En majoritet av människor är för en oberoende nyhetsrapportering, men kan vi verkligen lita på att den är oberoende? Knappast! Under mycket lång tid har en stor mängd människor påstått motsatsen. Nu har vi fått svart på vitt i Mediestudiers årsbok som utkom för några dagar sedan.
Mediestudiers årsbok ger varje år en bild av tillståndet för den svenska journalistiken. Genom några årligen återkommande studier och några särskilda för respektive år försöker vi svara på hur bra journalistiken lever upp till sin grundläggande samhällsuppgift. I årsboken är fokus på lokaljournalistik och kommunbevakning.
I boken konstateras att journalisterna är underrepresenterade i valdistrikt där S och SD är starka. Men däremot överrepresenterade i valdistrikt där V, Mp, L och M är starka.
Journalisternas typiska hemvist är ”en välbeställd gata i innerstaden, eller i allt högre grad kanske i en närförort, där färre än i andra områden tycks rösta på S och SD, och där de flesta grannar har fått det ekonomiskt bättre de senaste årtiondena”, enligt årsboken.
Hälften av landets journalister bor i Stockholms län och andelen har ökat från cirka 46 procent till 49 procent sedan våren 2015, räknat efter journalister anslutna till fackförbundet SJF.
Stockholm har 4,3 Journalister per 1 000 invånare. Allra högst är journalisttätheten på Södermalm med Södermalm drygt 9 journalister per 1 000 innevånare. Det kan jämföras med Rinkeby-Kista som har runt 0,8 journalister.
22,7 procent av Sveriges befolkning bor i Stockholms län men 49 procent av journalisterna är samlade där. Det blir inte mycket journalistik över till resten av landets invånare. Om journalisterna dessutom samlas i områden där större delen av invånarna har en viss politisk åsikt så kan det knappast bli någon oberoende nyhetsbevakning! Jag förstår mer än väl varför jag inte känner igen mig i nyhetsbevakningen – ser sällan på TV, lyssnar aldrig på radio och läser inga papperstidningar.
Dessutom har antalet kommuner utan redaktionell närvaro ökat under senaste året till 35 stycken. De har alltså blivit vita fläckar på nyhetskartan. Människor som bor i dessa kommuner kan knappast känna igen sig i MSM:s nyhetsrapportering. De upplever säkert sin vardag helt annorlunda.
Det är stor skillnad på hur ofta medier bevakar kommuner – dagspress gör det ofta, public service mer sällan. I storstadsområden bevakar gratistidningarna oftast. Kvar finns 758 nyhetsredaktioner i Sveriges kommuner. Kommunerna anser att dagspressens lokala bevakning har försämrats under året.
Raset för annonsintäkter fortsätter – fyra av tio reklamkronor har försvunnit från journalistiken sedan 2008. En halv miljard på bara ett år. Detta gör ju att journalisterna får krav på sig från mediernas ägare. Det gäller ju att vinna eller försvinna!
Den oberoende nyhetsrapporteringen har inte funnits under mycket lång tid. Den är kanske utdöende om inget radikalt händer. Därför är det viktigt att vi har alternativmedier och inte litar för mycket på den svenska journalistiken. För att kunna bilda sig en egen uppfattning krävs att vi aktivt tar del av olika medier – svenska, utländska, MSM och sociala fria medier.
Vi kan nog konstatera att alla de som helt förlitar sig MSM kommer att upptäcka i slutänden att de har blivit lurade eller iallafall inte fått hela sanningen förmedlade. Kanske något att tänka på i samband med Migrationsramverket som ska skrivas på, Klimatkonferensen eller regeringsbildningen för att ta några exempel. Vem rapporterar vad och vilken egen åsikt har den som rapporterar?
Senaste kommentarer