs det sällan någon uppföljning eller efteranalys – ”Var beslutet riktigt?”

Idag kunde vi läsa att migrationsverket skulle ta fram 150 nya förvarsplatser men det blev bara 60. Ofta läser vi om regeringsreformer med xx antal nya poliser eller xx nya utbildningsplatser – men det blir aldrig så många. Vad beror detta på? Antagligen dåliga och optimistiska ej verklighetsförankrade beslutsunderlag. Det har inte gjorts några ordentliga utredningar eller så har beslutsfattarna inte brytt sig om undersökningarna.

Har vi verkligen råd med detta? Varför ska vi betala drygt 13 miljarder till dåligt fattade beslut? Ingen av oss skulle väl köpa grisen i säcken? Men varför betalar vi då för politiker som väljer att rita om verkligheten istället för att anpassa besluten till verkligheten?