För oss som bor i Europa är det självklart att använda någon banktjänst när vi vill förmedla pengar. Men i vissa länder finns inga fungerande banksystem. Då används informella betalvägar.
Jag har själv använt mig av dessa betalvägar når vi importerade Fairtrade-varor till vår butik från Bangladesh. Jag använde mig då av ett godkänt växlingskontor. Men … jag läste en artikel:
”Via det informella banksystemet hawala förmedlas pengar till länder där betalningssystemen fungerar illa, till exempel Syrien och Somalia. Men många av de svenska hawala-kontoren saknar enligt polisen godkännande från Finansinspektionen.”
”Inget vet hur stora belopp som hanteras via hawala eller vart pengarna tar vägen. En specialistgrupp ledd av Finanspolisen har nu bildats för att hindra att Sverige blir en fristad för penningtvättare och terrorfinansiärer.
EU-kommissionen har nyligen ställt frågor till svenska regeringen om hawala och misstänkt koppling till terror, penningtvätt och människosmuggling. Den svarta hawala-marknaden har vuxit i flera EU-länder.”
Så jag började googla för att få fram mer fakta. På Wikipedia läser jag:
”Hawala (även kallat hundi) är ett informellt valutaväxelkontor byggt på ett brett nätverk av växelkontor i främst Mellanöstern, Afrika och Asien.
Hawala har sitt ursprung i sharialagarna och finns nämnt redan på 700-talet. Den grundläggande varianten av Hawalasystemet går till så att pengar förs över via nätverket av hawalaväxlare eller hawaladars. En kund går till en hawalaväxlare i en stad och ger växlaren en summa pengar som ska föras över till mottagaren, vanligtvis i en utländsk stad. Hawalaväxlaren ringer till en annan hawalaväxlare i mottagarens stad och ger instruktioner över hur mycket pengar som denne ska ge till mottagaren. Vanligtvis sker ett avdrag för tjänsten, så kallad kommission, och samtidigt utlovas att skulden regleras vid ett senare datum.
Ordet ”angadia” betyder kurir på hindi men används också för personer som agerar som hawalaväxlare inom Indien. Dessa personer agerar som ett parallellt banksystem för affärsmän. De tar betalt genom en växlingskommission på ca 0,2 %–0,5 % per transaktion mellan två orter.
Efter den 11 september 2001 misstänkte USA:s regering att vissa hawalaväxlare kan ha hjälpt terroristorganisationer att föra över pengar för deras verksamhet. Hawala har blivit olagligt i vissa delstater i USA och i en del andra länder.”
Vad har då detta med Sverige att göra? 2008 greps en man i Göteborg av Säpo och misstänktes för terrorbrott. Polisen blev så småningom tvungna att släppa honom eftersom tillräckliga bevis för åtal saknades. Jag läste en intervju med hustrun – där hon förklarar mannens oskuld:
”Som de allra flesta personer i Sverige av somaliskt ursprung skickar familjen pengar till sitt gamla hemland för att hjälpa släktingar. Somalia har inget fungerande banksystem och för att pengarna ska nå mottagaren används systemet hawala.”
”–Vi brukar skicka pengar till våra föräldrar. Det gör alla från Somalia. Och så har vi skänkt till välgörenhet, många i Somalia har ingenting, säger 37-åringens hustru.
De har anlitat många olika personer och hawala-banker för att pengarna ska nå fram. Men det har aldrig vållat några problem och pengarna har alltid nått sitt mål. Därför har hustrun svårt att tänka sig att deras pengar skulle ha kommit i fel händer.
Varken hon eller släktingarna säger sig känna igen namnen på de andra terrormisstänkta som greps igår.”
Detta är tydligen ett gammalt sätt att tvätta pengar på. Många använder systemet för att skicka pengar till anhöriga eller andra i hemlandet. Men enligt polisen har systemet också använts för överföring av stora summor pengar i samband med terrorfinansiering. Nu läser jag i DN:
”Finansinspektionen förväntas ha en nyckelroll i saneringen av hawalabranschen. Men myndighetens tillsyn brister. Varken kriminalitet eller ekonomi kontrolleras.”
”Ett mål är att få bort de så kallade hawalakontor som saknar tillstånd från Finansinspektionen – men ändå tar betalt av människor för att skicka pengar till fattiga länder vid sidan av banksystemet.”
”Redan för tolv år sedan konstaterade Brottsförebyggande rådet, BRÅ, att ”tillsynen av de alternativa betalningsförmedlarna är en känslig fråga”. Så här skrev man i rapporten ”Penningtvätt och finansiering av terrorism” från 2006:
”De alternativa betalningsförmedlarnas verksamhet bidrar till att invandrare på ett enkelt och billigt sätt kan skicka pengar till sina hemländer. Ökad tillsyn och kontroll kan uppfattas som ett ingrepp i grundläggande fri- och rättigheter och något som försvårar en skyddsvärd verksamhet. Samtidigt står det klart att betalningsförmedlingen i vissa fall används för kriminell verksamhet och mycket tyder på att denna användning kan komma att öka.”
Att detta skulle vara en förklaring till fortsatt bristfälliga kontrollen avfärdas dock av de företrädare för Finansinspektionen som DN pratat med.”
Ja, denna känsliga fråga – där grundläggande fri- och rättigheter betyder mer än kontroll av oseriösa hawalaväxlare – gör att den kriminella verksamheten kan frodas. Myndigheterna ser mellan fingrarna på detta sätt att skicka pengar och endast en liten del av verksamheten redovisas. Penningtvätt kan ske på många olika sätt och detta är ett.
Jag läste om ett annat sätt. Den 11 maj 2018 upptäckte säkerhetskontrollen vid flygplatsen i Málaga en resväska som innehöll innehöll 705.000 euro. En tysk medborgare som var på väg till Turkiet kunde gripas. Mannen är nu misstänkt för penningtvätt eftersom han inte har kunnat uppge vart pengarna kommer ifrån skriver nyhetsbyrån Europa Press.
Det penningtvättas alltså för ganska stora belopp – både hemma i Sverige och utomlands. En del av pengarna används till terrorverksamhet. Men vad gör det? Politikerna är nöjda om de kan kräva ut mer skatter av vanliga laglydiga medborgare!
Gilla detta:
Gilla Laddar in …
Lennart Bengtsson 
ulsansblogg 
Senaste kommentarer