Vi minns den stora migrationsströmmen mot Sverige 2015. Vi minns alla rapporter om migranter som tog sig över Medelhavet. Det gick inte en dag utan att TV rapporterade om människor som drunknade på Medelhavet eller om flyktingläger på Lampedusa den italienska ön i Medelhavet, mellan Sicilien och Nordafrika. Men hur gick det sen? Upphörde migrationsströmmarna? För några dagar sedan läste jag i Svenska Magasinet:
”Antalet migranter som på illegal väg tar sig in i Spanien fortsätter att öka 2019. Enligt siffror från den FN-ledda internationella organisationen för migration (IOM) så var det 4.031 personer som tog sig in i EU via Spanien under årets första månad. Det är hela 64,4 procent av det totala antalet på 6.250 migranter som på olaglig väg korsade gränsen till EU vid Medelhavet inräknat de spanska enklaverna Ceuta och Melilla i Nordafrika.
Det betyder att nära två av tre migranter tar den ”spanska vägen” skriver dagstidningen ABC som hänvisar till IOM. Endast 202 personer tog vägen via Italien under januari 2019. Den siffran kan jämföras med januari fjol som var hela 4.182 personer.
2.182 illegala migranter tog sig över gränsen till Spanien i januari 2018.
Mot bakgrund av att migrationsströmmen ökar har Spaniens regeringschef Pedro Sánchez de senaste månaderna aktivt ansökt om europeisk hjälp och stöd. Det gäller bland annat att nå överenskommelser med regeringen i Rabat, Marocko, om att motverka den olagliga invandringen.
Hittills har maffialiknande organisationer som ägnar sig åt människosmuggling kunnat fortsätta att verka.
Under fjolåret 2018 var det uppskattningsvis 89.000 som tog sig från Marocko till Spanien illegal väg över havet. Sjöräddningen i Algeciras, Motril, Málaga och Almería har varit full upptagna med att lokalisera flyktingströmmen som alltså fortsätter i oförminskad styrka 2019. ”
Migrationen fortsätter alltså men nu väljer migranterna vägen via Spanien. Det händer att en och annan drunknar på Medelhavet fortfarande. Men det har svenska medier tappat intresse för!
Då, 2015, fick alla migranter för sig att ta sig till Sverige. Många länder krävde ID-handlingar, avvisade dem och byggde staket för att stoppa dem. Hur var det han sa då – statsministern i september 2015? Han sa att Sverige ska bära solidariteten med stolthet, att hans Europa är ett Europa som inte bygger murar. Hur långt sträckte sig denna solidaritet?
Bara några veckor senare, i början av oktober, krävde M gränskontroller ”för att få ordning på vilka som kommer hit”. Stefan Löfven sade blankt nej med hänvisning till att polisen inte sett något sådant behov.
Men den 12 november vände regeringen. Då kom beslutet om gränskontroller. Inte därför att polisen hade krävt det – rikspolischefen anser sig ha kontroll på situationen – utan därför att Migrationsverket ”förordat” det.
– Vi måste se till att vi har ordning och reda vid våra gränser och ordning i flyktingmottagandet, sade Stefan Löfven.
De ministrar som bara några veckor tidigare hade förkastat ungerska staketbyggen, danska asylrestriktioner och östeuropeisk njugghet inför flyktingmottagande byggde nu egna asylmurar mot omvärlden.
Den 4 januari blir det ID-kontroller för alla resenärer som ska ta tåg, buss eller färja över Öresund. Den underliggande förhoppningen är att unga afghaner, asylsökande eritreaner och andra flyktingar som kommit till Sverige utan pass ska stoppas redan utanför den svenska gränsen. Enligt Migrationsverket saknar 81 procent av alla flyktingar pass och id-handlingar när de söker asyl.
Hur gick det sen? Vi känner väl alla till vilket asylkaos som landet har lidit med. Vi känner väl till den laglöshet som har kommit in i vårt land. Alla – precis alla – resurser har utnyttjats till bristningsgränsen. För att nämna några exempel: bostäder, skola, sjukvård, polis, kommunikationer, … Så läser jag:
” I september läckte delar av en Schengenrapport om den svenska gränskontrollen ut i medierna. I rapporten kritiseras gränspolisen för bristen på organisation, personal och rätt kompetens.
För att bedriva en säker gränskontroll på den nivå som EU kräver måste gränspolisen anställa 508 nya medarbetare, visar en intern utredning, rapporterar Dagens Nyheter. Det är 158 fler än gränspolischefen Patrik Engströms initiala bedömning.
I rapporten, som nu är offentliggjord, påpekar Schengeninspektörerna även att det saknas en samarbetsstruktur mellan svensk polis och tull samt en myndighet med gränskontrollen som primär uppgift. Bristerna är så allvarliga att ”brådskande åtgärder bör vidtas av de nationella myndigheterna”.
– Gränspolisen har varit ickeprioriterad och inte tillräckligt resurssatt i femton år. Vi har saknat styrsignaler från regeringen, men också internt inom polisen, säger Engström till DN.
Den aktuella rapporten är en del av en utvärderingsprocess som började när Sverige undertecknade Schengenavtalet 1996.”
Gränspolisen har alltså varit ickeprioriterad och har inte haft tillräckliga resurser under 15 år. Den har saknat styrsignaler från regeringen, men också internt inom polisen. Men … den 12 november 2015 beslutade regeringen om gränskontroll – för drygt 3 år sedan! Fick gränspolisen inga resurser eller styrsignaler i samband med beslutet?
I Schengenrapporten står alltså att vi behöver drygt 500 fler gränspoliser samt att det saknas en samarbetsstruktur mellan svensk polis och tull samt en myndighet med gränskontrollen som primär uppgift. Bristerna är så allvarliga att ”brådskande åtgärder bör vidtas av de nationella myndigheterna”.
Vilka åtgärder tänker regeringen vidta efter denna beska rapport? Finns det någon beredskap inför de nya migrantströmmarna via Spanien? Kan vi lita på en statsminister som inte tog ansvar 2015 kommer att ta något ansvar nu?
ulsansblogg 
Senaste kommentarer