Vad gör ministrarna egentligen?

Ett öppet Instagram-bråk har uppstått i regeringen kring migrationen. Kulturminister Alice Bah Kuhnke är starkt kritisk till finansminister Magdalena Anderssons uttalande om barnfattigdom.

– Det är för mig ovärdigt att sätta fattiga barn mot varandra, säger kulturministern till Aftonbladet.

Men vad är detta? Sköter de sin interna kommunikation via medierna? Kan de inte samarbeta? Nog tycker jag att man kan förvänta sig mer av en minister men det är ju inte första gången som hon är i blåsväder. Några exempel:

• Hon ljög ju i TV:s Agenda om hur bra man lyckats med med arbetet kring IS-resenärer som återvänt till Sverige oh från togs ansvaret för arbetet mot våldsbejakande extremism samt kallades till KU.
• Så hamnade hon i blåsväder efter ett utspel om ”tvingande åtgärder” mot Facebook. Hon ville helt enkelt inskränka yttrandefriheten för vanliga människor – Facebook skulle tvingas att censurera.

Det finns mycket mer som kan sägas om kulturministern. Men jag nöjer mig med att säga att hon saknar kompetens. Har man ca 133 000 kr i månaden i lön så kan man nog förvänta sig bättre. Den minister som inte kan kommunicera med andra ministrar internt bör avgå med omedelbar verkan! Hennes senaste utspel hör hemma på syföreningsmöten. Kan hon inte använda sin tid på bättre sätt?

Vad använder då de andra ministrarna sin tid till?

• Imorgon torsdagen den 31 maj gör socialminister Annika Strandhäll, närings- och innovationsminister Mikael Damberg samt landsbygdsminister Sven-Erik Bucht flera verksamhetsbesök i Norrtälje. Tre ministrar håller varandra i handen under ett dagsbesök i Norrtälje?
• Idag inbjuder Fridolin till träff, efter debatt i riksdagen, om Läsa, skriva, räkna – en garanti för tidiga stödinsatser. Har vi inte hört det förut? Var det inte han som skulle vända problemen i skolan på 100 dar?
• Imorgon torsdag den 31 maj samlas regeringen för regeringssammanträde på Uppsala slott. Statsministern fortsätter sedan dagen med besök och invigning av naturreservatet Årike Fyrsi tillsammans med vice statsminister Isabella Lövin, utbildningsminister Gustav Fridolin och finansminister Magdalena Andersson. Hela regeringen åker alltså till ett regeringssammanträde på Uppsala slott! Kan de inte använda regeringskansliet? Sen ska fyra ministrar inviga ett naturreservat? Behöver de vara fyra?
• Idag  är det laddningsstationer som ska invigas. Sex ministrar behövs till detta viktiga uppdrag!

Ja, de har det jobbigt – våra ministrar! Det är de som ska styra vårt land. Jag undrar faktiskt hur de hinner med det!

Jag läste om ett möte som Lena Hallengren hade med en grupp pensionärer i mitt län. 45 minuter skulle användas till detta. 15 minuter ägnades åt att visa upp ett Zumbapass, 15 minuter fick PRO-kören sjunga och 15 minuter talade ministern om (S) vallöften till pensionärerna. Sen när kaffet togs fram åkte hon vidare till en lunch med kommunalrådet. Hon han aldrig prata MED pensionärerna – bara TILL dem. Pensionärerna var besvikna och mängder av insändare har skrivits om detta möte.

Jag tycker nog att mina frågor är berättigade:

Vad gör ministrarna och prioriterar de rätt? Hur ansträngande kan det vara för dem att regera vårt land?

Är sjuklöverpolitikerna ett tecken på ett negativt urval?

corneliadahlberg

Av Olle Ljungbeck

Nej, detta är inget skämt. Samhället har sedan tjugotalet (efter demokratins införande) genomgått så stora förändringar att även urvalet till politiken med stor sannolikhet har påverkats. Man behöver inte vara statsvetare för att konstatera att demokratin i dag endast är formell. Denna slutsats kan vi dra av flera skäl, men det mest uppenbara är ju massinvandringen som fick ske utan medborgarnas godkännande.

Visa originalinlägg 1 588 fler ord

De som har barnatron kvar och de som inte har det

Att fokusera på ett militärt hot i närområdet som nog är ringa när det verkliga hotat finns inom landet är knappast det mest konstruktiva.

DET GODA SAMHÄLLET

Patrik Engellau

Dikotomierna när det gäller att indela svenska folket står som spön i backen. Där finns GAL mot TAN, somewheres mot anywheres, höger mot vänster, globalister mot nationalister, alliansanhängare mot rödgröna väljare, socialister mot borgerliga samt förstås min favorit politikerväldet mot medelklassen. Vilken soppa.

Det finns ytterligare en dimension som jag för varje dag blir alltmer plågsamt medveten om. Skiljelinjen går mellan dem som tror att politikerna relativt smärtfritt och lätt kan lösa Sveriges problem – där begreppet Sveriges problem verkar bli alltmer synonymt med Sveriges migrationsrelaterade problem – och dem som förlorat denna 1900-talsföreställning om politikens krafter, låt mig kalla dem pessimister eller realister. Skiljelinjen går alltså mellan de fortsatt barnatroende och pessimistrealisterna.

Själv hör jag till pessimisterna. För femtio år sedan trodde jag att politiker hade verktyg att lösa nationens problem bara de bestämde sig. Nu tror jag inte längre på det. Det finns inget annat sätt…

Visa originalinlägg 662 fler ord