Jag har gett upp! det går inte att få andra människor att förstå vad jag menar och absolut inte att få dem att acceptera mina åsikter eller kanske inse att jag har lite rätt. Jo, de redan frälsta förstår och gillar. Men de andra avskärmar sig. Det är ju de som har rätt!
För ungefär 5 år sedan hade jag ett hatdrev efter mig pga att jag inte ställer upp på dagens feminism. Jag blev beskylld för det mesta som en människa kan beskyllas för. Mitt brott var att jag anser att de flesta i Sverige lever jämlikt, att kvinnor och män har samma möjligheter och samma skyldigheter. Feministerna bryr sig inte det minsta om de som har det svårt, hedersproblematiken eller liknande. De är bara intresserade av att få egna fördelar.
Varje gång som jag torgförde mina åsikter fick jag en handfull feminister på mig. De gick så långt att de tyckte att jag inte skulle få torgföra mina åsikter offentligt. Jag skrev ett brev som jag skickade till två av dessa rabiata damer:
”Du är välkommen att diskutera med mig när du börjar använda ”normalt” debattbeteende! Det vill säga:
– slutar att mästra och leka lärare och tala om för mig vad som är fakta och logik
– slutar att skriva om mig till 3:dje person
– slutar att ljuga om mig och påföra mig åsikter som jag inte har
– slutar att kalla mig odemokratisk, rasist, fascist, nazist, SD:are, okunnig, ovetande, mobbare, ryggkliare, manlig backup, ojämställd, osv
– slutar att använda dig av Härskartekniken och Jantelagen
– slutar att påföra mig allt som du själv gör dig skyldig till
.
Tills dess är du en ”icke-person” för mig och jag kommer att anmäla varje form av övertramp!
.
Jag förbehåller mig att ha rätten att uttrycka mina åsikter, debattera med vem jag vill, kommentera vem jag vill och gilla vem jag vill – utan att bli benämnd som mobbare!”
Naturligtvis hjälpte inte detta brev det minsta. De förstod inte och insåg inte hur de själv uppförde sig. De blev istället ännu argare och hade ju utsett mig som en hemsk person. Jag skulle ju tänka på systerskapet och hålla med dessa damer. Jag var ”odemokratisk, rasist, fascist, nazist, SD:are, okunnig, ovetande, mobbare, ryggkliare, manlig backup, ojämställd” i deras ögon och de hade rätt att skrika ut det i kör så ofta de kunde. Samtidigt ansåg de att jag mobbade när jag skrev ner mina egna åsikter om feminism. Mina åsikter var inte värda att lyssna till. En av damerna är nu, 5 år senare, moderator för #jagärhär!
Samma saker händer inom politiken. De som har”rätt” åsikter och värdegrund anser att de har rätt att sabba ner de som har ”fel” åsikter. Nu senast var det regeringen som inte vill diskutera höghastighetståg med SD. Eller Annie Lööf som bad en person att krypa under stenen igen. Att förstå varandra och att samarbeta är nog inte feministers, politikers eller regeringens starkaste paradgren.
Jag har gett upp! Samarbete och förståelse har blivit en bristvara i vårt samhälle. Allt handlar istället om att manövrera ut människor som inte har de rätta åsikterna. De handlar om att splittra och demonisera. Den som är samhällskritisk får skylla sig själv. Antingen är du med eller så är du emot. Diskussioner är egentligen meningslösa.
Så jag fortsätter att skriva ner mina tankar för min egen del – enbart för att sortera i hjärnkontoret! De som vill läsa får göra det. De som vill gilla och kommentera får göra det. De som vill ogilla får göra det. Men kom inte med en massa meningslösa epitet! Vi lär ändå aldrig kunna övertyga varandra om vad som är rätt eller fel!
ulsansblogg 
Senaste kommentarer