Då – när jag precis hade fyllt 55 – öppnade jag ett kuvert som kommit i brevlådan och kände stor vrede. Kuvertet innehöll ett erbjudande om seniorboende! Jag rev erbjudandet i 1000-tals småbitar under tiden som jag vräkte ur mig en mängd fula ord.
Varför fick jag, som befann mig mitt i livet, detta erbjudande? Jag var inte gammal! Jag var fullt kapabel att själv välja hur jag ville bo. Om jag nu ville bo i ett seniorboende så hade jag varit kapabel att själv ringa upp och anmäla mig till ett sådant. Varför skulle jag välja att bo kollektivt när jag större delen av mitt liv har bott i egen villa?
Jag känner samma vrede idag – snart 15 år senare – när jag tänker på denna episod. Varför är äldre människor en belastning? Varför ska vi nöja oss med att passa barnbarnen, mata duvorna i stadsparken, gå på PRO-möten, åka på pensionärsutflykter eller dricka kaffe med andra pensionärer?
När pensionsåldern inträffar så börjar ju livet på riktigt! Det är då som vi inte behöver gå till jobbet men ändå få ut vår lön. Det är då som vi inte har några tider att passa. Det är då som vi inte längre behöver vara kollektivister. Då kan vi göra exakt vad vi vill, när vi vill, var vi vill och med vem vi vill. Egentligen är det bara ekonomin som begränsar. Men finns viljan så går det mesta att genomföra.
Men politiker och makthavare vill helst av allt bunta ihop oss seniorer till ett viljelöst kollektiv utan några individuella behov. När de talar storebrorsaktigt om oss så förvandlas vi till en tärande massa – i behov av sjukvård, hemtjänst, plastlådemat, åldringsboende och bostadstillägg.
Regeringen lovar att höja garantipensionen – så att vi ska FÅ mer av de pengarna som vi under vårt yrkesverksamma liv har betalat till staten för att kunna få en vettig pension! Vi ska alltså vara tacksamma för att vi får tillbaka våra egna pengar. Samtidigt vill de höja pensionsåldern! De betraktar alltså oss som en belastning!
Många pensionärer är aktiva – både fysiskt och psykiskt. När jag tänker på äldre människor i min närhet så är det få som har behövt vare sig sjukvård, hemtjänst, plastlådemat, åldringsboende och bostadstillägg förrän de har närmat sig 90. Det är få åldringar som är en belastning. Många sitter inne med stora kunskaper men politikerna vill inte ta vara på dessa kunskaper. Åldersdiskrimineringen är stor. Den generation som idag är omkring 70 har oftast hög utbildning och stor kompetens. Men om politiker skulle släppa fram dem så hade ju deras egen kunskapsbrist synts tydligt!
Dagens politiker vill att vi pensionärer ska vara ett kollektiv som tacksamt tar emot deras allmosor. Vi ska inte förstå att de slösar bort våra pengar på annat. Vi ska däremot förstå att det är viktigt att lägga våra skattepengar på projekt som handlar om genus, klimat, segregation, diskriminering osv. Vi ska förstå vad Morgan Johansson menar när han säger att vi ska vara medmänskliga. Medmänskligheten gäller inte, enligt honom, landets pensionärer, hemlösa eller funktionshindrade. Enligt honom sträcker sig medmänskligheten enbart till en ny valboskap som kan indoktrineras att rösta på S.
Men de elaka pensionärerna nöjer sig inte med detta. De envisas med att skriva ner sina tankar på sociala medier och att rösta på fel parti i riksdagsvalet. Därför måste nu politikerna utreda hur de ska kunna kringgå yttrandefriheten och demokratin. Det finns politiker som uppriktigt säger att politiker inte ska behöva rätta sig efter den okunniga pöbeln som röstar fel!
De har utsett sig själv till en elit som vet bäst. Men det är kanske de själv som har fel och borde lyssna på en äldre generation med stor kunskap? Belastningen är kanske en tillgång som de borde använda för att få ordning i vårt land .
Gilla detta:
Gilla Laddar in …
Senaste kommentarer