Behövs valstugor och valaffischer

En månad kvar till valet. Rubrikerna avlöser varandra om valaffischer som har rivits ner eller förstörts. Snart får vi väl läsa om valstugor som har vandaliserats. rubrikerna återkommer varje valår.

Jag tycker fruktansvärt illa om all vandalisering – oavsett vem som är den eller de som begår gärningen eller mot vem eller vad som gärningen riktar sig emot. Jag har aldrig förstått mig på förstörelselusta!

Men … om vi ska vara ärliga. Behöver vi valstugor och valaffischer? Är det inte resursslöseri? Både valstugan och affischerna används ca en månad. Stugan kanske återanvänds som lekstuga eller förvaringsbod. Men affischerna?

Hur mycket resurser används för att tillverka en bod? Träd ska sågas ner, transporteras till sågverk och sågas till bräder. Bräderna ska transporteras till byggare. Maskiner och el används i byggprocessen. Fönster, spikar, skruvar och gångjärn ska tillverkas, transporteras och monteras. Målarfärg ska tillverkas och påstrykas. Den färdiga stugan ska transporteras. Hur använder politikerna våra resurser?

Det är inte mycket bättre då det gäller valaffischerna! Träd ska sågas ner, transporteras till massafabriken, göras till pappersmassa, valsas ut till papper, provtryckas, tryckas och skäras. dessförinnan är det en mängd arbete med fotografering och framkallning. De färdiga affischerna ska slutligen transporteras och monteras.

Behöver vi allt detta inför valet? Vad säger miljövänner om allt detta resursslöseri? Gör valstugor och affischer någon skillnad på utgången av valet?

Valstugorna började dyka upp vid slutet av 60-talet. En mötesplats där väljarna och politikerna kunde diskutera politiska frågor. Cirka 50 år senare, 2018, fortsätter valstugorna att ställas fram inför valet. Men är de verkligen en mötesplats mellan väljare och politiker?. Jag måste erkänna att jag alltid har gått förbi valstugorna och att jag aldrig har tagit emot deras framsträckta broschyrer. Jag kan inte heller så här i efterhand minnas någon speciell valaffisch. Jag går förbi dem och tittar lika lite på valaffischerna som jag tittar på någon annan reklam på stan – dvs inte alls! jag upplever de mest som meningslöst dravel.

Men politikerna tycks ju tro att de kan påverka oss genom dessa åtgärder.

”– Det är en tradition som man fortsätter med, men det påverkar inte själva valet, säger den S-märkta statsvetaren Stig-Björn Ljunggren.”

”Stig-Björn Ljunggren menar att valstugorna snarare har blivit en plats som många skolelever åker till för att ställa frågor och lära sig om politik. Därmed minskar tiden för att prata med väljarna.” läser jag.

Om det är så att valstugorna är till för undervisning av skolelever, som kanske inte ens är röstberättigade, ifrågasätter jag verkligen valstugornas vara eller icke vara! naturligtvis har både valstugor, affisch- och broschyrmaterial gett en mängd arbetstillfällen. Likaså städning kring valstugor och affischer. Någon måste ju ta hand om skräpet!

Var hämtar jag då den information som leder mig till mitt val? Det som påverkar mig allra mest är allt som har hänt under mandatperioden, politikernas vilja eller ovilja att lösa svåra situationer och deras förmåga att ansvara för vår ekonomi, medborgarnas väl och ve. Med andra ord blir mitt val ett betyg på deras handlande under senaste 4-års perioden. Riksdagsdebatter och allmänna uttalande påverkar också. Medierna försöker att påverka mig men jag har svårt för att lita på deras propaganda.

Idag när modeordet har blivit HÅLLBARHET undrar jag hur hållbart det svenska valet är – för miljön och för oss medborgare. Om den kommande mandatperioden blir lika planlös och fylld med meningslöst resursslösande som den nu gångna har varit, så gynnar det inte Sverige!