Den stora minglarveckan

Nu närmar den sig med stormsteg – Minglarveckan i Almedalen. Ett valår som detta borde den ha betydelse. Men hur långt ifrån ursprunget har årets jippovecka i Almedalen hamnat?

Det började ju med att Olof Palme höll tal tillsammans med Krister Wickman på ett lastbilsflak vid Kruttornet intill Almedalen den 25 juli 1968. Detta blev en tradition men 1991 ville även de andra riksdagspartiledare finnas på plats. Nu är det 50 år sedan och firandet av 50-årsjubilerande Almedalsveckan börjar redan på den officiella invigningen söndagen den 1 juli. Olof Palmes son Joakim Palme och demokratiminister Alice Bah Kuhnke finns bland invigningstalara. De ska tala om demokrati!

För ett 15-tal år sedan deltog jag i ett liknande event i 3 dagar. Mitt bestående minne av detta är varmt, intensivt, mingel och  jobbigt. Jag besökte väl 3 event av drygt 1000 och fick inte ut mycket av dem. Det var en kostsam historia för min arbetsgivare med kost, logi, traktamente, resor, utställningsmaterial och marknadsföring. Vilken nytta hade då arbetsgivaren av detta jippo? Troligen ingen! 3 dagars minglande med likasinnade redan frälsta. Uppriktigt sagt tror jag inte vi nådde några nya själar. Det hela var ett sätt att krafsa varandra på ryggen!

Almedalen har vuxit till ett jippo som vänder sig till den självutnämnda eliten bestående av politiker, myndighetspersoner och medier. Allmänheten är måttligt intresserad av deras minglande och ryggkliande. De som gnuggar händerna är entreprenörerna på Gotland som ger minglarna tak över huvudet, mat, dryck och andra mer eller mindre nödvändiga saker. Visby med omnejd gör stora förtjänster denna vecka. Båtar och flyg till och från Gotland är fullbokade. Ja, Gotland är den stora vinnaren!

Palmes syfte att nå ut med politiska budskap till vanliga människor tycks vara borta! om vi tittar på statistiken ovan så märker vi att endast 7-8 % av arrangörerna är politiska organisationer. Nästan hälften av arrangörerna består av intresseorganisationer och företag dvs lobbyister. Drygt 1 av 10 arrangör representerar massmedierna. Min slutsats blir att Almedalsveckan har spårat ur och har för länge slutat att tjäna sitt syfte. Rikspolitik har blivit en ytterst liten del i detta hav av propaganda, lobbyism och mingel.

Men vi andra – vanliga människor? Vi fortsätter med våra egna liv, jobbar eller har semester, badar, solar, umgås och några av oss ser kanske på partiledarnas tal på TV:n . Men vi klarar oss utan mediernas försök att analysera och försök att tala om vad partiledarna egentligen menade. Vi som är intresserade gör våra egna analyser.

Den kommande Almedalsveckan blir nog samma intetsägande soppa som den har varit de senaste åren. Men en sak är iallafall säker: Det blir ett dyrt meningslöst mingel som vi skattebetalare och konsumenter betalar!

Rasism

Politiska visioner som inte är baserade på fakta är inte endast en utmaning därför att de blir till stora problem när de möter den krassa verkligheten.

DET GODA SAMHÄLLET

Patrik Engellau

Det sägs ofta – utom bland en del ofta statsfinansierade aktivister som gjort ett levebröd av att skälla svenskarna för rasister; se Mohamed Omars berättelse om detta här  – att svenskarna är det kanske minst rasistiska folket i världen. Det stämmer med mina erfarenheter. Svenskarna är inte rasistiska i den normala bemärkelsen att vi skulle tycka illa om eller förakta eller malträtera folk av annan etnisk tillhörighet. Däremot har vi svenskar av tradition varit behäftade med en föreställning som inte alls varit rasistisk i sina avsikter men väl blivit det i sina konsekvenser.

Det är föreställningen att alla människor innerst inne är svenskar och att det bara är utanverket – färgen, hårkrullet, tygerna och kryddorna – som skapar olikheter. Vi har utgått från att folk från alla andra kulturer egentligen lika ambitiösa, lika flitiga, lika ansvarskännande, lika tystlåtna och konflikträdda, lika gråsossiga, lika plikttrogna och lika ömsesidigt…

Visa originalinlägg 605 fler ord