Hur mycket ansvar och service kan jag kräva?

Idag upplever jag det som att vi lever i ett ansvarslöst samhälle på alla plan. Klyftan mellan människor som vill ha ordning och reda och de som tycker att ”det är väl inte så noga”  är avgrundsdjup.

Jag hamnade i en telefonkö på plats 157. Sambon hamnade hos en telefonsvarare ”numret kan inte nås nu, tala in ett meddelande, så ringer vi upp. När jag skulle beställa tid på vårdcentralen möttes jag av en mängd knapptryckande plus ”vi ringer upp dig kl 10,30”. Jag väntade kl 11,30 ringde de upp och jag fick beskedet att jag skulle ringa igen imorgon kl 09,00 för att få en akuttid.

Jag möter ofta människor som cyklar på gångbanan – ”det gör väl inte så mycket”. Det bryts mot lagar – ”vi behöver inte vara så stelbenta”. Politiken ljuger i talarstolen – allt för den goda sakens skull. Medierna innehåller sakfel – när det gäller propaganda behöver man inte hålla sig till fakta. Information utelämnas medan propaganda sprids med vindens hastighet. Riksdagen kör över lagrådet och stiftar lagar som strider mot grundlagen. Vem och vad kan jag lita på?

Om man, som jag, har jobbat med människor, information och service då blir man bestört! Hur har det blivit så i vårt samhälle? Vart har service och ansvarskänsla försvunnit?

När jag växte upp gällde det ordning och reda. När vi började skolan valde vi ordningsman i klassen. Vi lade bänkpapper i skolbänken och satte bokpapper eller bokplast på alla skolböcker, fick en blyertspenna, ett suddgummi och en linjal som vi skulle vara rädda om. Inget ritande på bänken, fröken inspekterade ordningen i bänkfacket varje fredag och vi fick betyg i Ordning och Uppförande. Vi talade inte fritt i klassrummet utan räckte upp handen när vi ville något. Vi ställde oss i kö till matbespisningen. Vi  transporterade våra skolböcker i våra skolväskor och gymnastikkläder i gympapåsen. Vi hade välskrivning på schemat och använde lutpapper för att få rätt lutning på bokstäverna. Det var ordning och reda!

När vi gick till butiken, läkaren eller en myndighet så möttes vi av service, snabba besked och korrekthet. Vi kunde lita på de människor som gav oss service.

Jag har alltid själv passat tider och varit övertydlig när jag har informerat. Jag har alltid gett snabba besked. Begrepp som ”det är väl inte så noga” eller ” vi kan väl se mellan fingrarna” har aldrig existerat i min yrkesprofession. Jag har alltid hållit mig till sanningen. Ordning och reda har varit A och O för trovärdigheten.

Men vart har alla ansvarskännande och yrkesstolta människor vägen? Jo, de har nog gått i pension! Nu har nya generationer – som aldrig har lärt sig hur viktigt det är med att ge service, korrekt och snabb information samt ansvarstagande – tagit över.

Vad händer med ett samhälle där ordning och reda inte existerar? Vad händer när lögnen får fotfäste? Vad händer när ”det är inte så noga” får fäste? Vad händer när service och ansvar försvinner? Facit får vi om 10, 25, 50 eller 100 år. Men jag befarar det värsta! Men det första kännetecknet som vi redan ser idag är otryggheten!