När jag var barn så hade jag en del klasskamrater som alltid skulle bestämma. De tisslade och tasslade med några väninnor. De skvallrade för fröken. När de räckte upp handen så knäppte de med fingrarna för att påtala för fröken att de minsann kunde svaret. På rasterna skulle de bestämma vad vi skulle leka och vilka regler som gällde. De hade alltid de finaste kläderna och kommenterade hur vi andra var klädda och uppförde oss. De ville bara byta bokmärken och filmstjärnor med vissa klasskamrater. Vi andra fick bara komma med om vi hade ett speciellt åtråvärt bokmärke med mycket glitter eller en åtråvärd filmstjärna.
Som vuxen har jag stött på några av dem. De är precis likadana fortfarande . De vet bäst och försöker kväsa andra. De är helt enkelt odrägliga människor som jag inte vill ha någon kontakt med. När jag påtalar detta så blir de sura kränkta och vet inte vad jag talar om. De har ju alltid varit så snälla och har aldrig bestämt över andra eller talat illa om dem. De förstår inte varför jag upplever dem som sådana. Jag tror faktiskt att många kvinnor upplever samma sak. En del kvinnor vill konkurrera. De använder oschyssta metoder utan några som helst hämningar
Samma sak upplever jag nu med partiledarna. De är egon som är vana att bestämma. Förra mandatperioden när Alliansen bestod av en man och tre kvinnor kände jag att detta kommer aldrig att hålla. Tre starka kvinnor kommer att likt hönor svassa kring tuppen. De kommer att klösa ögonen ur varandra. AKB fick ge sig och in kom Ulf Kristersson. Han genomskådade kanske Annie.
Annie putsade ju fjädrarna i partiledardebatterna inför valet. Hon började använda Ulf:s ord ”Ända in i kaklet” samtidigt talade hon om ”JAG” ska göra allt för att avsätta Löven. Hon läxade upp Jimmie Åkesson med orden: Men Jimmie! Vad säger du? Med sig fick hon SVT:s programledare men mot sig fick hon svenska folket. Man läxar inte upp en partiledare som om denne vore ett litet olydigt barn.
Efter valet fortsatte hon att splittra Alliansen genom att ”sondera”. Hon ville till varje pris glänsa som den som räddade Sverige från nyval samtidigt som hon fick igenom sin egen politik. Annie Lööf är JAG-fixerad. Hon ser till att hon får över Jan Björklund på sin sida och kallar M och KD för svikare – påstår att hon minsann gör allt för att Alliansen ska leva vidare. Hon knäpper med fingrarna och kallar till presskonferens för att prata om hur duktig hon är.
I den första partiledardebatten efter att nya regeringen har tillträtt utdelar hon ett knivhugg mot E B T genom att säga: ”JAG noterar att E B T begär replik mot mig men inte mot Jimmie Åkesson!” Den kränkta kvinnan har talat. Hon säger med sylvass röst att E B T faktiskt har övergivit henne till förmån för Jimmie. Allt är alltså E B T:s fel. Nu behöver hon inte längre ta hänsyn till E B T eller Alliansen. Hon kan inte förstå varför E B T utsätter henne för detta! Hon känner sig lika kränkt som mina före detta klasskamrater gör när jag säger: ”Välj ett annat offer! Jag ställer inte upp mer!
Hon klöste ögonen ur dem men vill framstå som offret! Jag hade inte väntat något annat! Den som aldrig har lärt sig betydelsen av orden hänsyn och ödmjukhet fortsätter med sin härskarteknik även som partiledare. Till sin hjälp har hon ju fått Stefan Löfven som kallar henne för en stark kvinna! Vad jag kallar henne passar knappast i tryck!
Gilla detta:
Gilla Laddar in …
Senaste kommentarer