Är Ulf Kristersson lämplig som statsminister?

DE sju små politiska dvärgarna som inte har förmågan att ens komma överens om vem som ska styra Sverige, de kanske borde inse sina tillkortakommanden. De är alla en säkerhetsrisk för varje svensk medborgare i ett krisläge.
Den politiska kvasten bör göra nytta och sopa de har obeslutsamma individerna bort från den politiska arenan.
Ett civiliserat samhälle som Sverige var en gång har SJUKLÖVERN förstört fullständigt. Att lita på Kristersson är som att hamna i ett hav fullt med hajar, (Sorros, NWO och Bilderbergruppen med flera.)

Petterssons gör Sverige lagom!

REGERINGSBILDNINGEN. Idag beslutade talmannen Andreas Norlén (M) om att riksdagen ska rösta om Ulf Kristersson (M) som statsminister nästa vecka.

Visa originalinlägg 641 fler ord

Annelie Sjöberg: Främling i mitt land

En Facebookvän har skrivit en bra text som skall spridas:

 

Jag börjar känna mig som en främling i mitt eget land.

Jag växte upp i ett tryggt Sverige där svenska värderingar rådde.

– Hederlighet lönar sig.

– Ärlighet varar längst.

– Ta hand om dig själv. Var rädd om din nästa.

– Bit ihop. Kämpa på! Ensam är inte stark. Tillsammans klarar man allt.

– Det är fult att ljuga. Man ska inte luras eller skaffa sig fördelar på någon annans bekostnad.

– Gör din plikt. Kräv din rätt!

Jag växte upp i ett land där flickor var flickor, där män var män och kvinnor var kvinnor. Var man inte det ena så var man det andra. Eller så var man både och. Eller antingen eller.

Jag växte upp i ett land på en planet som kallades jorden och som var befolkad av människor. Att diskutera om någon var mer värd än någon annan var en icke-fråga. Vi var lika och olika. Vi bodde här och vi bodde där. Men vi var människor oavsett bakgrund. Och vi hade alla rätt att betraktas och behandlas som just människor.

Jag växte upp i ett land där man inte brukade skjuta på varandra, inte kasta sten på blåljuspersonal och där våldtäkt var ett lika avskyvärt fenomen som det var ovanligt.

Jag växte upp i ett land där man inte behövde vara rädd för att frukta andra människor eller fundera på om den människa man mötte var vän eller fiende.

Jag växte upp i ett land präglat av tillit och känsla av samhörighet.

Jag växte upp i ett land som känns helt annorlunda mot det som jag lever, verkar och bor i idag.

Idag bor jag i ett kluvet land. Ett land där grupp ställs mot grupp. Ett land där man förväntas klara sig själv i alla lägen.

The survival of the fittest. Fast inte ett land där man klarar sig för att man gör rätt för sig i första hand utan snarare för vem man är och var man kommer ifrån.

Nej, jag bor inte längre i ett land där jag känner igen mig eller de värderingar som nu råder.

Vandra vidare

Idag kommer jag att tänka på den gamla låten med Gunnar Wiklund:

”Vandra vidare vandra vidare på din väg mot okänt mål

vandra vidare, vandra vidare 

på din väg mot gröna mål.”

Ja, den svenska politiken är på väg mot okänt mål. För fyra år sedan hade vi fått en ny statsminister. Jag var ytterst tveksam när han blev partiledare och ännu mer när han blev statsminister. Genom jobbet har jag haft alltför mycket kontakter med fackpampar. De har alltid varit maktfullkomliga och de allra värsta har varit de som kom från IF Metall och från Kommunal. Men jag beslöt mig för att ge Stefan Löfven en chans att visa att han inte var någon pamp. Han tog inte den chansen utan fortsatte sitt pampvälde.

Han har inte lyssnat på den svenska befolkningen. Istället har han valt att en socialistisk odemokratisk utveckling för Sverige. Svartmålning av en stor del av befolkningen har ingått i hans agenda. Han har velat göra om konststycket att bygga ett folkhem. Men … när svenska folket inte har trott på honom så har han tagit in en ny befolkning att bygga ett folkhem åt. Det har misslyckats totalt. Den nya befolkningen har varit missnöjda och den gamla befolkningen har varit lika missnöjda.  Jag skrev följande om honom efter en partiledarduell i november 2016:

”Statsministern är bra på att förstärka sina uttalande med att utmåla alla andra som de som vill förstöra landet medan han själv är den gode landsfadern som vet exakt vad alla behöver.

Budskapet förklär han i otydlighet och vägrar att svara på frågor. Han vet t ex inte hur bristen på kunskapsförmedling i skolan ska lösas. Därför pratar han hellre om lärartäthet och vinster i välfärden.

När Stefan Löfven talar om att lyssna på folket så är detta bara ett led i den (S)-märkta propagandan som betyder noll! Han är nämligen bra på en sak – propaganda! Han vädjar till befolkningen som den värsta frikyrkopastorn: ”Tro på mig! Jag kan frälsa er från allt ont!” Han har inga lösningar på någonting men i hans värld spelar det ingen roll. I hans värld gäller enbart ideologin och makten.”

Nu har vi haft ett val. Efter många turer vill talmannen att riksdagen ska rösta om Ulf Kristersson är en lämplig ny statsminister. För mig är denne Kristersson ett okänt kort även om jag får en liten orosklump i magen. Spontant känner jag att det kan inte bli värre. Ge honom en chans! Men samtidigt känns det som om det är en ny frikyrkopastor vi är på väg att få som statsminister.

Kanske jag har fel? Låt oss få lite lugn och ro i politiken och låt oss vandra vidare mot okänt mål! Det kan ju blir bättre. Landet behöver repareras. Vi måste bli av med svartmålning och lögner. Kan vi få tillbaka landet LAGOM igen?