I varje demokratiskt land behöver regeringen en opposition som kommer med motargument och motförslag. Det är det som leder till utveckling.
”Med politisk opposition avses regeringens motståndare.
Oppositionspartierna har som uppgift att invända och rösta mot, kritisera samt analysera regeringens agerande och beslut. För ett sunt politiskt liv är opposition nödvändig då den innebär ett korrektiv mot maktmissbruk. För att en demokrati ska fungera måste oppositionen kunna organisera sig på samma villkor som regeringspartier.Auktoritära, odemokratiska regeringar kan upprätthålla sin makt genom att förstöra för oppositionen.” enligt Wikipedia.
Men hur har det varit i Sverige under mycket lång tid? Mellan 1932 och 2000 befann sig Socialdemokraterna i opposition endast under nio år (1976-82, 91-93). (S) har haft majoritet större delen av denna tid. När partiet inte har haft majoritet har det tagit stöd av (V). Det har fungerat bra så länge som det bara har funnits två block – arbetarna mot borgarna! Eftersom (S) ändå har fått igenom sina förslag så har det varit bättre att förhandla och på så sätt kanske få igenom några synpunkter. Oppositionen har försvunnit och samförståndslösningar har gjorts. Våra allmänna val har varit en chimär och egentligen har det inte spelat så stor roll vilken regering vi har haft. Resultatet har varit detsamma – en socialistisk politik.
Men när ett tredje block (SD) kommer in i riksdagen blir det kaos. Plötsligt finns en opposition värd namnet, som opponerar på både regeringen och oppositionen. Vi har sett resultatet. Sju partier lägger all energi på att inte ge det åttonde partiet något inflytande.
Demokratin bortser de ifrån. Istället är de rörande överens. Vi minns DÖ efter förra valet och DÖ lever fortfarande. Sju partier vill inte ha någon opposition och därmed vill de inte ha demokrati heller. De vill inte rätta sig efter resultatet från riksdagsvalet och bryr sig inte om vad svenska folket tycker!

Gilla detta:
Gilla Laddar in …
Senaste kommentarer