Örat mot rälsen

DET GODA SAMHÄLLET

Patrik Engellau

Det händer rätt ofta att läsare hör av sig till mig och tackar för texterna. Det smickrar mig, man är väl inte mer än människa, men mer än detta ger kommentarerna mig en känsla av ansvar. Läsarna väntar sig att jag ska leverera intressanta krönikor och då måste jag, för att inte svika läsarnas förtroende, försöka göra det.

Intressanta krönikor kommer inte av sig själva. Det kanske finns gudabenådade genier som kan åstadkomma bra text på ren inspiration, men så är det inte för mig. Jag måste jobba vilket betyder att söka, leta efter tecken i skyn, lyssna efter nya stämningar, läsa en massa trista undersökningar som kanske innehåller något som verkar värt att uppmärksamma. Jobb är definitionsmässigt jobbigt och helst något man vill slippa och så är det även i detta fall. Om jag inte hade känt det ansvar som läsekretsen, eller rättare sagt du, lägger på…

Visa originalinlägg 564 fler ord

Ett barn har fötts …

Julens budskap handlar till stor del om ett litet barn som föds. Men vad händer med ett litet barn som föds i den humanitära stormakten Sverige 2018?

Hmmm … det finns ju stor risk att barnet aldrig hade blivit fött! Det utförs ju ca 38 000 aborter per år i vårt land. Detta trots alla preventivmedel. Men om barnet trots allt hade fötts – vilket liv hade mött det barnet?

Barnet kunde ju ha haft en ensamstående mamma eller en kärnfamilj eller en HBTQ-familj. Det skulle kanske lära känna sitt ursprung med mamma och pappa eller vara inseminerat. Kanske barnet aldrig får reda på sina rötter pga konstiga familjebildningar med bonusföräldrar och syskon. Men det behöver ju inte vara så underligt – själv har jag två halvsyskon och det har fungerat bra.

I vårt jämställda Sverige så säger statsministern ”Alla som kan arbeta ska arbeta”. Barnets mamma skulle alltså tvingas ut i arbetslivet så snart som möjligt. Det är ju det som är jämställt att alla ska försörja sig själv. Men det finns ju en mängd människor som undantas från detta – bidragsberoende människor. De människorna bor oftast i sk utanförskapsområden och vi ska tycka synd om dem pga socioekonomiska faktorer. De får lov att själv ta hand om sina barn. De tvingas inte att jobba och lämna barnen i förskola.

Egentligen hade det kanske inte varit några större problem med förskolan – om inte den hade fört en genuscerifierad pedagogik. Om flickor hade fått vara flickor och pojkar hade fått vara pojkar. Men usch fy! Barn ska hållas ifrån könsstereotypa strukturer – annars blir de inga sanna socialister.

Föräldrarna jobbar oh klagar över vem som diskar, stryker tvätten och lagar mat flest gånger eller hämtar barnen från förskolan eller tvättar bilen eller umgås med vännerna. Barnen förstår att genusfröken kanske har rätt. Jämlikhet är svårt! Pappa är kanske inte intresserad av att stryka tvätt oh mamma gillar inte att tvätta bilen. Ingen av dem vill ju kvotera eller lita på att den andre kan göra det lika bra. De bara tjatar. Vardagspusslet fungerar inte!

”Var fjärde anställd kvinna i Kalmar län, 24 procent, har problem med att sova. Det är betydligt fler än bland männen, där 17 procent lider av sömnbesvär.

Det visar företagshälsan Avonovas kartläggning av nära 1 600 anställda på arbetsplatser i länet.

Kartläggningen visar på stora skillnader mellan könen. Bland kvinnorna i Kalmar län svarar 24 procent att de ofta eller mycket ofta har sömnbesvär, jämfört med 17 procent av männen. Omvänt uppger 36 procent av männen att de aldrig har svårt att sova, jämfört med 23 procent av kvinnorna.”

”Allt tyder på att yrkesverksamma kvinnor är extra utsatta för sömnproblem, eftersom de ofta drar ett tungt lass även utanför jobbet. När vardagen är stressig blir återhämtning i form av vila, motion och socialt umgänge ännu viktigare.” enl en artikel.

Vardagspusslet tär på hela familjen. Har mamma eller pappa sömnproblem och kanske riskerar psykisk ohälsa så kanske det smittar av sig på barnet också. Detta är kanske en av orsakerna till att allt fler unga lider av ohälsa.

Ett barn är fött … Jag är glad för att mina barn inte föddes i den humanitära stormaktens tid. Jag är glad att de slapp undan den genuscertifierade förskolan. Jag är glad för att de fick växa upp i det gamla Sverige med en normal familj.