Två elever – olika behandling

Socialdemokraterna har fått styra på olika nivåer i det svenska samhället alldeles för länge och nu ser vi med fasa det avskräckande resultatet.

Petterssons gör Sverige lagom!

INVANDRING. En sjukvård i kris med sjuksköterskor som flyr fick 400 miljoner extra, samtidigt vill regeringen lägga c:a 3 miljarder på 9000 afghanska män utan asylskäl. 

Visa originalinlägg 145 fler ord

Varför tycker jag illa om vissa personer?

Under lång tid har jag funderat kring varför jag tycker illa om en del människor. Jag har funderat på om dessa personer har speciella egenskaper som jag inte gillar. Men för att förstå måste jag först se på de egenskaper som människor som jag gillar har.

Min snälla granne gillar jag. Han är alltid vänlig och hjälpsam men aldrig påflugen utan accepterar mitt behov av space och mitt sätt att leva.

En annan granne gillar jag för att denne tar hänsyn och håller distans.

Jag gillar människor som lyssnar, inte är avundsjuka, inte baktalar andra människor och inte ljuger. Kort sagt människor som jag kan lita på!

Så långt har jag kommit på att jag ogillar människor som tränger sig på, inte tar hänsyn, inte förstår integritet, är opålitliga, inte accepterar mina önskemål och vill bestämma. Men … trots att jag ogillar dem så innebär det inte att jag hatar dem! Finns det någon som jag hatar? Nej! Jag kan ogilla dem i olika grad men aldrig hata!

” Hat, en passion, vars grund är en olustkänsla vid föreställningen om hatets föremål och som yttrar sig i ett permanent begär att skada detta.” enligt Wikipedia.

Nej, jag tycker inte tillräckligt illa om någon för att vilja skada denne. Men … jag kanske vill oskadliggöra dennes illvilja mot mig – förklara varför de måste ändra beteende för att jag ska tycka om dem.

Vem är då dessa människor som jag tycker illa om? Jag väljer här offentliga personer som gärna vill glänsa – människor i min närhet vill jag ju inte göra illa genom att hänga ut dem till allmän beskådan. Men offentliga personer har ju själv lyft på locket i debatten.

De allra flesta som jag ogillar är kvinnor – kvinnor som utger sig för att vara feminister, är maktgalna, vill synas, är oärliga, är hänsynslösa, är falska osv. Många av dem är politiker t ex Isabella Lövin, Ylva Johansson, Annica Strandhäll och Annie Lööf. Men är det enbart för att de är kvinnor eller för att de inte delar mina värderingar? Nej, jag gillar ju t ex Ebba Busch Thor, Sara Skyttedal, Elisabeth Svantesson och Alice Teodorescu – stridbara men ärliga kvinnor. Jag håller inte alltid med dem men jag litar på det deras uppriktighet.

 

Det finns även en del män som jag ogillar t ex Stefan Löfven, Anders Ygeman, Morgan Johansson, Özz Nûjen och Anders Lindberg. De är oärliga och hatiska – vill göra de personer som har ”fel” åsikter illa.

Med detta kan jag konstatera att mitt ogillande inte har med kön att göra men …

Jag måste erkänna att alltför många kvinnor är oärliga och opålitliga. Alltför många kvinnor är beredda att offra sina medmänniskor för att få makt. När kvinnor strålar samman så blir det mycket skvaller, intriger, förtal och lögner för att oskadliggöra motståndare. Kvinnor sysslar ofta med rena personpåhopp. Det ogillar jag!

Bland män som jag ogillar förekommer alltför ofta lögner, de blånekar och förvanskade fakta för att vinna gehör för sina idéer samt gör osanna påståenden om motståndarnas illvilja.

Med andra ord så ogillar jag mänskliga beteende som egentligen enbart handlar om makt över andra människor!