Nästan alla kommuner i landet ca 85 % har i dag en samverkansöverenskommelse med polisen. Genom en särskild arbetsmodell — med kartläggning, problembild, åtgärder och uppföljning — ska överenskommelserna bidra till ett effektivare brottsförebyggande arbete i samverkan.
Det låter ju bra, men vad innebär det för oss medborgare? Rent konkret innebär det att representanter från kommunen diskuterar brottsrelaterade problem med den lokala polisen. Medborgarna får tycka till i enkäter om hur de upplever tryggheten i kommunen. Sen förbinder sig kommunen och polisen att gemensamt jobba med problemen.
Det kan vara bra om man kommer fram till en gemensam plan på hur man ska kunna minska brottsligheten och öka tryggheten för medborgarna. Kanske i form av mer bevakning på vissa platser och mer belysning. Men … minskar det antalet kriminella eller antalet brott? I min tankevärld så kommer brotten att begås någon annanstans istället – en plats som inte är upplyst eller bevakad. Men jag har kanske fel?
2008 började man arbeta efter denna modell. Jag läser BRÅ:s rapport från 2013 om samarbetet:
”Drygt hälften av de svarande i enkäterna anger – på en direkt fråga
– att de upplever att överenskommelsen har lett till ”något bättre”
effekter på brottligheten. När de själva får beskriva vilka framgångar
de nått utifrån överenskommelsen är det dock få som nämner
effekterna på brottsligheten. I stället är det själva samarbetet
mellan polis och kommun som lyfts fram – att detta har blivit mer
strukturerat och att relationerna mellan parterna har förbättrats.
Detta gäller även intervjustudien, där många beskriver ett förbättrat
samarbete som ett huvudsyfte med överenskommelserna. Flera
intervjupersoner uttrycker till och med en skepsis till om det går
att få någon större effekt på brottsligheten i kommunen genom
samverkansöverenskommelserna. En anledning som så nämns är
att åtgärderna i överenskommelsen pågick redan innan överenskommelsen
infördes. ”
Bättre samarbete? Men vad är målet med samarbetet? Det borde ju vara att minska brottsligheten och öka tryggheten för medborgarna – ett medborgarlöfte. Men så är uppenbarligen inte fallet.
Idag googlade jag runt på ”samverkansavtal mellan polisen och kommunerna” oh läser artiklar som beskriver om samverkansavtal men inget om uppföljning eller minskad brottslighet eller ökad trygghet. I många kommuner arbetar man med alkohol-, narkotika- och tobaksinformation. Men det är väl inget nytt. Det har ju förekommit sedan 50-60 år tillbaka. Lyktstolpar, kameraövervakning och vaktbolag är andra ingredienser.
Men vad händer då om inte avtalet hålls? Ingenting! När polisen saknar resurser och stor del av deras arbetstid används till information och samverkanstid så klarar de inte av sitt uppdrag att skydda medborgarna. Då tvingas många kommuner att hyra in vaktbolag. Många poliser flyr sitt yrke eftersom de inser att de inte längre kan lägga sin arbetstid på brottsbekämpning. Det har gått så långt att statsministern igår skrev på sin FB-sida – i ett försök att ragga blivande poliserr:
”Med start vårterminen 2019 finns möjligheten att studera till polis vid Malmö universitet där en ny polisutbildning nu öppnar. Inom kort kommer ytterligare en polisutbildning att starta, i Västsverige. Sedan tidigare finns utbildningen i Växjö, Södertörn och Umeå.
Jag vill uppmana dig som är intresserad av polisyrket att ta chansen och söka. Fram till den 31 maj är ansökningen till polisutbildningen öppen. Läs mer på: https://polisen.se/blipolis”
Just det! Det är kris inom polisen. De saknas ett stort antal poliser. Men så blir det väl när politiker vill styra och omorganisera. Det hade kanske varit bättre att ge polisen arbetsro?
Som vanligt är det vi skattebetalare som fortsatt snällt och vänligt ska betala utan att få något levererat. Samverkansavtal och medborgarlöfte levererar ingen trygghet! Tänk på det i valet och rösta på ett parti som satsar på medborgarnas trygghet och polisens arbetsro!
Lokala problembilder ska tas fram genom medarbetarnas kunskap om den lokala brottsligheten, genom samverkan och genom dialog med medborgarna. Dessutom ska lokala trygghetsundersökningar göras i Sveriges kommuner. Utifrån den lokala problembilden sätts lokala mål. Till dem knyts lokala medborgarlöften som är en utveckling av dagens samverkansavtal mellan polis och kommun. Löftena blir en form av åtaganden som lokalpolisområdeschefen gör gentemot medborgarna i kommunen och som kommuniceras offentligt till exempel genom polisen.se och media. Samverkan med kommunerna stärks genom att det ska finnas kommunpolis för samarbetet med kommunen och andra lokala aktörer. Det finns redan på många ställen men nu ska det finnas i alla kommuner och med ett tydligare och mer publikt uppdrag. Lokalpolischefen får ett större ansvar för medborgar- och resultatkommunikation, till exempel genom att hålla återkommande medborgardialoger. För att klara detta får lokalpolisområdena stöd av polisområden, regioner och de gemensamma avdelningarna. Lokala problembilder, lokala mål och medborgarlöften.
Patrik Engellau 
ulsansblogg 
Senaste kommentarer