Så ska vi ha´t

Nu har jag läst regeringsförklaringen några gånger. Jag förundras över den långa och orealistiska önskelistan. Detta kan ju bara vara en önskelista! Allt ska ju först godkännas av riksdagen. Dessutom finns det en budget att förhålla sig till.

Det finns dock några enkla saker som regeringen vill besluta om som inte kommer att kosta en krona från statens budget. Mobilförbud i skolan! Är det en sak som regeringen ska lägga sig i? På skolan i vårt bostadsområde togs det förbudet redan för några år sedan. Finns viljan så behövs inga regeringsbeslut. Fria arbetskläder inom hemtjänsten? Det är ju inget fel på det förslaget … men … ska regeringen besluta om detta? Jag trodde i min enfald att det är en fråga för arbetsmarknadens parter. Kostnaden hamnar ju hos arbetsgivaren. Vilken annan yrkesgrupp vill regeringen ge fria arbetskläder åt? Läxhjälpsgaranti är en tredje grej som regeringen vill besluta om men notan hamnar hos kommunerna.

Andra saker som finns med på önskelistan är fler poliser, kortare vårdköer, allmänna kommunikationer som kommer i tid, fler lärare, minskad gängkriminalitet, … Men varför ska vi tro att de ska lyckas nu? De lyckades ju inte under förra mandatperioden. Jag kommer faktiskt att tänka på Gustaf Frödings visa om Äktenskapsfrågan:

”Äktenskapsfrågan

En plog ska vi ha, en harv ska vi ha,
en häst ska vi ha, som kan streta och dra!
”En täppa med bönor och kål och spenat!”
Erk du!
Maja du!
Så ska vi ha´t!

En gris ska vi ha att ge skulorna till!
Och ankor och höns kan vi ha, om vi vill!
”Och kaffe och socker och sovel till mat!”
Erk du!
Maja du!
Så ska vi ha´t!

En ko ska vi driva i bet på vår äng!
”Och bolster av dun ska vi ha i vår säng
och fint postelin och glaserade fat!”
Erk du!
Maja du!
Så ska vi ha´t!

Men, Maja du, Maja du, var ska vi ta´t?
Jag är för fattig och du är för lat!
Du går på roten och jag går på stat!
Erk du!
Maja du!
Var ska vi ta´t!”

Jag kanske var elak nu. Men hela regeringsförklaringen verkar så lättvindig. Den ska innehålla så mycket som möjligt men kostnaderna ska vi glömma. Det är roligare att satsa på snabbtågsbana än att se över underhållet av det befintliga järnvägsnätet. Det är lättare att satsa på en familjevecka istället för att ge familjerna ekonomisk valfrihet då det gäller att själv ta hand om de egna barnen eller överlåta detta till förskolan. Det är roligare att bygga ut psykiatrin än att satsa på förebyggande åtgärder.

Så kan man titta på område efter område. I regeringsförklaringen vill vår nya regering glänsa och satsa på nya reformer på våra skattemedel. Men att underhålla och förbättra gamla strukturer är inte lika roligt. Att kasta lite småsmulor hit och dit hjälper ju inte då befolkningen ökar med rekordfart. Hur ska de finansiera sin önskelista?