Under de senaste hundra åren har det hänt otroligt mycket i det svenska samhället. Vad händer med människor när de slits loss från sin grund i bondesamhället med ett hårt arbetskrävande liv? Vad händer när de tvingas in i höghusmiljöer, stress, arbetslöshet och kontaktlöshet?
När Alf Nilsson lämnade oss idag för några dagar sedan i en ålder av 88 år aktualiserades från igen för mig. Han var en av de som spelade med i Bengt Bratts TV-serie Hem till byn. De första avsnitten sändes 1971 och de sista 2006. Den handlade om urbaniseringen och följderna av den.
Julen står för dörren. De flesta av oss har traditioner – traditioner som kommer från bondesamhället. I bondesamhället slaktade man grisen vid jul eftersom djurfodret kanske inte räckte längre. Man gjorde korv, köttbullar och saltade in resten av kött och fläsk. Man blötte upp den lutade fisken och kokte. Man gjorde bröd innan spannmålen han mögla. Så passade man på att festa innan de kölden och den kalla vintern hann få ett fäste i stugorna – innan den hårda vardagen kom. Tids nog kom ju slitet på åkrarna och matbrist tillbaka. Kyrkan tog till sig detta firande och lade religiösa värderingar i det.
De flesta av oss har nog bortsett från både orsakerna till att vi äter skinka och religiösa aspekter på julen. Vi firar julen för att vi behöver traditioner och sammanhållning med släkt och vänner. Men vi behöver också känna gemenskap med tidigare generationer. Vi behöver känna våra rötter. Vi behöver våra traditioner. De ger oss trygghet i en annars så orolig värld.
Under tidens gång har vi lagt till nya traditioner som julgran, julklappar, jultomte, elektriska julbelysningar mm. Alla dessa tillägg har också skapat en stressig tillvaro. Människor jäktar runt för att söka den perfekta julen och de perfekta julklapparna. När julen kommer är de slut både i kropp och själ. Jakten på det perfekta tär på den urbana människan som aldrig unnar sig lugn och ro.
Det har skett en naturlig förändring av våra traditioner. Dessa förändringar sker hela tiden och de är olika stora beroende på var man bor, med vem man bor, barn, barnbarn, släkt och vänner. Vissa av oss är ändringsbenägna och andra vill behålla det gamla.
Men en del unga tycks sakna känslan för tradition. De vill ta bort de röda dagarna ur almanackan. De talar om för oss att
”Maten på julbordet, risgrynen och kryddorna i sill och glögg, har ofta kommit med långväga handel. Köttbullarna finns i sina varianter världen runt. Flera av våra mest kära och spelade julsånger är översättningar eller svenska varianter av verk från andra länder. Och vår kära julgran är som många säkert vet en importerad tysk tradition.”
Än sen då? Om dessa attribut ingår i mina traditioner så ska ingen ta de ifrån mig. De är en bit av mina rötter och ingen ska ta dem ifrån mig! Men även jag har ändrat mina traditioner. Just nu sitter jag vid Medelhavets strand. Nej, vi har ingen julgran, stressar inte runt som galningar efter julpynt och julklappar. Vi njuter av solen och havet men har fixat lite jultillbehör inför julafton. Vi skulle klara oss utan dem men … traditioner är trevliga! Att känna sina rötter är viktigt!
God Jul

Senaste kommentarer