Det har blivit så populärt att var normkritisk mot det mesta. Våra traditioner är töntiga. Litteraturen ska förändras. Patriarkala strukturerna ska bort. Just nu är det Svenska Akademin som har sunkiga normer enligt feministerna. Varför måste normerna bytas medvetet? Jag har alltid trott att normer förändras på ett naturligt sätt hela tiden.
Jag har ett alldeles speciellt förhållande till Astrid Lindgren. Hon var verkligen en normbrytare med sina verk. Pippi Långstrump var den starka flickan som klarade sig själv och inte behövde de vuxna. Hon gjorde uppror mot den stränga och puritanska uppfostran och gjorde helt enkelt som hon själv ville, struntade i skvallertanter, i myndigheter och alla elakheter. Men hon var också en genomsnäll, omtänksam människa och rättvis. Som barn visste jag ju att inget barn kan leva ensam som Pippi, men hon har alltid varit min förebild och är det fortfarande. Jag har alltid struntat i vad andra tycker och levt mitt eget liv – men har följt lagar och förordningar och har aldrig skadat någon annan.
Naturligtvis skrev Astrid medvetet för att bryta normer. Det var ingen slump att Pippis pappa var negerkung på Kurrekurreduttön eller att Bertil blev vän med Nils Karlsson Pyssling. Bertil fick bli hjälte och skrämma bort den elaka råttan.
Bröderna Lejonhjärta var ett annat litterärt vek av Astrid. Jag läste boken för mina barn om Karl och Jonathan Lejonhjärta som kom till Nangijala – paradislandet. Men paradislandet var ju inte ett paradis! Det var uppdelat i Körsbärsdalen och Törnrosdalen – det goda och det onda. Törnrosdalen hade ockuperats av den onde Tengil och befolkningen terroriserades av hans svarta riddare.
Min ena son älskade denna saga. Jag har ”tvingats” att se videon säkert 10-20 ggr tillsammans med honom. Den är hemsk! Men han tyckte om storyn. Han ville se pojkarna strida mot det onda!
Sverige – paradislandet – har för mig också bestått av både Körsbärsdalen och Törnrosdalen. Jag har bott i Törnrosdalen – förorten. Men större delen av mitt vuxna liv har jag levt i Körsbärsdalen – villakvarter i småorter. Jag har levt ett lugnt och rofyllt liv utan några större orosmoment i både Törnrosdalen och Körsbärsdalen.
Men den onde Tengil har invaderat den ena förorten-Törnrosdalen efter den andra med svarta riddare. Våld, vapen, droger och bränder har blivit vardagsmat. De boende lever i ett förtryck av Tengil och riddarna.
Nu kommer det nya svarta riddare in i landet och försöker ockupera även Körsbärsdalen. Politikerna, som också är uppväxta i Körsbärsdalen, ser inte faran! De tror att alla är goda och att vi måste dela med oss av godhet! De inser inte att vi måste strida mot Tengil för att bevara godheten!
Astrid Lindgren som skrev om Bröderna Lejonhjärta redan 1973 såg både det goda och det onda! När ska politikerna komma till samma insikt? Jag vill inte överlämna min Körsbärsdal till Tengil och hans svarta riddare!
Astrid stred mot normerna. Hon har nog indirekt varit en förebild för mig, Jag har också brutit normer. Började på Kom Vux med 3 småbarn hemma och fortsatte av bara farten på en 3-årig linje på högskolan. Fick ett ”sladdbarn” när jag var 40.
Jag köpte ett hyreshus som ensamstående mamma. Banken frågade om vem som skulle byta packningar i kranar och häva stopp i toaletten. ”För det är ju ett ansvar att vara hyresvärd”, sa bankamreren. ”Jag!” blev mitt svar. ”Kan du det då?” frågade han. ”Ja!” sa jag och så fick jag mitt banklån.
Av någon underlig anledning har jag alltid hamnat i styrelser, blivit ordförande, sekreterare eller kassör. Numera tackar jag nej till sådana uppdrag.
Jag har mest haft manliga vänner och vägrat att kalla mig feminist. Aldrig någonsin har jag känt mig diskriminerad pga mitt kön vare sig som ensamstående, gift, sambo, i föreningslivet eller i arbetslivet. Eftersom jag hatar orättvisor och elakheter har jag också svårt för att sitta förnöjsamt på min bak. Därför har jag skrivit insändare i det oändliga, deltagit debatter och skrivit på bloggar. Jag har haft åsikter om dumma politiker och ämbetsmän och kändisar.
Kanske kan jag betraktas som dumdristig och orädd? Men det stämmer inte för jag är livrädd – för att göra andra människor illa! Hela mitt liv har jag faktiskt varit normkritisk och tagit den lilla människan oavsett kön i försvar – även om jag aldrig har förstått att det är just normkritik som jag framför. Jag har aldrig sett skillnader på kön eller etnicitet. Men jag har ofta reagerat på de politiska strukturerna som förtrycker!
När nu debatten handlar om att vi måste vara normkritiska till det mesta så har jag svårt att förstå. Jag känner mig normkritisk till de normkritiska!
Apr 22, 2018 @ 03:00:47
”Pippi var tjejen som förmodligen käkade anabola steroider, Bröderna Lejonhjärta hade nån form av halleluja-känsla… ”
Vi har hört det mesta från de flesta när de bryter ner våra käraste barnsagor.. Jag försöker berätta för min brorsdotter dessa historier från mina egna minnen mer än att läsa från en bok…
Om tjugo år är Pippi Långstrump fortfarande världens starkaste tjej (Wonder Woman släng dig i väggen alltså)… Bröderna Lejonhjärta och deras medhjälpare Mattis, kommer att vara riktmärken i det försvinnande svenska riket.
Dessa historier kommer berättas av farföräldrar/morföräldrar för böckerna kommer inte finnas i varken skola eller bibliotek längre.
Varför inte?
För i skolan så får du bara läsa koranen och biblioteken kommer att vara omgjorda till ”fritidsgårdar” där stadens gäng utbyter sina droger och/eller har sina ”dueller”. Böcker och information är förbjudet om du inte studerar koranen..
Jag ser i min lilla stad Nora – att biblioteket används som en sak som för tio år sedan skulle vara en skrattretande idé. I dagens läge så är vårt bibliotek en samlingsplats för t.ex. spädbarnsföräldrar (Gissa hur mycket spädbarn låter!!) – jag fick lära mig att det ska vara tyst på biblioteket, men numera är det en udda grej att ta upp, till o med när man berättar det för bibliotekarierna.
När biblioteket öppnar så blir deras fyra surf-datorer fullsatta direkt och tydligen är fullsatta för resten av dagen av invandrare (enligt en icke-namngiven medarbetare på biblioteket), och i allra flesta fall är det bara ”pojkar” och män som använder dessa datorer och i många fall så porr-surfar de trots att det finns vad jag förstått väggar som ska göra att man inte ska kunna göra det…
En av de unga arbetarna fick sluta för att hon ”fick ett show-case” av snopp när hon sa till om att porrsurfning inte var OK….
Biblioteket idag är inte till för att lära sig – det är ett ställe att bara bete sig som bakdelar på misshandlad häst minst sagt…
Och om jag som svensk påpekar detta – så är jag ultrarasistnazist med toppings av moderat grädde…
Ooops – nu kom det en sån där lång hadirajja igen… Nåja… det är ord från en 45årig madam 😀
GillaGillad av 1 person
Apr 23, 2018 @ 10:26:45
Som barn besökte jag biblioteket minst 1 ggn i veckan. Jag och kompisen lånade hem travar med böcker. Sen låg vi på en filt på kompisens gräsmatta och läste och läste. När jag fick egna barn så gick vi ofta till biblioteket och varje kväll blev det en godnatt-saga ända tills de kom upp i tonåren. Så fort de hade lärt sig läsa så lånade de själv böcker och läste och läste.
Det händer fortfarande någon gång som jag besöker biblioteket. Men jag saknar tystnaden och lugnet och ser till att försvinna därifrån så snabbt som möjligt. Det är småbarn som skriker oh äldre barn som spelar dataspel och är högljudda. Men även vuxna som använder biblioteket som en mötesplats och pratar och skrattar.
Nej, jag går sällan till biblioteket numera. Jag vill ha lugn och ro när jag botaniserar bland våra litterära verk!
GillaGilla